Vatten och bröd

-Allt jag jobbar för ett helt år kan de förstöra på fem minuter. Abu Sachar suckar uppgivet där vi sitter i hettan under en tältduk som är hopsydd av gamla rissäckar. En morgon runt klockan fem för ungefär en månad sen kom en bulldozer ackompanjerad av israelisk militär. De visade upp en order som uppgav att Abu Sachars hem, där han föddes för 51 år sedan och där hans föräldrar bodde innan dess, ligger i ett militärt skyddsområde och därför omedelbart måste rivas. De 20 familjemedlemmarna fick ingen tid att ta med sig sina tillhörigheter eller flytta ut sina möbler ur de fyra bostadshusen innan de demolerades av bulldozern. I tre dagar efter rivningen var familjen utan vatten då deras vattenförråd förstördes. Tre av deras får dog i hettan eftersom israeliska militären även rev uthusen där djuren fick skydd.

Jag är på besök i Jordandalen, som till 77.5 % betecknas som område C.[1] Västbanken är efter Osloavtalet indelad i tre områden.[2] De flesta palestinier bor i område A och B som till största delen styrs av palestinska myndigheter men endast omfattar 40 % av Västbanken. Resterande 60 % av Västbanken är område C som kontrolleras helt av israeliska myndigheter och inbegriper nästan all nödvändig infrastruktur för område A och B; så som vägar och vattenresurser. För att bygga eller reparera någonting i område C behöver palestinier få tillstånd från Israels armé, något som väldigt sällan händer.[3] Eftersom människor måste bygga ändå, för att kunna överleva, är dessa av israel utförda rivningar vanligt förekommande. De senaste 10 åren har 2,200 palestinska hem förstörts på samma sätt. Samtidigt har 155 nya bosättningar etablerats i samma områden, på ockuperad mark.[4] Då palestinier inte får bygga nya brunnar eller ens reparera existerande brunnar och Israel samtidigt stänger av stora områden av Jordandalen för palestinier genom att kalla dem militära skyddsområden eller naturreservat tvingas palestinier köpa vatten från det israeliska vattenbolaget, eller dricka otjänligt vatten.[5] Palestinier i det ockuperade området använder i genomsnitt 70 liter per person och dag, långt under de 100 liter per dag som Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar som minimum, medan en bosättare i genomsnitt förbrukar 300 liter per person och dag.[6] Det syns tydligt i det karga landskapet i Jordandalen, där bosättningarna utmärker sig som grönskande oaser med pooler.

Abu Sachars yngsta barn, 4-åriga Samoon, leker i resterna av deras hem som fortfarande ligger utspridda på marken under den brännande solen.  Det är första gången hon förlorat sitt hem, men hennes pappa har varit med om det flera gånger tidigare. -Alla familjer här har förlorat allt de äger minst fyra gånger, säger han. -Vad finns det för framtid för våra barn? frågar Abu Sachar, och vi har inga svar att ge.

När vår bil lämnar familjen vänder jag mig om och letar med blicken efter familjens tält, men det enda jag kan se är den lummiga bosättningen som tornar upp sig cirka 200 meter bakom dem.

Tulkarem 6 augusti 2011
Ida Eklund Lindwall