2012 – ett ödesår för världsekonomin

Världsekonomin står inför flera allvarliga hot under det kommande året. Enligt OECD är ett troligt ”medelscenario” att tillväxten stannar av i de utvecklade ekonomierna Japan, Europa och Nordamerika. Värst är läget inom eurozonen där en tillväxt på blygsamma 0,2 % kommer att innebära en fortsatt hög arbetslöshet. De omfattande åtstramningspaket som lanseras i flera europeiska länder är ett problem i sig då de innebär en minskad efterfrågan, vilket i sin tur drabbar produktion och sysselsättning.

Obalanserna finns kvar och förvärras
En viktig del i krisen 2008 var djupa obalanser i världsekonomin. Ett exempel är de ekonomiska relationerna mellan USA och omvärlden, där världsekonomin var helt beroende av att de amerikanska konsumenterna köpte det som producerades i resten av världen. I praktiken finansierades detta genom att USA lånade pengar av resten av världen. Detta förhållande har inte förändrats. Under 2011 kommer USA:s handelsunderskott återigen att hamna i nivå med rekordåren innan kraschen 2008 (nästan 800 miljarder dollar). USA:s budgetunderskott hamnade på 8,9 % av BNP. I praktiken finansierar landet en stor del av underskotten genom att trycka mer pengar.

De ekonomiska obalanserna är också en av orsakerna till krisen i Europa. Här handlar det om att länderna i norra Europa (framför allt Tyskland) har ett stort handelsöverskott gentemot Spanien, Portugal, Italien och Grekland. Tysklands högeffektiva industri har gynnats varje år sedan den gemensamma valutan lanserades. Varor från tyska (och svenska) företag har konkurrerat ut varor från företag i södra Europa. Detta är en orsak till dessa länders höga arbetslöshet och dåliga statsfinanser.

En annan obalans är lönernas ständigt minskande andel av samhällsekonomin. Ända sedan början av 80-talet, då Thatcher och Reagan lanserade de nyliberala attackerna på lönenivåer och offentlig sektor, har löntagarnas andel av den totala kakan minskat. Detta har lett till supervinster för företagen – som dock inte investerats i ny teknologi eller fabriker. Istället har allt större summor använts till spekulation på börs och övrig finansmarknad. Inte heller här har någon förändring skett. Trots rekordvinster under 2010 och 2011 har löneökningarna i Sverige och andra länder snarast stannat av.

Avkylning i Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (BRIC)
Krisen 2008 lindrades delvis av att den kinesiska ekonomin behöll en hög tillväxttakt. Bland annat genomförde den kinesiska regimen ett gigantiskt stimulanspaket där satsningar på byggande av infrastruktur och bostäder ingick. Under 2010 har de s.k. BRIC-länderna stått för ungefär hälften av den globala tillväxten. Men nu finns tydliga tecken på att även dessa ekonomier drabbas – delvis beroende på att exporten riskerar att minska.

Ett annat problem är den bostadsbubbla som skapats i Kina p g a av billiga lån kombinerat med kraftig urbanisering. Beräkningar gör gällande att över 10 miljoner bostäder köpts av bostadsspekulanter och nu står tomma i väntan på att priserna ska stiga. Men enligt fastighetsmäklaren Homelink sjönk priserna på nyproducerade lägenheter med -35 % i Beijing under november 2011. Då Kinas bostadssektor förbrukar hela 15 % av världsproduktionen av stål kan en sprucken bostadsbubbla få effekter långt utanför landets gränser…

Kollaps för euron en katastrof för jobben
I OECD:s prognos för 2012 presenteras också ett ”krisscenario” som innefattar att USA genomför ”för” hårda åtstramningar och att Eurokrisen fördjupas. Detta scenario skulle innebära en negativ tillväxt i samtliga utvecklade ekonomier. Då dessa står för hela 2/3 av världsekonomin skulle det leda till en nedgång som påminner om situationen 2008. En sådan utveckling skulle, i sin tur, ställa frågan om en kollaps för Euron på dagordningen – något som enligt EU-kommissionen kan leda till att halva Europas BNP utraderas!
Mot bakgrund av allvaret i detta hot är tafattheten från det europeiska politiska (och ekonomiska) etablissemanget häpnadsväckande. I december beslutades om ett nytt ”räddningspaket” för euron. Istället för åtgärder som kan skapa tillväxt, eller motverka de underliggande obalanserna i ekonomin, går EU-ledarnas insatser ut på att pressa fram nya nedskärningar samt att möjliggöra för nya lån. Hur böter ska kunna hjälpa ett land i kris att vända en negativ spiral är en gåta.

Istället borde ett all-europeiskt investeringsprogram lanseras. En kraftfull upprustning av infrastruktur, bostäder och utvecklandet av nya gröna industrigrenar skulle kunna vända tillväxtsiffrorna, dra in miljoner arbetslösa européer på arbetsmarknaden och åtgärda de grundläggande obalanser som finns i den europeiska ekonomin.

För att få resurser till detta måste blickarna riktas mot det privata näringslivet. Trots att flera europeiska stater går med stora underskott finns pengar hos de europeiska storföretagen. Under krisåret 2009 gjorde 100 av Europas största företag vinster på 2 600 miljarder kronor. En viktig del i ett program för ekonomisk tillväxt i Europa skulle vara en socialisering av bankväsendet vilket skulle möjliggöra att investeringar och kapitalströmmar kunde samordnas. På basis av detta, och med löntagarkontroll över kontinentens storföretag, skulle ett socialistiskt Europa kunna byggas.