De senaste veckorna har väljaropinionens dom mot Håkan Juholts hyresaffärer kommit. Socialdemokraterna tangerar sina sämsta siffror i opinionsmätningarna någonsin. Samtidigt har uppgifter om att Juholt kräver ett skriftligt fallskärmsavtal framkommit.
I en rad olika opinionsmätningar pendlar Socialdemokraterna mellan 25-28 procent. I Aftonbladet/United Minds mätning ligger S t.o.m. under 25 procent. Även förtroendet för Juholt som person är i botten. Endast 12 procent anser sig ha förtroende för Juholt jämfört med 58 procent för Fredrik Reinfeldt (Demoskop). Detta kan jämföras med Mona Sahlins sämsta notering var 20 procent.
S ras kan till stor del härledas till Juholts hyresaffärer. Den 7 oktober avslöjade Aftonbladet att Juholt tagit ut full ersättning för sin sambos lägenhet som övernattningslägenhet i Stockholm – trots att sambon också bodde där. Senare framkom att Juholt fått flera påtryckningar om att han gjorde fel, men struntat i dem. En förundersökning inleddes men avslutades lika fort. Brott kunde inte styrkas. Juholt hade agerat inom lagens gråzoner. Kvar var bara den solkiga eftersmaken av hela historien. Och väljaropinionens obönhörliga dom – jätteras i förtroendemätningar och väljarbarometrar.
Men tyvärr var inte hyresaffären Juholts sista misstag. Den 5 november avslöjade Expressen att Juholt begärt att få ett skriftligt fallskärmsavtal som skulle ge honom rätt till full lön i ett helt år om han avgår – 144 000 kr/mån! Att själv begära ett sådant avtal i ett läge då man sitter löst förstärker bilden av att Juholt utnyttjar sin position för att sko sig själv. Att Juholt dessutom gör detta samtidigt som han genomför en ”förlåt mig”-turné runt om i landet för att försöka ena partiet är än mer uppseendeväckande.
Dessutom fortsätter Juholts osmidiga politiska agerande. På ett medlemsmöte som refererades i Sveriges Radio sa Juholt att S, samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet, kommer att fortsätta bojkotta SVT:s partiledardebatter om de buntas ihop som en samlad opposition tillsammans med SD. Dagen därpå gick både MP och V ut och dementerade att det skulle finnas någon sådan uppgörelse.
Krisen för Juholt, och i förlängningen Socialdemokraterna, har sin djupare grund i bristen på politisk profil. Juholts partiledarskap har präglats av ett vacklande, än hit, än dit. Det senaste i raden av exempel var i samband med att S höstbudgetmotion skulle presenteras. Tillsammans med ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich presenterade Juholt en budget utan bl a den höjning av a-kassan som han tidigare utlovat, vilket fick riksdagsgruppen att gå i taket och tvinga fram en förändring av budgeten.
Vissa inom Socialdemokraterna hoppas att Juholt kan komma igen ”bara han får prata politik”. Men frågan är om Juholt kommer att få prata politik. Borgerlig media och högeralliansen har allt att tjäna på att hålla ”fifflar-Juholt” vid liv – eftersom det tar bort fokus från regeringens oförmåga att försvara jobben. Till detta ska läggas att Juholt saknar en politik mot avindustrialiseringen, för arbete åt alla och upprustning av vård-skola-omsorg samt infrastruktur. Detta gör att Juholts ”profil” som fifflare blir ännu svårare att bli av med.
Högeralliansen måste bekämpas i valet 2014. En seger mot Reinfeldt skulle innebära ett stärkt självförtroende ute på arbetsplatserna. Detta självförtroende kommer att behövas i den fortsatta kampen för att försvara jobb och välfärd, som även kommer att behöva bedrivas under en socialdemokratisk regering. Håkan Juholts fiffel och fallskärmsavtal är dock en belastning för hela arbetarrörelsen. Borgerligheten kommer att utnyttja Juholts skandaler, precis som de utnyttjade Sahlins Toblerone-affärer i valrörelsen 2010 – trots att dessa skedde i mitten av 1990-talet. Juholts fiffel kan komma att kosta valsegern 2014.