Reinfeldt befinner sig i uppförsbacke. Socialdemokraterna får idag, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, ca 51 procent av väljarsympatierna. Detta ska jämföras med totalt ca 39 procent för Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Resultatet kommer från DN/Ipsos senaste mätning som visar på ungefär samma gap mellan blocken som andra opinionsinstitut.
Till detta ska läggas den farliga situationen för KD och C. Det tidigare kristna partiet ligger under 4-procentsspärren medan det tidigare bondepartiet balanserar på avgrundens rand. Och på DN:s fråga om Reinfeldt kommer att uppmana till stödröstning på KD och C svarar statsministern nekande. Hans uppgift är att skapa förtroende för M. De övriga tre partierna måste klara sig själva. Däremot säger Reinfeldt att han har ett ansvar för att skapa ett utrymme för KD, C och FP inom ramen för alliansens samarbete.
Samtidigt saknar Löfven många svar
På sina håll har de gemensamma utspelen, av S och MP, lyfts fram som en stor sak. De båda partierna har presenterat en gemensam syn, i debattartiklar och på presskonferenser, som bland annat berört följande frågor:
▪ 7 nov 2012: bred politisk uppgörelse krävs om forskning och innovation,
▪ 12 november 2012: gemensam syn på friskolorna,
▪ 24 februari 2013: alliansen avkrävs svar rörande arbetslöshet, skola, miljö och klimat,
▪ 5 maj 2013: haverikommission krävs på grund av Vattenfalls Nuon-affär,
▪ 15 sept 2013: ta bort undantaget från beskattning på det cancerogena bekämpningsmedlet kreosot (används på telefonstolpar); detta beskrivs som ett gemensamt budgetutspel.
Men inget av partierna är beredda att svara ”ja” på frågan om det blir fler gemensamma utspel. Enligt Aftonbladet planerar Miljöpartiet ett utspel för att presenterar Stefan Löfven som sin kandidat till posten som statsminister. Tidningen påstår samtidigt att MP inte vill ha något organiserat samarbete (”koalition”) före valet.
Koka soppa på en spik
Cancerogena ämnen är viktiga. Men att kalla detta för S och MP:s ”första gemensamma budgetutspel” sedan förra riksdagsvalet är verkligen att koka soppa på en spik. Utspelet tyder inte på någon bred samsyn utan antyder snarare bristen på en bred samsyn mellan S och MP.
Den gemensamma uppgörelsen i riksdagen, mellan allianspartierna och Miljöpartiet, om invandringspolitiken (migrationspolitiken) väger mycket tyngre än de utspel som Aftonbladet räknar upp. Uppgörelsen om invandringspolitiken förändrade reglerna i en verkligt viktig fråga, något som inte kan sägas om de presskonferenser och debattinsändare där S och MP visat enighet.
Skulle däremot MP verkligen gå ut och säga att de kommer att stödja Löfvén som statsminister så förändras situationen. Men det återstår ännu att se. Tidigare har MP:s språkrör Gustav Fridolin hållit dörren öppen åt båda hållen med uttalanden vars innehåll gått ut på att MP inte kommer att stödja en regering som inte innehåller MP-ministrar.
Vänsterpartiet ute i kylan
Även om samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet ännu saknar substans verkar en sak stå klar: Vänsterpartiet är ute i kylan. Föga förvånande har detta irriterat partiets nuvarande ledare Jonas Sjöstedt.
Men det finns inte mycket som V kan göra åt saken. Socialdemokraternas erfarenheter av att gå fram i valet dels i organiserad form, dels tillsammans med både MP och V, avskräcker. Den socialdemokratiska ledningen verkar luta åt att göra förändringar när det gäller frågan om regeringsalternativet. Dels verkar S vilja nöja sig med att antyda vilket parti de vill bilda regering med. Dels verkar de vilja fjärma sig från V.
Men även detta skulle alltså kunna förändras om MP går ut och förklarar att de kommer att stödja Löfven. Och skulle så ske så innebär detta, eventuellt, slutet på två decennier där Vänsterpartiet befunnit sig inne i den politiska värmen. Perioden började under mandatperioden 1994-98 under Gudrun Schyman. Det var under denna fyra-årsperiod som V stödde västvärldens hårdaste åtstramningspolitik. Göran Perssons S-regering skar och sparade hela 126 miljarder kr! Och Vänsterpartiet stödde detta nedskärningsprogram nästan fullt ut (114 miljarder). Det var denna insats – som kostade massor med jobb, och som ökade förslitningen på den främst kvinnliga personalen, inom skola, omsorg och sjukvård – som lade grunden för att V skulle få ingå i Mona Sahlins försök att gå till val på ett röd-grönt regeringsalternativ.
Det finns mycket som tyder på att denna period, där V skulle kunna få ta plats vid maktens köttgrytor även i regeringssammanhang, nu går mot sitt slut. Men inte ens detta är helt säkert även om det mesta pekar i den riktningen.
Och all osäkerhet, både vad gäller politikens innehåll och från vilka partier Löfven ska hämta sina ministrar, kommer att ge Reinfeldt en fördel. ”Ni vet vad ni har, men inte vad ni får”: detta budskap kommer Moderaterna att hamra fram, i olika varianter, under det kommande året. Var så säker.
För en sammanfattning – se ledaren: Ingen (S)eger i förskott!