Sedan den ekonomiska krisen inleddes 2008 har EU sjösatt en rad överstatliga ”pakter”. Dessa går ut på att tvinga alla medlemsländer som drabbats av krisen, och i synnerhet länderna i eurozonen, att genomföra stora åtstramningar.
Det är denna politik som hundratusentals människor protesterat emot på gatorna runt om i Europa, och som EU-etablissemanget nu tvingas erkänna har misslyckats.
Euro Plus-pakten
Euro-plus-pakten antogs i mars 2011. De länder som ingick pakten åtog sig att bemöta den allt djupare krisen med stränga åtstramningsprogram och ytterligare nyliberala reformer. Dessa reformer syftade till att pressa ned lönekostnaderna, luckra upp anställningstryggheten, försämra pensionerna (antingen genom att sänka nivåerna eller höja pensionsåldern) samt att sänka skatterna. Pakten gav upphov till starka motsättningar mellan EU-länderna och i slutänden åtog sig enbart de 17 länderna i eurozonen samt sex ytterligare länder att ansluta sig till pakten. Sverige, Storbritannien, Tjeckien och Ungern ställde sig utanför.
Finanspakten
Denna pakt trädde i kraft den 1 januari 2013. Alla EU-länder, utom Storbritannien och Tjeckien, har skrivit under pakten och är därmed tvungna att vidta en mycket strikt budgetdisciplin. Länderna som ställt upp på pakten måste: a) ha en budget i balans – de årliga underskotten får inte överstiga 3 % av landets BNP, b) införa en ”skuldbroms” som tvingar landet att årligen minska statsskulden, enligt bestämda regler, om den överstiger 60 % av BNP, och c) inför automatiska ”korrigeringsmekanismer” om budgeten inte är i balans – i praktiken ett system för ”automatiska” nedskärningar för krisländer.
De länder som misslyckas att lagstifta om dessa budgetramar inom ett år kan bötfällas med en summa upp till 0,1 % av landets BNP. Till detta kommer att enbart länder som infört Finanspaktens regler i sin nationella lagstiftning innan den 1 mars 2013, har rätt att ansöka om stödinsatser från EU:s krisfond ESM.
Ytterligare tvångsåtgärder?
Starka krafter inom EU vill förflytta ytterligare makt till korridorerna i Bryssel. En grupp bestående av elva utrikesministrar, som kallar sig Europas Framtidsgrupp, föreslår bland annat att medlemsstaternas statsbudgetar ska granskas och godkännas av EU centralt innan de får antas i de nationella parlamenten. EU ska också kunna gå in och justera budgetar som man inte anser följer de regler man satt upp. Även EU-presidenten Herman van Rompuy har fört fram liknande förslag. Det är dock osannolikt att dessa idéer någonsin blir av.