Det blev seger för medlemmarna på årsmötet för Kommunal sektion 5 i Umeå. Trots att fackstyrelsen först starkt argumenterade mot en motion om ”lustkontrakt” från Åsa Eriksson, antogs den enhälligt efter en lång och intensiv debatt.
Som Nya Arbetartidningen tidigare rapporterat vill Umeå kommun införa ett kontrakt för all personal inom äldre- och handikappomsorgen. Många ur personalen har reagerat starkt både på innehållet i kontraktet och att man känt sig tvingad att skriva på. En skrivning i kontraktet är att personalen ska lova att ”visa lust och vilja för arbetet”.
– Många med mig blev förbannade, berättar Åsa Eriksson, undersköterska på Dragonens Äldrecenter i Umeå. Det var rent ut sagt en förolämpning att de efter 20 år i yrket försöker tvinga en att skriva under på något sånt här.
Denna ilska gjorde att Åsa Eriksson, tillsammans med andra medlemmar i Arbetarpartiet (f.d Rättvisepartiet), startade en kampanj för att försöka stoppa kontraktet. Eriksson diskuterade med sina arbetskamrater, kontaktade Kommunal samt lokaltidningarna och skrev en motion till Kommunals årsmöte. Hon åkte sen runt till ett antal äldreboenden för att uppmana fackmedlemmarna att gå på årsmötet och delta i diskussionen.
– Mötet blev en succé, menar Åsa Eriksson. Det var dubbelt så många som det brukar vara på årsmötena, drygt 80 personer, och många deltog aktivt i debatten.
En av kommunens höga tjänstemän menar att ”känna lust” borde bli ett lönekriterium.
– Hur (och vem) ska bedöma huruvida jag känner ”lust” för arbetet, frågar sig Åsa Eriksson. Många inom personalen är med rätta stolta över sitt arbete inom äldreomsorgen. Men ett lönekriterium som inkluderar begreppet ”lust” vore inget annat än ett hån mot oss.
– Sektionsstyrelsen var emot motionen, berättar Eriksson. De hänvisade till centrala avtalets skrivningar om individuella löner.
Motionen innehöll även krav på att sektion 5 uppmanar alla sina medlemmar att inte skriva under uppdragsbeskrivningen.
– Styrelsen sade att de inte ville ”begränsa medlemmarnas handlingsfrihet” genom en sådan uppmaning, säger Eriksson. Men herregud! Fackets uppgift är väl att agera kollektivt – det är så vi blir starka.
Debatten på mötet blev livlig. Alla inlägg ”från golvet” antingen stödde motionen eller ifrågasatte styrelsens formuleringar. På en direkt fråga var ordföranden för sektionen, Gunnar Eriksson, till sist tvingad att medge att ”lust” var ett dåligt lönekriterium.
– Situationen blev ohållbar för styrelsen, menar Åsa Eriksson. De begärde fem minuters paus i mötet, och när mötet återupptogs uppmanade de mötet att anta min motion.
– Det kändes verkligen som en seger för medlemmarna, avslutar Eriksson.