Ett återkommande argument i debatten om Libyen är att väst vill lägga beslag på landets olja och industri. Argumentet antyder att så inte var fallet innan upproret mot Khadaffi. Men sedan de internationella sanktionerna hävdes 2003 har Khadaffi med söner öppnat portarna för väst – med förödande resultat för det libyska folket.
- Oljan låg redan under den internationella oljeindustrins kontroll. Inkomsterna användes av ’Khadaffis’ som deras egna pengar. I samarbete med världens främsta finanshajar satsades miljardbelopp på extra riskfyllda finansinstrument.
- Familjen Khadaffi bildade en statligt ägd investeringsfond kallad Libyan Investment Authority (LIA). Sonen Saif hade i praktiken ensamrätt över investeringsbesluten. Miljardbelopp gick upp i rök därför att LIA satsade sina pengar på de mest riskfyllda investeringarna.
- Goldman Sachs, Lehman Brothers och JP Morgan i USA, HSBC i Storbritannien, Société Générale i Frankrike, Deutsche Bank i Tyskland, UBS i Schweiz och en rad privata investeringsfonder och s.k ”hedge-fonder” var några av de som spekulerade med det libyska folkets pengar,
- Goldman Sachs riskvalutafonder blev den sämsta affären för libyerna: av 1,3 miljarder dollar tappade banken 98 %. Goldman Sachs erbjöd en kompensation i aktier som hade gjort LIA till en av bankens största delägare; det rådde förtroende mellan Khadaffi och världens ledande bank…
- Familjen Khadaffi blandade statens inkomster med sina egna. Att det libyska folkets pengar spelades bort på kasino bekymrade dem inte. Saif betalade en miljon dollar till Mariah Carey för att sjunga på ett privat nyårsparty.
Vad Libyen anbelangar: Övergångsrådet kan inte sköta affärerna sämre sett från det libyska folkets synvinkel.