Politiker från de styrande Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt MP hade bjudits in av Kulturföreningsrådet United för att svara på frågor om vad som händer med kulturlivet efter Kulturhuvudstadsåret 2014.
Teaterfolket oroade sig för att Kulturväven kommer att bli så dyr att föreningarna inte har råd att vara där. På mötet framkom att mycket av verksamheten, inte minst amatörteatern, idag går runt tack vare en låg hyreskostnad. Exempelvis Sagateatern. Men Kulturnämnden har beslutat att dra in driftsbidraget till teatern fr o m slutet av december 2014. Det leder till att Sagateatern hotas av rivning. Och verksamheten står utan lokal eftersom de betvivlar att de kommer att ha råd att flytta in i Kulturväven.
Daniel Kallos (V), som inte är känd för sin förmåga till självkritik, deltog på mötet. Kallos sitter själv i Umeås kommunstyrelse. Han är både en makthavare, och själv direkt ansvarig för bristande dialog och kostnader för kulturväven. Men nu hade Kallos bestämt sig för att vara kritisk. Exempelvis till att Kulturväven hotar att slå ut billiga lokaler. Det verkar som om Kallos tror att folk inte ser igenom honom. Han må vara på möte med folk från teatern – men någon skådespelare är han inte.
Det hela blev rent patetiskt då Kallos (V) började ställa frågor om varför det blivit så dyrt! Om vilka intressen som drivit upp kostnaden. Säger Kallos! Men som ledamot i kommunstyrelsen är det Kallos som ska besvara dessa frågor – inte ställa dem. Det underförstådda är att det inte är han, Kallos (V), som varit ansvarig. Han har bara röstat JA, och fått sitta vid maktens köttgrytor. Istället är det Lennart Holmlund som varit ansvarig. Ja, varför inte skylla allt som gått snett på Lennart Holmlund. Han ska ju ändå sluta. Jag tycker inte synd om Lennart Holmlund (S). Han är ytterst ansvarig. Men han var inte ensam ansvarig. Även Tamara Spiric och Daniel Kallos, båda (V), har varit lika ansvariga.
Under alla år då Arbetarpartiet ensamma varnade för att alla storvulna projekt skulle kunna leda till skeppsbrott, så höll de här personerna tyst. Och deltog i hetsen mot oss. När då kulturarbetarna vid Sagateatern utsätts för vad som liknar utpressning (in i Kulturväven – annars förlorar ni bidragen), så försöker Kallos framstå som helt okunnig. Han hade bara varit röstboskap; han hade bara lytt order… Känns resonemanget igen?
Det är alltid en tragi-komisk scen då råttorna lämnar ett (sjunkande?) skepp. Mest tragisk. Tragisk p g a bristen på värdighet. Säga vad man vill om Holmlund, men han stannar på sin post och kämpar för sina kapsejsande idéer. Men då man ser Kallos agerande påminns man om ordspråket: råttorna lämnar ett sjunkande skepp.