Två alternativ stod mot varandra i Chile 1973. En militärdiktatur under general Pinochet, vars syfte var att slå sönder arbetarklassens organisationer och mörda deras ledare i en blodig kontrarevolution. Eller en beväpning av fackföreningarna och av arbetarpartierna i regeringsalliansen ”Unidad Popular”.
Unidad Popular (UP) kom till makten 1970. I alliansen var socialist- och kommunistpartierna dominerande. Under hela perioden som UP satt vid makten försökte arbetare och bönder skapa kommittéer för att ta kontroll över fabrikerna och jorden. UP skulle ha gett fullt stöd åt dessa kommittéer och knutit dem samman över hela Chile. Detta för att skapa en grund för en ny och demokratisk samhällsförvaltning som sedan skulle ha beväpnats för att neutralisera borgerlighetens och militrens planer på en militärkupp. Om detta sedan hade följts upp med appeller till de meniga soldaterna och de lägre befälen inom armén hade dessa troligen anslutit sig till UP och hela kuppen kommit av sig, den gamla statsapparaten fallit samman och ett demokratiskt socialistiskt Chile skapats.
Men genom att lita på militären, och den gamla statsapparaten, lämnade UP arbetarna och bönderna i sticket. Antalet döda under Pinochet beräknas till mellan 10 000 och 30 000. Många fler fängslades, torterades och drevs i landsflykt. Vi får aldrig glömma Chile. Och aldrig behovet av att bygga upp alternativa (dubbla) maktstrukturer. Det gick inte att lita på militären i Chile 1973. Det går inte att lita på militären i Grekland idag.
Kommentarer är stängda.