Nazismen och fascismen är på frammarsch runt om i Europa. I den ekonomiska krisens spår vinner högerextrema organisationer allt mer stöd genom att hetsa mot muslimer, romer eller utomeuropeiska invandrare. Men fascismens verkliga måltavla har alltid varit arbetarrörelsens organisationer: arbetarpartier och fackföreningar.
▪ I Grekland fick det nazistiska partiet Gyllene Gryning 7 procent av rösterna i valet 2012. Idag ligger partiet kring 15 procent i opinionsmätningarna och är därmed tredje största parti i Grekland. Till detta ska läggas att Gyllene Gryning har halvmilitära organisationer, uppenbart inspirerade från de tyska nazisternas SA (Sturmabteilung). Så sent som den 12 september i år anföll 50 beväpnade medlemmar i Gyllene Gryning ett antal affischerande medlemmar i kommunistpartiet KKE. Nio KKE-medlemmar fick lov att föras till sjukhus med allvarliga skador.
▪ Även i Ungern har ett högerextremt parti, Jobbik, etablerat sig som tredje största parti. Jobbik hetsar öppet mot både judar och romer. Partiet hade tidigare en väpnad, halvmilitär, gren kallad ”Ungerska Gardet” som dock officiellt förbjöds 2009.
▪ I Tyskland har en högerextrem liga kallad ”Nationalsocialistisk underjord” genomfört tio mord, två bombattentat och flera bankrån. Alla mordoffer var av turkisk eller grekisk härkomst.
▪ Även i Frankrike, Storbritannien och Italien växer de högerextrema grupperna.
▪ I Sverige har Svenskarnas Parti (tidigare Nationalsocialistisk Front) rekryterat en rad sverigedemokratiska kommunfullmäktigeledamöter. Den 14 september genomförde partiet en nazistmarsch genom centrala Stockholm med flera hundra deltagare.
▪ Vi får dessutom aldrig glömma den högerextreme massmördaren Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge 2011, då 77 människor miste livet.
I takt med att fascismen växer sig starkare blir olika experter ofta intervjuade av media för att förklara vad fascismen är för något. Men dessa experter förnekar ofta klassamhället och därmed blir analyserna moraliserande och ytliga. Vi behöver bara gå tillbaka och titta på historien för få besked om syftet med nazistiska och fascistiska rörelser: att krossa arbetarpartier och fackföreningar.
Under 1920- och 30-talet befann sig kapitalismen i en djup kris – precis som idag. Borgerligheten – företagsägare, bankirer, monarkin, media, m fl – försökte sänka lönerna, försämra den sociala tryggheten och inskränka de demokratiska fri- och rättigheterna. Fackföreningarna och arbetarpartierna, hade massförankring och kampvilliga medlemmar. Men deras ledare saknade vilja och förmåga att försvara sig själva och demokratin. Borgerligheten, å sin sida, behövde något mer kraftfullt än bara polis och militär för att besegra arbetarrörelsen. Det är här som fascismens (eller nazismens) roll kommer in i bilden. Dess historiska roll är att skapa en folklig massrörelse som kan användas för att med våld utplåna arbetarrörelsen.
Genom att vinna en folklig förankring kunde dessa rörelser tränga in i varje por av samhället och på så sätt hitta och krossa varje motståndsfäste. På 1920- och 30-talet kom fascistiska rörelser till makten i bland annat Tyskland, Italien och Spanien. Hitlers nazistparti vann stöd kring en rad olika frågor. En av de viktigaste var hatet mot den ”inre fienden” – judarna. Man hade även en ”yttre fiende” som utgjordes av segrarmakterna i Första Världskriget, som hade tvingat på Tyskland extremt hårda fredsvillkor. Tyskland hade tvingats lämna ifrån sig stora landområden och betala ett enormt krigsskadestånd. Grekiska Gyllene Gryning av idag agerar på ett liknande sätt. De hetsar mot en ”inre fiende” – i form av invandrarna. Samtidigt försöker de ena grekerna mot den ”yttre fienden” – som utgörs av EU och Internationella Valutafonden (IMF) som tvingar på den grekiska befolkningen fruktansvärda åtstramningspaket. Dock utan att egentligen själva ha något politiskt alternativ.
Oavsett vilka de inre och yttre fienderna är så är målsättningen för fascismen densamma: att utplåna arbetarpartier och fackföreningar. Hatet mot judar, som kännetecknar den tyska nazismen, spelade inte samma roll för de fascistiska rörelserna i Italien eller Spanien. I dessa länder var det andra grupper som utgjorde den ”inre fienden”. I dagens Europa är det inte många som tror att det finns en ”judisk världskonspiration”. Efter attackerna mot World Trade Center år 2001, och åratal av propaganda mot muslimer, varnar de högerextrema istället för hotet från islam för att försöka vinna folkligt stöd. För fascismen är det inte viktigt vilken ”inre” och ”yttre” fiende som man hetsar emot – så länge det går att vinna folkligt stöd för att på sikt kunna krossa arbetarrörelsen. Om motståndarna i form av främst socialdemokrater och kommunister dessutom kan anklagas för att stödja den ”yttre fienden” underlättas fascisternas arbete. Och om dessa – socialdemokrater och kommunister – dessutom inte kan enas i kampen mot fascism/nazism, vilket var fallet i Tyskland på 1930-talet, så underlättas fascisternas ”uppgift” ytterligare.
Arbetarrörelsen måste försvara sig
Framväxten av fascistiska rörelser i en rad europeiska länder är allvarlig. Samtidigt är många av dessa rörelser fortfarande marginella företeelser. Detta gäller dock inte Gyllene Gryning i Grekland. Arbetarrörelsen måste lära av gamla misstag. Det krävs enighet mot de rörelser som vill se hela arbetarrörelsen utplånad. Men också en vilja, och en förmåga, att försvara mötes-, yttrande- och organisationsfriheten – mot grupper som försöker avskaffa dessa med våld. Kampen måste organiseras kring en alternativ politik till EU/IMF:s ständiga åtstramningspaket – för fler jobb, bättre anställningstrygghet och stärkt social trygghet.