Den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden gav nyligen ut en rapport med titeln ”Oligarkerna – vinnarna i slaget om välfärden”. Det var i början av 1990-talet som Carl Bildts borgerliga regering införde ett system som gjorde det möjligt att privatisera delar av den svenska välfärden. Sedan dess har en lång rad privata aktörer i Sverige startat skolor, förskolor och vårdbolag.
Dessa har i många fall vuxit till stora välfärdskoncerner och riskkapitalbolag, vilka kontrollerar en lång rad verksamheter runtom i landet. De har gjort stora vinster på sin verksamhet, bland annat genom besparingar, effektiviseringar och skatteplanering. Rapporten från Tiden konstaterar att makten över den svenska välfärden har förflyttats från de folkvalda till de privata företagen.
Rapporten redovisar några viktiga siffror från 2012. Under detta år kontrollerade de tio största välfärdsbolagen 36 procent av marknaden. Dessa fick in 104 miljarder kronor från skattemedel till sin verksamhet och gjorde på detta en vinst med 9,5 miljarder kronor under tidsperioden 2008-2012. Det konstateras att bolagen lyckas med detta genom att bland annat hålla betydligt lägre lärartäthet än den kommunala skolan. Genom detta har de privata aktörerna inom skolan kunnat spara in en miljard kronor som de istället har kunnat lägga till vinsten. Ytterligare vinster har gjorts genom en avancerad skatteplanering. Av Tidens 23 granskade bolag är det 17 som betalar ingen eller nästan ingen bolagsskatt för sin verksamhet i Sverige. Flera av bolagen har kopplingar till olika skatteparadis.
I samband flera av de privatiseringar som har genomförts har de svenska förvaltningsrätterna konstaterat ett flertal olika lagbrott. Det handlar om brott mot kommunallagen, lagen om offentlig upphandling, skollagen och EU-lagstiftningen. Det har konstaterats att borgerliga politiker i vissa fall handplockade de som skulle ta över olika välfärdsverksamheter, att de har gynnat vissa personer i upphandlingarna och att flera verksamheter har sålts för priser långt under marknadspriserna. Flera fall polisanmäldes, men många utredningar lades ner. I de fall som ledde till fällande domar i olika förvaltningsdomstolar så fick de ansvariga kommunerna inga rättsliga påföljder annat än själva domarna.
Inför att den moderatledda regeringen i början av 1990-talet införde det nya systemet så var man hårt uppvaktade av representanter för näringslivet och företagsledningarna. De hade ett intresse av att öppna välfärden för privata aktörer och att processen skulle gå fort. Regeringen gick med på detta och började betala ut väldigt stora statsbidrag till de privata bolagen, med katastrofala följder. Vi befinner oss nu i ett läge där skattebetalarna blöder pengar till de privata bolagens vinster samtidigt som välfärdens kvalitet har sänkts. Kunskapsnivåerna sjunker i skolorna och personaltätheten är orimligt låg både i de privatägda skolorna och i de privatägda vårdbolagens verksamheter. Detta har fått till resultat att en betydande majoritet av den svenska opinionen nu motsätter sig vinster inom välfärden, vilket är en logisk utveckling när resultaten av riskkapitalbolagens verksamhet blir alltmer tydliga.
De aktuella bolagen har mycket stor makt och styrs av ett fåtal personer, många med starka kopplingar till den borgerliga alliansen, företrädesvis Moderaterna och Folkpartiet. Men i praktiken stödjer alla partier systemet med vinster i välfärden. Vänsterpartiet har gjort Nej till vinster i välfärden till sin huvudfråga i valen, vilket är bra. Men under mandatperioden 2010-2014 har V varit med och styrt i över 80 kommuner. Och i många av dessa agerar de privata välfärdsföretagen precis som tidigare. Det är dags att resa kravet på att ge personalen veto mot vinster i välfärden. Oavsett om kommunen styrs av Alliansen eller S-V-MP.