Protesterna i Grekland har återigen ökat. Det grekiska folkets kraftsamling den förra veckan är den största under en längre tid. 100 000 människor befolkade Athens gator och torg på söndagen. Vid veckoslutets sista timmar kulminerade de fredliga protesterna och huvudstadens torg blev en plats för konfrontationer mellan demonstranter och poliser.
Anledningen till protesterna är att det grekiska parlamentet på söndagen (den 12 februari) röstade om nya sparåtgärder. Majoriteten i parlamentet röstade för sparpaketet, trots att det krävde en splittring inom regeringen. Sparpaketet är ett krav från Trojkan (europeiska unionen ”EU”, europeiska centralbanken ”ECB” och internationella valutafonden ”IMF”) för att Grekland ska beviljas nya nödlån. De nya nödlånen, som uppgår till 130 miljarder euro, ska uppskjuta den eventuella statsbankrutten och avbetala tidigare lån.
Motståndet mot Trojkans inflytande och de nya sparåtgärderna är enorma. Exempelvis kommer det största polisfacket i Grekland att utfärda en arresteringsorder på företrädarna av Trojkan! Skälet till arresteringsordern är att de menar att Trojkans krav på Grekland hotar den grekiska demokratin och självständigheten.
De planerade besparingarna är brutala! Söndagens beslut omfattade ytterligare 3,3 miljarder euro och det är arbetarklassen som kommer att stå för kostnaden för åstramningarna. Minimilönerna kommer att sänkas med 20 % till 600 euro per månad (före skatt). Framtill att arbetslösheten har blivit mindre än 10 % kommer det inte att ske någon löneförhöjning. Grekland ska dessutom minska antalet annstälda inom den offentliga sektorn med 150 00 på två år. Syftet är att minska den totala lönekostnaden med 15 % på mindre än tre år. Sparpaketet angriper också arbetsrätten, arbetslöshetsersättningen och pensionerna.
Sparpaketet kommer att drabba de redan fattiga människorna. En färsk statistik beräknar att hela 25 % av den grekiska befolkningen lever under den europeiska fattigdomsgränsen. Människor har varken råd att betala hyra eller mat. Tidigare var det endast narkomaner och prostituerade som besökte härbergerna. Men hemlösheten har blivit alltmer utbredd och härbergerna har inte numera tillräckligt många platser. Under de tio första månaderna av det förra året ökade antalet barn som lämnades på barnhem med 120 %! Denna verklighet har tvingat människor till en större medvetenhet. Tre dagar innan det grekiska parlamentet beslutade om sparpaketet genomfördes en 24 timmars lång generalstrejk. Det var den 16 generalstrejken på mindre än två år!
Grekland har haft en ekonomisk recession under en fem års period. Arbetslösheten ligger på 20 % och arbetslösheten bland ungdomar är hela 50 %! De massiva besparingarna kommer inte att minska arbetslösheten eller skapa bättre förutsättningar att ta sig ur den ekonomiska recissionen.
I media framstår ”de lata” grekerna som orsaken till krisen, men den beror varken på ”lathet” eller för höga löner. Greklands lönekostnader (16,60 euro i timmen) inom industrin är hälften av de motsvarande lönekostnaderna i Tysklands (33,10). I likhet med andra medelhavsländer har Greklands lönekostnader visserligen ökat mer än de tyska under de senaste tjugo åren. Tyskland har samtidigt under den perioden ökat sin produktivitet och det innebär att man har pressat ned lönerna i förhållande till produktionen. Tyskland har på ett sådant sätt konkurrerat ut exempelvis den grekiska exporten. Greklands problem är alltså att produktiviteten inte har motsvarat lönekostnaderna. Grekland kan inte ta sig ur den ekonomiska recessionen genom ytterligare lönesänkningar. Följden kommer endast att bli att människors levnadsstandard blir än sämre. Istället krävs det investeringar för en modernisering av produktionen.
Trojkan, Europas ekonomiska – och politiska centralmakt, är hårdföra med det grekiska folket. För att nödlånen ska beviljas kräver EU att de två största grekiska partierna, socialdemokratiska ”PASOK” och högerkonservativa ”Ny Demokrati”, även efter parlamentsvalet förbinder sig med att fortsätta nedskärningarna av den offentliga budgeten. Detta riskerar att förlama den grekiska politiken under en lång tid framöver! Redan tidigare har den politiska majoriteten i det grekiska parlamentet fått underkasta sig Trojkans krav och avsatt den folkvalda premiärministern till förmån för den icke-folkvalda Lucas Papademos.
Protesterna i Grekland kommer att fortsätta och parlamentsvalet i april kommer bli en ytterligare ödestund för landet. Arbetarrörelsen har inte spelat en obetydlig roll i händelseutvecklignen i Grekland. Detta påvisar antalet generalstrejker. Veckan före beslutet om sparpaketet genomfördes ytterligare ett antal strejker. Strejkerna har däremot inte syftat till att utmana borgerligheten och har närmast förvandlats till en protestmetod. Arbetarrörelsen behöver ett enhetligt och socialistiskt krav för att komma ur den ekonomiska recessionen och ta iniativet inför det stundande parlamentsvalet.