I en debattartikel i Dagens Nyheter (6/1-14) gör Gudrun Schyman, Feministiskt Initiativ, och miljöpartisten Per Bolund ett jämställdhetsbokslut över regeringen Reinfeldt. Men genom att missbruka statistiken för att måla en mer dramatisk bild av verkligheten riskerar Schyman och Bolund att skifta fokus bort från regeringens misslyckande.
Grunden för bokslutet är den utredning om inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män som nyligen utförts av Riksdagens utredningstjänst (läs här). De siffror som presenteras i utredningen verkar dock inte ha varit tillräckligt spektakulära för Gudrun Schyman och Per Bolund. I sin DN-debattartikel drar Schyman (FI) och Bolund (MP) istället till med att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med över 40 % sedan Alliansen kom till makten i Sverige!
Schyman och Bolund påstår dessutom att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat konsekvent sedan år 2006. Men sanningen är att skillnaderna endast ökade mellan åren 2006 och 2007. Då sjönk kvinnors inkomster som andel av männens från 76 till 73,6 %. Åren därefter har inkomstskillnaderna faktiskt minskat svagt varje år.
Hur kan det komma sig att Schyman och Bolund kommer fram till att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med 40 % sedan Alliansen kom till makten? Svaret är att de, på ett oärligt sätt, har trixat med siffrorna! Istället för att jämföra kvinnors och mäns totala årsinkomster med varandra, så har de enbart jämfört mellanskillnaden i kronor mellan olika år.
År Skillnad
2006 44 300
2014 63 900
Summa + 43 %
Det finns flera felaktigheter i denna räknemetod som gör att resultatet blir direkt missvisande:
1. Sifferunderlaget från Riksdagens utredningstjänst är redovisat i löpande priser, vilket gör att man inte direkt kan jämföra olika år med varandra. Bland annat inflationen gör att en krona år 2006 inte har samma värde som en krona år 2011. Ska man jämföra olika år med varandra så måste man räkna om alla summor till ett visst års fasta priser. Om vi räknar med fasta priser så har skillnaden mellan mäns och kvinnors inkomster, i kronor, ökat med ca 13 000 kr.
2. Schyman och Bolunds metod utelämnar helt de totala årsinkomsterna ur beräkningen. Det gör att de summor som de använder sig av ”hänger i luften”. Vet man inte den totala årsinkomsten är det svårt att bedöma hur mycket 44 300 respektive 63 900 kronor är i sammanhanget. Beroende på om kvinnors totala årsinkomst är 100 000 kr eller 200 000 kr så innebär en skillnad på 63 900 kr mot männen helt olika saker.
Låt oss åskådliggöra detta med ett exempel. Enligt utredningen beräknas den genomsnittliga nettoårsinkomsten för kvinnor bli 192 300 kr år 2014. Vi vet att män beräknas ha en inkomst som är i snitt 63 900 kr högre, dvs 256 200 kr. Vi kan därför räkna ut att kvinnors inkomster motsvarar ca 75,1 % av mäns inkomster (192 300 / 256 200 = 0,751). Vi antar istället att den genomsnittliga nettoårsinkomsten för kvinnor vore 100 000 kr, och männens årsinkomst därmed 163 900 kr. Gapet mellan kvinnor och män skulle, i detta exempel, alltså vara proportionerligt mycket större (100 000 / 163 900 = 0,61 = 61 %)! Syftet med dessa två exempel är att visa hur viktigt det är att lägga alla siffror på bordet. Problemet med Schyman och Bolund är att de inte är ute efter att visa sanningen, utan strävar efter att hitta spektakulära siffror som smäller högt i media.
Genom att söka spektakulära fakta istället för att ta fasta på verkligheten så riskerar Schyman och Bolund att försvåra arbetet för jämställda löner och inkomster. Det faktum att åtta år med Alliansen inte inneburit minskade klyftor mellan mäns och kvinnors löner är ett fiasko. Det behövs inget siffertrixande för att påpeka detta. Men Schyman och Bolunds falska metoder riskerar att föra debatten bort från regeringens misslyckande till att istället handla om att FI och MP far med osanning. Det gynnar inte kvinnornas ställning.
Läs även: