Inrikes

Slaget om välfärden: myten om vinsten och valfriheten

Patrik Brännberg
Publicerad i
#45
Lästid 3 min

År 2009 gick 8,1 miljarder skattekronor till vinst för de privata bolag som agerar inom vård, skola och omsorg. (Källa: SCB) Detta motsvarar lönekostnaden för cirka 20 000 undersköterskor! För alla som kämpar med låg personaltäthet inom äldreomsorgen och stora klasser i skolan är de privata företagens jätte-vinster en provokation.

Det var Caremaskandalen som gjorde att de privata företagens existens inom välfärden åter började diskuteras – efter 20 år av tilltagande problem. Rapporterna om återanvändande av nedkissade blöjor, liggsår och sönderstressad personal skakade hela det politiska etablissemanget. Moderaterna tvingades utlova en utredning om vårdpersonalens rätt att berätta om missförhållanden på privata boenden. Enligt nuvarande bestämmelser anses så kallade ”whistleblowers” bryta mot affärshemligheten vilket kan vara grund för avsked. (Moderaternas utredning har än idag, ett år senare, inte sjösatts.) Inom arbetarrörelsen tystnade privatiseringsvänliga röster som Tomas Bodström (S), själv styrelseledamot för en privat förskola.

Istället tog kritikerna över. 23 av 50 stora S-partidistrikt har krävt regleringar av företagens möjligheter att ta ut vinst ur sin verksamhet. Endast de mest ideologiskt förblindade alliansanhängarna, och de som direkt avlönades av skol- och vårdföretagen, lyckades undvika att se sambandet mellan vinstintresset och den låga personaltätheten inom de privata bolagen.

Men fakta visar att motsättningen finns där: Välfärdsföretagen är vinstrika även jämfört med företag inom andra sektorer. Under år 2010 låg välfärdsprofitörernas avkastningen på satsat kapital på 14 procent. Siffran för hela näringslivet var 8 procent. Mest lönsamma var de största utbildningskoncernerna med en avkastning på 28 procent av insatt kapital. (Källa: SCB) Vinsterna plockas ut i form av aktieutdelningar i företagen och deras moderbolag. Men detta är inte allt: Företagen använder ofta en stor del av sina vinster till att köpa upp mindre konkurrenter. Detta gör att en stor del av vinsten kan plockas ut i ett senare skede – när företaget säljs vidare till nästa riskkapitalist.

Parallellt med jättevinsterna har de vinstdrivande omsorgsbolagen i genomsnitt 10 procents lägre personaltäthet än sina kommunala motsvarigheter (Källa: Socialstyrelsen). Och privata friskolor har circa 20 procent lägre personaltäthet än sina kommunala konkurrenter. (Källa: Skolverket) I debatten har privatiseringsmotståndarna hittills fokuserat på bolagens stora vinster. De som försvarar vinstintressena, å sin sida, har hävdat att bolagen ökat valmöjligheterna inom välfärden. Där har debatten stannat. Tyvärr. Allt för få har nämligen talat om att det satsas för lite pengar på vård och skola totalt sett – inom både offentlig och privat sektor. Privatiseringsmotståndarna har koncentrerat sig på att kritisera vinsterna. Men man har inte klarat av att visa hur marknadskrafterna, som system, försämrar och fördyrar välfärden.

Med det här numret av Nya Arbetartidningen hoppas vi kunna bidra till debatten om vinsterna i välfärden. Här kan du inte bara läsa om profitörernas vinster i välfärden. Du kan också läsa om den vetenskapliga rapport som SNS försökte tysta ned och som beskriver konsekvenserna av införandet av marknadsekonomi i vård, skola och omsorg.

×