Den 18 januari spelade Sverige årets första landskamp i fotboll, mot Bahrain. För mindre än ett år sedan, i februari 2011, utbröt fredliga protester gentemot kungafamiljen i öriket Bahrain – inspirerade av rörelserna i Tunisien och Egypten. Saudiarabisk militär, ackompanjerat med polis och säkerhetsstyrkor, slog dock blodigt ned demonstrationerna. Den 18 januari 2012 var upproret nedslaget och fängslat. Det svenska fotbollslandslaget behövde inte konfronteras med nyheter kring statens repression mot befolkningen utan kunde lugnt vinna matchen med 2-0.
Varken Sveriges regering, som har förhållit sig neutralt till statsövergreppen, eller det svenska fotbollsförbundet följer ”principen” att politik och sport inte ska sammanblandas. Att inte sport och politik ska sammanblandas är inte endast en naiv förhållning, utan en direkt osolidarisk handling gentemot befolkningen i Bahrain.
Den bahrainska fotbollstjärnan Alla Hubail lever i exil, i likhet med bland annat sin bror Mohamed, sedan han har blivit dömd för att deltagit i de fredliga protesterna mot kungafamiljen. Vidare är Bahrains fotbollsförbund, den huvudsakliga värden för det svenska landslaget, styrt av landets kronprins Salman bin Hamad bin Isa Al Khalifa. Kronprinsen är en man som tillhör samma familj, tillika statsmakt, vilken dömde landets tidigare fotbollstjärnor. Så kan man, i ärlighetens namn, påstå att fotbollen är avskiljd politiken? Vi kan gissa oss till vad Alla Hubail skulle svara.