I vårt förra nummer berättade vi om den dramatiska förskjutning som skett i debatten om klimatmålen. Ett antal av världens främsta klimatforskare har räknat och kommit fram till att även om ländernas regeringar skulle klara att hålla sina löften, när det gäller konkreta miljöåtgärder, så kommer snittemperaturen att öka mer än 3,2 grader Celsius globalt sett fram till slutet av detta århundrade. Därmed överskrids den gräns då många forskare tror att man tappar greppet om klimatet.
Misslyckandet med att klara målet om en temperaturökning på max två grader har lett till mycket olika slutsatser.
- ”Klimatförnekarna” hävdar tjurigt att rapporterna är överdrivna. Likgiltiga för kunskap sticker de huvudet i sanden för att slippa oroas. De påminner ofta om att temperatur- och klimatförändringar har förekommit tidigare och understryker naturens förmåga att anpassa sig. Men återigen, de blundar fegt för den häpnadsväckande snabbhet med vilken försämringarna sker idag. Denna grupp människor förnekar fegt problemen med de ”tröskeleffekter” som professor Klein (se nedan) pekar på.
- Internationella energimyndigheten IEA har en plan – ”World Energy Outlook 2011” – där de anger en temperaturökning på 3,5 grader som nytt mål. IEA:s argument är att utan en plan på att stoppa den globala ökningen av temperaturen vid 3,5 grader så finns det ingen plan alls – tvågradersmålet är nämligen helt överspelat – och utan en plan för att stoppa temperaturökningen riskerar jorden en temperaturökning på, i värsta fall, hela sex grader! Detta skulle leda till en gigantisk global naturkatastrof. I detta läge skulle både den mänskliga civilisationen och homo sapiens överlevnad hotas, enligt många forskare.
- Johan Rockström vid Stockholm Resilience Center, en av Sveriges ledande klimatforskare, anser dock att det är vansinnigt att ändra tvågradersmålet till 3,5 grader. Han understryker att inte heller målet på två grader utgör någon”säker” gräns utan påminner om att två grader är ett globalt medelvärde som innebär plus 3 till 4 grader i Arktis. Rockström anser att det kommer att uppstå svåra problem redan vid + 1,5 grader. Även Bill Hare, ”Climate Analytics”, menar att om temperaturen ökar med 3 grader eller mer så kommer utsatta regioner i Afrika och Asien att tvingas genomlida ännu längre perioder av svält och vattenbrist.
- Richard Klein, klimatforskare på ”Stockholm Environment Institute”, anser att den största risken med en genomsnittlig temperaturökning på över två grader är att klimatförändringarna passerar oåterkalleliga trösklar -”points of no return” (bortom all återvändo). Höjs temperaturen mer än två grader är risken stor att dessa trösklar (points of no return) passeras och att de ekologiska systemen då går in i okontrollerbara faser. En tröskeleffekt är att isen smälter på Grönland vilket skulle höja havsnivåerna med 6 – 7 meter över hela jorden. Kustregioner över hela världen skulle påverkas. Många arter skulle dö ut, våtmarker och korallrev skulle försvinna. Fattiga länder som Bangladesh och bl.a. öriket Kiribath skulle troligen utplånas. Sannolikt skulle inte heller Nederländerna eller storstaden St Petersburg klara sig.
Till skillnad från ”klimatförnekarna” framstår Johan Rockström, Bill Hare och Richard Klein, m fl, som mycket kunniga. Men det verkar också som om Rockström och co tror att målsättningar är avgörande – bara de är nedskrivna på ett papper! Dessa forskare verkar tyvärr inte se det som sin uppgift att bidra till att skapa de politiska och ekonomiska maktmedel som krävs för att en temperaturökning på max plus två grader ska kunna förverkligas! Detta gör att de (forskarna) också verkar präglas av ett påtagligt inslag av ”förnekelse” – fast av ett annat slag. Forskarna förnekar helt enkelt sitt ansvar som betydelsefulla opinionsbildare.