I maj gav LO ut en ny rapport där de redogör för sin syn på arbetskraftsinvandringen i Sverige. Rapporten heter ”Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen”.
Arbetskraftsinvandring har under en lång tid funnits i Sverige. Under åren 1968–2008 rådde en lagstiftning på detta område som innebar att Arbetsförmedlingen gav tillstånd till arbetskraftsinvandring i branscher där det rådde arbetskraftsbrist. I slutet av 2008 trädde dock nya lagar i kraft som möjliggjorde arbetskraftsinvandring, även i branscher med hög arbetslöshet.
De nya bestämmelserna innebar tre viktiga förändringar:
1) Tidigare tilläts arbetskraftsinvandring enbart i branscher där det inom landet rådde brist på arbetskraft. Denna begränsning togs bort 2008.
2) Arbetstillstånden förlängdes. Tidigare gavs det arbetstillstånd i antingen 3 eller 18 månader. Enbart i enstaka fall kunde det bli 24 månader plus möjlighet till 24 månaders förlängning. Nu har istället 24+24 månader blivit normen.
3) Innan de nya reglerna infördes hade facket ett stort inflytande när det gäller beslut om arbetstillstånd. Det var Arbetsförmedlingen som beslutade, efter samråd med fackföreningar och arbetsgivare. Arbetstillstånd utfärdades alltså inte om facket kunde visa att det fanns ett överskott av arbetskraft inom en viss bransch. Men efter lagändringarna 2008 är det, i princip, arbetsgivarna själva som fattar besluten. Allt som behövs är att visa upp ett anställningskontrakt för Migrationsverket som motsvarar kollektivavtalsnivån.
LO-rapporten visar att de nya bestämmelserna utnyttjats. Svenska företagare tar in utländsk arbetskraft som sedan betalas mycket låga löner inom branscher där det redan råder stor arbetslöshet. Ett bevis för detta är alla rapporter om utnyttjad arbetskraft, fusk och bedrägerier – där utländska löntagare vittnat om att de inte fått de löner som utlovats i de ursprungliga lönekontrakten. Effekten blir att löner och arbetsvillkor pressas ned för alla och risken är att motsättningar skapas mellan olika löntagargrupper.
LO-rapporten visar hur har de nya bestämmelserna också använts för att importera kvinnor som sedan arbetat som prostituerade på s.k ”massagesalonger”.
LO vill se en ny utformning av arbetstillståndsbestämmelserna. De menar att invandrade arbetare måste garanteras samma löner och arbetsvillkor som de inhemska arbetarna. Detta ska ske genom juridiskt bindande anställningsavtal. Dessutom anser man att arbetstillståndet ska gälla hela arbetsmarknaden och inte bara ett enskilt yrke. LO menar också att en arbetsmarknadsprövning måste införas – dvs att arbetskraftsinvandringen endast ska få ske inom branscher som har brist på arbetskraft. Detta, menar LO, skulle försvåra för företagare att ställa löntagare mot varandra, genom låglönekonkurrens.