Volvo Group kommer att utreda om företagets montering ska flytta från Umeå. Betydelsen för Umeå kommun av en sådan flytt kan knappast överskattas.
Den direkta konsekvensen skulle vara att 500 industrijobb försvinner från orten. Detta motsvarar samtliga jobb på Umeås näst största industriföretag Ålö Maskiner. Men om man räknar med kringeffekter hos underleverantörer, privat och offentlig service kan jobbförlusterna bli ännu större. Varje jobb på Volvo motsvarar nämligen 2-4 jobb i resten av samhället. Speciellt viktiga är jobben på monteringen eftersom lokala underleverantörer producerar en del av de delar som monteras in i hytterna. Om Volvo flyttar sin montering riskerar dessa underleverantörer att tvingas slå igen eller minska sin produktion.
En förlust av monteringen skulle också innebära negativa konsekvenser på sikt. Om den industriella sektorn försvagas leder detta till att den totala industriella traditionen och dess ”know-how” försvagas i Umeå. Detta i ett läge när Umeå och Västerbotten istället behöver en starkare industriell sektor inför framtiden. Nya industrigrenar kan nämligen inte växa fram ur intet. Kunnig arbetskraft på arbetar- och tjänstemannasidan, ett nätverk av underleverantörer, konkurrenter och samarbetspartners är alla mycket viktiga om nya industrijobb ska kunna skapas. Detta är tydligt exempelvis när det gäller framväxten av gröna industrijobb inom bränslesektorn som hittills skett i Piteå och Örnsköldsvik – städer med stor erfarenhet inom pappersindustrin.
Den allmänna trenden inom fordonsindustrin är att tillverkning och montering ska ske så nära de stora marknaderna som möjligt. Detta utgör ett allmänt hot mot fabriker i norra Sverige. Ett hot som förstärks på grund av halveringen av transportstödet som den borgerliga regeringen genomfört. En nedläggning av monteringen i Umeå utgör kanske inte ett omedelbart hot mot hela fabriken. Men det som skulle behövas i Umeåregionen är en förstärkning av den industriella basen – inte en försvagning. Och en flytt av monteringen skulle innebära en försvagning. Om däremot en stor investering hade gjorts, exempelvis i monteringen, skulle fabrikens fortsatta existens i Umeå inte alls behöva ifrågasättas.
Utredningen kring flytten av fabriken i Umeå görs i ett försök att öka företagets vinst ytterligare. Detta trots att Volvo Group under åren 2007-2012, under den värsta lågkonjunkturen på 80 år, haft ett sammanlagt resultat efter skatt på 50,9 miljarder kronor. Mycket lite av dessa vinster går dock till investeringar. Av vinsterna på 50,9 miljarder har 46,7 miljarder delats ut till aktieägarna. Det man eventuellt skulle tjäna på att flytta monteringen är kaffepengar om man jämför med de enorma aktieutdelningarna.
Jan Hägglund, ledamot i Umeå kommunfullmäktige, är upprörd över att Volvo återigen överväger att flytta från Umeå:
– Transporterna från Umeverken har varit en avsevärd faktor i diskussionerna kring den största politiska frågan i Umeå under de senaste 20 åren – ringlederna. När det gäller Västra länken har även representanter för Volvo gjort inlägg i debatten. Detta innebär att skattebetalarna i stat och kommun har satsat tid, energi och hundratals miljoner på att ta fram en hållbar väglösning – vars grundförutsättningar nu helt kan komma att förändras. Mot den bakgrunden är Volvos agerande både kortsiktigt och bedrägligt.