Carl Bildt bör omedelbart avgå som utrikesminister eftersom han sedan länge pga all blodsutgjutelse i samband med sina styrelseuppdrag mist sin trovärdighet i freds- och konfliktlösningssammanhang. Bildt vägrar nu att ge sakliga svar på vad som skedde i Sudan när han var styrelseledamot i Lundin Oil, ett företag som historiskt har gjort stora ekonomiska vinster i redan instabila länder.
En rapport har dock klargjort att det finns ett så starkt samband mellan Lundin Oils närvaro i södra Sudan och de mord och övergrepp som skedde, att en förundersökning nu har inletts.Åklagare Magnus Elving har precis beslutat att inleda en förundersökning gällande folkrättsbrott, detta med anledning av företaget Lundin Oils misstänkta delaktighet i Sudans brott mot mänskliga rättigheter under åren 1997-2003. Det är märkligt att denna historia inte fått större massmedial uppmärksamhet, inte minst därför att Carl Bildt under den aktuella perioden hade stark anknytning till Lundin Oil.
Bakgrunden till skandalen är följande: Sudan är ett fattigt land som länge varit drabbat av inbördes strider. Landet har dock enorma naturtillgångar av exempelvis olja.
Under 1990-talet tecknade Lundin Oil avtal med den sudanesiska regimen gällande oljeutvinning i ett område i södra Sudan, som sedan länge präglats av stridigheter. Under den aktuella tidsperioden (år 2000-2006) satt Carl Bildt i Lundin Oils styrelse.
Råvarufamiljen Lundin har vidare en lång och tveksam historia av verksamhet i krigsdrabbade länder och diktaturer. Lundin Oil har exempelvis varit verksamt i Zaire under Mobutu, i Irak och under 80-talet var det verksamt i Sydafrika, trots att FN bojkottade landet på grund av dess apartheidregim. Man gick också in i det krigsdrabbade Kongo och FN menade att företaget plundrade landet på dess naturresurser. Grundaren Adolf Lundin sorglösa svar på kritiken mot att företaget bröt guld i landet var ”Jag förstår inte det svenska raseriet mot detta vackra land”. Lundins hänsynslösa plundring var dock snart glömd och när Lundin på 1990-talet betydligt rikare återvände till Sverige framställde massmedia honom som en solbränd och framgångsrik äventyrare utan blod på sina händer. År 1990 skrev t.ex Månadsjournalen:
”Okänd, rik och omgiven av äventyrets skimmer kliver i höst oljeprospektören och guldgrävaren Adolf Lundin in på den svenska börsen”.
Denna typ av idolporträtt av Lundin var symptomatisk för tiden och bidrog sannolikt till att företaget kunde fortsätta sin tvivelaktiga verksamhet tämligen okritiserad.
Det var alltså detta av FN svartlistade företag som kom till det redan oroliga Sudan. Vissa hävdar att den sudanesiska regimen, för att säkra Lundin Oils oljeutvinning, rensade upp i det aktuella området genom att man mobiliserade militären som massmördade och fördrev människor. ECOS (European Coalition on Oil in Sudan) har genomfört undersökningar som bekräftar larmrapporter ifrån bland andra Human Right Watch, Amnesty International och FN. ECOS rapport hävdar att det finns ett direkt samband mellan oljeprospekteringen i södra Sudan och det folkmord som därefter genomfördes, eftersom Lundin Oils verksamhet förvärrade situationen i området. ECOS skriver att de ohyggliga konsekvenserna av oroligheterna i södra Sudan var att stora mängder människor mördades, våldtogs, jagades bort och hundratusentals boskap försvann. Antalet dödsoffer i stridigheter beräknas vara 12 000 och ca 200 000 människor drevs på flykt.
På sin egen blogg bemödar sig dock inte Bildt med att bemöta denna rapports fruktansvärda innehåll närmare, utan ondgör sig bara över ECOS eventuella bevekelsegrunder. Svensk polis och åklagarmyndighet anser dock att rapporten innehåller så graverande nya fakta att en förundersökning alltså har inletts.
Bildt själv tiger som muren gällande viktiga frågor gällande Lundinaffären. Några av dessa frågor är om Lundin Oil vid sin oljeexploatering erhöll militärt skydd av sudanesisk militär, om Lundin Oil använde sig av militärens transportfordon eller om Lundin Oil genom infrastruktursatsningar underlättade för militärens framfart och slutligen den allvarligaste frågan, om Lundin Oil hade kännedom om de massmord och övergrepp som skedde och om så var fallet, varför vidtog man då inga åtgärder?
Förundersökningen som har inletts inriktas på personer och inte på företaget, detta innebär att det framför allt är styrelseledamöterna i Lundin Oil som under de aktuella åren kommer att bli granskade, dvs. bland annat Bildt.
Ett grundläggande krav på en utrikesminister är att denne ska förmå delge sin regerings syn på de viktigaste krishärdarna i omvärlden, utan misstanke om jäv eller personlig vinning. En svensk utrikesminister borde dessutom vara mer engagerad i arbetet för fredliga lösningar av konflikter och orättvisor i världen än vad Bildt är. De senaste åren har Bildt struntat i att hålla Sveriges tal inför FN:s generalförsamling, utan överlåtit det till till någon FN-ambassadör. Men som tidigare nämnts försvårar Bildts engagemang i moraliskt tveksamma projekt naturligtvis hans eventuella uttalanden om freds- och konfliktlösning.
Det är märkligt att den nuvarande regeringen inte tagit de enormt allvarliga anklagelserna mot Lundin Oil på större allvar, då hela Sveriges utrikespolitiska trovärdighet pga Lundinaffären riskerar att sättas ur spel. Det ansågs av regeringen vara omöjligt att låta Cecilia Stegö-Chilò vara kulturminister då hon inte betalat sin TV-avgift, men Bildts trovärdighet handlar om betydligt allvarligare saker än så. Bildts lämplighet som utrikesminister kan särskilt ifrågasättas eftersom det inte är första gången Bildts opartiskhet är tveksam.
Han har exempelvis tjänat stora pengar på Irakkriget, eftersom han under den aktuella perioden, varit styrelseledamot för kapitalförvaltaren Legg Mason som investerar i amerikansk vapenindustri. Vidare var han år 2003 med i lobbygruppen CLI (Commitee for the Liberation of Iraq) en grupp vars kärna hade kopplingar till vapenindustrin och dess uppgift var att förespråka en invasion av Irak. Expressen hävdar dessutom att Bildt antagit jobbet inom CLI för att kunna få ett toppjobb av USA.
Tidningen påstår också att Bildt har kopplingar till en Turkietfond som investerat sitt kapital i ett företag som kontrolleras av den turkiska militären. Den turkiska militären har sedan 1990-talet anklagats för en stor mängd försvinnanden av oppositionella och för många politiska mord.
Alla dessa tveksamma förehavanden ställer givetvis frågan om vem Bildt företräder i olika sammanhang, svensk- eller amerikansk regering, olje- eller vapenindustrin eller det som bäst gynnar hans egna affärer? Då inget land kan ha en minister som i så många fall kan misstänkas för opartiskhet är det enda rimliga naturligtvis att Bildt omedelbart lämnar in sin avskedsansökan.