Utan att besitta den kunskap som egentligen skulle krävas dristar jag mig ändå att dra slutsatsen att inbördeskriget i Libyen gått in i sin slutfas – även om denna fas kan dra ut på tiden.
Slutsatsen ovan vilar främst på följande tre faktorer:
- Den ungdomliga ”rebellarmén” Free Libya Forces verkar, hjälpt av bombningarna, ha tagit över det militära initiativet. Uppgifterna tyder på att de närmar sig huvudstaden Tripoli, sakta, men från flera håll samtidigt. Dessutom framstår det som om Khadaffis styrkor inte längre förmår terrorisera Misrata och andra befriade städer med samma kraft genom beskjutning med artilleri.
- Rykten från allt fler håll gör gällande att en förhandlingslösning är på väg att ta form. En uppgift säger att det Det Nationella Övergångsrådet i Benghasi kan tänka sig att Khadaffi, efter att ha berövats sin makt, får stanna i Libyen.
- Det kan finnas en växande oro, både i väst och inom Det Nationella Övergångsrådet i Benghasi, för att krav ska växa fram på nationell kontroll över oljetillgångarna.
Kommentar:
Free Libya Forces består av unga män som under månader gjort en heroisk insats under markkriget mot diktatorn Khadaffis välbeväpnade styrkor. Det är mycket möjligt att det finns en rädsla – hos USA, EU och Det Nationella Övergångsrådet – för att det vuxit fram ett politiskt medvetande hos stora delar av de stridande inom Free Libya Forces; en rädsla hos Väst och hos Övergångsrådet för att de som själva riskerat livet, och sett sina kamrater dö, under månader av ursinniga markstrider inte bara kommer att acceptera att ”avskedas”, lämna ifrån sig vapnen, och gå hem. Kanske har alla de som riskerat sina liv under kriget åsikter om hur Libyens framtid ska utformas.