Internationellt

Varning för kärnkraften!

Publicerad i
#19
Lästid 2 min

Olyckan i Fukushima är ett hårt slag mot kärnkraftsförespråkare världen över.

Över hela världen tvingas man ”se över” säkerheten i gamla kärnkraftverk. I Kina, som idag bygger flest nya kärnkraftverk, har alla planerade projekt frysts. I Tyskland har förbundskansler Angela Merkel kallat händelserna i Japan för ”en vändpunkt”. Ett beslut om förlängd livslängd för landets kärnkraftverk har skjutits upp. Dessutom har regeringen beordrat stopp i sju kärnkraftverk byggda före 1980.

Under 2000-talet har kärnkraftsförespråkarna varit på offensiven. Över hela världen har tunga ekomomiska intressen krävt att få bygga fler kärnkraftsreaktioner och öka uranbrytningen. Kärnkraftsindustrin hade tvingats att ”ligga lågt” under 1980- och 1990-talen efter olyckorna Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986. Men allt eftersom – då medvetenheten om kärnkraftens risker till stor del har sjunkit tillbaka – har förespråkarna tagit tillbaka förlorad mark. Man har utnyttjat oron för klimatförändringarna, och försökt sälja kärnkraften som ett ”klimatneutralt” alternativ.

I Sverige genomdrev alliansregeringen ett riksdagsbeslut, år 2010, var innebörd var att det 30 år gamla beslutet om att avveckla kärnkraften fram till år 2010 revs upp. Beslutet innebar även att förbudet att bygga ny kärnkraft revs upp. Visserligen begränsade man sig till att nya reaktorer endast får byggas där gamla reaktioner redan finns – i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn – samt att antalet reaktorer inte får överstiga dagens tio. Men eftersom man får bygga reaktorer med mycket större effekt än de gamla så innebär beslutet, i praktiken, att energin från kärnkraften ökar och därmed Sveriges beroende av kärnkraft.

Olösta säkerhetsproblem
Trots att modern kärnkraftsteknik är säkrare än på 1970- och 80-talen så kvarstår två problem. För det första finns fortfarande risken för att en allvarlig olycka ska inträffa, oavsett vilka säkerhetssystem som används. Det går heller inte att skydda sig helt mot yttre faktorer som jordbävningar, krig, terrorism, osv. Men dessutom är det ingen som ännu har hittat svaret på 10 000-kronorsfrågan: vad ska man göra av avfallet? Bara den svenska kärnkraften producerar uppåt 200 ton högaktivt, och giftigt, avfall varje år. Den enda lösningen som idag finns till buds är att gräva ned avfallet i urberget – och förvara det där nere i minst 100 000 år! Men ingen kan garantera att inte avfallet läcker ut under denna enorma tidsrymd (tänk på att det bara var drygt 4 000 år sedan pyramiderna i Egypten byggdes).

Varje dag med kärnkraft innebär att det giftiga avfallsberget växer. I slutändan finns bara en lösning på kärnkraftens säkerhetsproblem:
Avveckling!