År 2010 drev allianspartierna igenom den s k ”Lavallagen” i riksdagen. Lagen har fått stor betydelse eftersom den har begränsat fackföreningarnas möjlighet att ta till stridsåtgärder i syfte att pressa utländska företag och arbetsgivare att teckna svenska kollektivavtal.
Det första steget mot den lag som har kommit att få långt gående, negativa, konsekvenser för de svenska löntagarna var företaget Lavals utmaning av Byggnadsarbetareförbundet i samband med bygget av en skola i Vaxholm. Entreprenören, som hyrt in lettisk arbetskraft, vägrade att teckna ett svenskt kollektivavtal för de lettiska arbetarna. Byggfacket försatte då företaget i blockad. Denna fackliga stridsåtgärd anmäldes till EG-domstolen. Domstolen kom fram till att Byggnads stridsåtgärd mot företaget Laval stred mot EU-rätten.
Det andra steget bakom Lavallagens tillkomst bestod i att alliansregeringen, stödd på utfallet i EG-domstolen, röstade igenom den s k Lavallagen. Kärnan i lagen var följande: ett fackförbund får endast vidta stridsåtgärder, när det gäller löntagare från andra EU-länder som tillfälligt arbetar i Sverige, för att säkerställa att de utländska anställda uppnår minimilön. Det är olagligt för en fackförening att ta strid för bättre villkor än minimilön. ”Lavallagen” sätter därmed ett tak t ex för vilka löner som svenska fackföreningar kan kräva och ta strid för när det gäller utländska löntagare i Sverige. Socialdemokraterna, LO och andra har länge hävdat att lagen bryter mot föreningsfriheten. Detta eftersom lagen i allt för stor utsträckning begränsar fackets rätt till stridsåtgärder. LO anmälde sedan Lavallagen till FN:s arbetsmarknadsorgan ILO (International Labour organization).
Nu har två tunga instanser kritiserat den svenska Lavallagen. Först kom yttrandet från ILO:s expertkommitté. Kommittén, som består av oberoende juridiska experter, slår fast att Lex Laval i för hög utsträckning begränsar de svenska fackföreningarnas möjligheter att ta till stridsåtgärder för att pressa fram kollektivavtal med utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige. Lagen strider därför mot ILO:s konvention 87 där begränsningar av fackliga stridsåtgärder som har till syfte att få till stånd kollektivavtal inte är tillåtna. Kommittén uppmanar därför den svenska regeringen att ändra lagstiftningen.
Dessutom uppmanar ILO den svenska regeringen att kompensera Byggnads och Elektrikerförbundet för de skadestånd, mm, som dessa båda fack tvingades betala till företaget Laval. Det skadestånd på totalt 3 miljoner som facken tvangs betala till Laval utdömdes trots att den svenska Arbetsdomstolen ansett stridsåtgärderna tillåtna i ett tidigare avgörande. Uttalandet från ILO är inte rättsligt bindande men brukar följas av ILO:s medlemsstater. Sverige är en av dessa.
Nu har även ”Europarådets kommitté för sociala rättigheter” i ett utlåtande slagit fast att Lavallagen inskränker den fria förhandlingsrätten samt strejkrätten. Detta innebär att det är andra gången, i år, som den svenska lagen får internationell kritik.
Riv upp lagen – men med vilka metoder?
I ett uttalande understryker LO-juristen Claes-Mikael Jonsson att dessa två utlåtanden, från ILO och ”Europarådets kommitté för sociala rättigheter”, innebär ett nytt rättsläge. Detsamma sade LO-ordföranden Thorwaldsson i P1:s Lördagsintervju 30 november i år. Från olika fackliga håll kommer därför kraven på att Lavallagen nu ska rivas upp. Men juridik är juridik. Och röster från arbetsgivarsidan hävdar att EG-domstolens ursprungliga beslut, som kom fram till att Byggnads stridsåtgärd mot företaget Laval stred mot EU-rätten, väger tyngre än utlåtandena från ILO och kommittén från Europarådet tillsammans.
Självklart ska fackföreningarna, i Sverige och överallt annars, använda de juridiska möjligheter som står till buds. Det som är farligt är om facket skulle begränsa sig enbart till juridikens arena. I framtiden kommer striden mot dumpning, både av löner och sociala rättigheter, allt oftare att avgöras via stridsåtgärder.
Och i slutänden är det fackets förmåga att mobilisera sina medlemmar, bakom stridsåtgärder, som kommer att avgöra både om avtalens innehåll ska bli bra – och om facken har rätt att ta till stridsåtgärder (för att avtalen ska bli bra)!
Kommentarer är stängda.