Internationellt

Är Tea Party-rörelsen fascistisk?

Jan Hägglund
Publicerad i
#43
Lästid 4 min

Svaret är nej. USA har inte drabbats av något som ens delvis liknar de gigantiska chocker som drabbade Tyskland under åren 1914 till fram till 1930. Inte desto mindre är det intressant att göra en jämförelse.

Tyskland var den mest framstående industrinationen i Europa och både dess ekonomiska och politiska inflytande var stort. Sedan kom katastroferna. Nederlaget i Första Världskriget och de förnedrande fredsvillkoren. Den nästan ofattbara inflationen som ruinerade medelklassen. Och slutligen den fruktansvärda massarbetslösheten där tidigare välbärgade företagare och tjänstemän demokratiskt rotade i soptunnorna efter mat sida vid sida med arbetslösa arbetare. Alla förvandlades de till tras: trasproletärer, trastjänstemän, trasföretagare. I detta läge undergrävdes tron på de valda institutionerna. Landet ropade efter ledning.

Denna ledning kunde ha kommit från den tyska arbetarklassens organisationer: Socialdemokraterna, Kommunisterna och fackföreningarna. Och direkt efter slutet på kriget vände sig också befolkningen mot socialismen. Men arbetarnas ledare visade sig inte vara situationen vuxen. I denna situation – där samma generation utsatts för tre nästan obeskrivliga chocker – och där den starka arbetarrörelsen visade sig oförmögen att visa en väg framåt tvingades den ruinerade medelklass att vända sig åt ett annat håll. Nazisternas led fylldes. Och ryggraden i denna rörelse utgjordes av ruinerade småföretagare även om arbetslösa och desperata arbetare kanske var lika många, eller fler, om man bara ser till antalet.

Tea Party-rörelsen är inte någon nazistisk rörelse. Inte ens i närheten. Dess kärna utgörs av en bättre ställd medelklass (inte av desperata, ruinerade och ursinniga f d småföretagare) som har börjat tvivla på framtiden. Även om orsakerna till den långsiktiga ekonomiska tillbakagången är oklara, det beror bl a på Big Business ovilja att investera, så innebär detta ett hot mot medelklassen. Den ekonomiska kollapsen visade hur snabbt som många, även välbärgade, människor kunde falla till samhällets botten. Arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå och människor står i soppköer och handlar med matkuponger. Detta är chocker på hemmaplan. Samtidigt visade terrorattacken mot World Trade Center 2001 att USA:s invånare även var sårbara för attacker som kom från utlandet. Många känner till hur nära det var att General Motors höll på att gå i konkurs samt att Kinas ekonomi håller på att gå om USA:s som världens största.

Utan ledning, varken från ett arbetarparti baserat på fackföreningarna, eller från Demokraterna – som varit alldeles för inblandade både i krigen och i Big Business, för att kunna visa på en annan väg framåt – tvingas den fortfarande relativt resursstarka medelklassen att ta kamp för sina egna intressen. Det är här som Tea Party-rörelsen fyller ett tomrum. Många som analyserar denna gör misstaget att stirra sig blinda på enskilda kufar (och sådana flockas alltid kring en rörelse av denna typ). Men det som håller på att hända, i grunden, är att den välbärgade medelklassen håller på att omvandla Republikanerna till at bli en mer kämpande rörelse – i medelklassens intresse. Det är därför yttranden fälls som att Obamas administration satsat för mycket på fattiga och svarta. Det är därför som paroller för lägre skatter och ”Little Government” går hem. Det finns många paradoxer och motsägelser inom Tea Party-rörelsen. Något annat vore otänkbart.

Till sist: dagens Tea Party-rörelse satsar inte på att bygga något nytt reaktionärt parti i syfte att ta över makten, dels hemma i USA, dels för att förändra världspolitiken. Rörelsens mål inskränker sig för närvarande, trots aggresiva uttalanden i en rad frågor, till att reformera det republikanska partiet. Tea Party-rörelsen måste dock ses som en allvarlig varning.

Nya chocker väntar nämligen USA. Och en rörelse som Tea Party behöver endast en karismatisk ledare och mycket pengar för att starta ett nytt parti som ersätter Republikanerna.  Demokraterna kommer i längden varken att klara av att hålla stånd mot ett mer militant Republikanskt parti eller en, till parti omvandlad, Tea Party-rörelse – kanske under ett annat namn. Detta understryker behovet av att den amerikanska fackföreningsrörelsen bryter med Demokraterna och börjar uppbygget av ett eget parti som representerar arbetarklassen och som kan slå undan benen på en rörelse som Tea Party.

Jan Hägglund

Ansvarig utgivare

Kommentarer är stängda.

×