Folkbiblioteken, dvs de kommunala biblioteken, startades med grundtanken att alla skulle kunna låna böcker gratis. Alla skulle därmed få rätt till att, oavsett inkomst, skaffa sig bildning och hitta information (många har idag försökt rucka på denna grundtanke och en del folkbibliotek har privatiserats).
I samband med att folkbiblioteken utvecklades, med skolans utveckling, uppstod också en ideologi att de skulle erbjuda ett brett urval böcker. Biblioteken skulle inte tänka i lönsamhet, som bokhandlarna, utan även tillhandahålla den ”smala” kvalitetslitteraturen. Kvalitet, kunskap, bokprat och folkbildning, en ökning och spridning av läsning, inte minst till de grupper i samhället för vilka läsandet var något eftersatt och främmande, allt detta var honnörsord och underlag för ständiga ideologiska diskussioner på biblioteken och på bibliotekshögskolorna.
Bibliotekstjänst (BTJ) bildades av Sveriges Allmänna Biblioteksförening 1936, först för att leverera trycksaker till biblioteken, men sedan för att utvidga sig till bokproduktion och bokdistribution. De var länge en slags garant för att även den okända kvalitetslitteraturen fick en chans att nå ut till folkbiblioteken. Nästan alla böcker fick ett lektörsomdöme (en recension av en sakkunnig person) som biblioteken kunde ta ställning till genom att prenumerera på BTJ:s häften fyllda med boktitlar och recensioner (de kallades sambindningslistor). Om någon bok refuserades berodde det i regel på att den var grovt fördomsfull eller på annat sätt undermålig. Fick boken bra kritik kunde det köpas in en hel del exemplar till folkbiblioteken. Boken ”gick i hamn” ekonomiskt och läsarna fick sitt breda urval böcker att välja mellan.
1993 sålde Sveriges Allmänna Biblioteksförening ut BTJ och inom några år kom privata s.k ”aktörer” in i branschen. Samhället hade då sedan länge glidit ideologiskt alltmer till höger rent generellt. Sakta men säkert ändrades policyn för BTJ. Kvalitet, som tidigare var ett honnörsord i verksamheten, ändrades till vinsttänkande. De nuvarande ägarna är för övrigt Ratos och Litorina kapital vars uttalade mål är maximal avkastning. Nu vägrar man, i allt större omfattning, att ge icke-kända författare ett omdöme och därmed stryps kraftigt chansen för dem att nå ut till biblioteken och försäkra sig om en hyfsad upplaga. Som skäl till en utebliven recension anges rent ut lönsamhetsskäl (”Vi TROR inte att den kommer att sälja eller din förra bok såldes för dåligt”). Kvalité har inte längre någon betydelse. Man ”dödar” boken utan att ge den en chans. Däremot skriver man gärna ytterligare ett omdöme om en bästsäljare som alla bibliotek redan känner till.
Idag köper folkbiblioteken också böcker från internetbokhandeln Adlibris. Denna bokhandel ägs av Bonnier som dessutom äger en stor del av bokproduktionen och tidskrifts-/tidningsproduktionen i Sverige. Bonnier har knappast något intresse av en ökad konkurrens och ger de små förlagen usla villkor om de vill ha med sina böcker på Adlibris hemsida.
Det här är bara ett exempel på hur yttrandefriheten stryps i samhället undan för undan. Det är också ett bra exempel på vad som händer om en verksamhet privatiseras. Vinstintresse tar över ideologin.