Sveriges kommuner står inför ett vägskäl. Å ena sidan finns det ett uppdämt behov av att rusta upp offentliga anläggningar samt att anpassa de kommunala verksamheterna mot den växande populationen unga respektive äldre. Å andra sidan bygger kommuner runtom i landet skrytprojekt för flera hundra miljoner kronor. Ett exempel är Umeå. Ett annat är Linköping.
Linköpings simhall – som byggdes 1965 och sedermera renoverades 1987 – har varit i behov av en ombyggnation under en längre tid. Men den politiska processen har blivit utdragen. Ett skäl till att beslutet dröjt är oenigheten kring placeringen av simhallen. Under våren 2014 beslutade dock kommunen att en ny simhall ska byggas i det attraktiva området Kallerstad, i närheten av både den nuvarande ishockeyarenan och det planerade resecentrumet, som kommer utgöra en framtida knytpunkt i Linköping.
Linköpings kommunslogan lyder ”där drömmar blir till verklighet”. Planerna för den nya simhallen motsvarar denna, minst sagt, skamlösa självbild. Kommunalrådet Muharrem Demirok (C) beskriver den nya simhallen på följande sätt:
– Det här är en investering vi gör för östgötarna och den nya simhallen kommer att uppgradera Linköping som stad men blir också en mötesplats.
Om drömmar kan bli verklighet, kan även verkligheten förvandlas till enmardröm. Kostnaderna för bygget av den nya simhallen har nämligen skenat iväg betydligt jämfört med de ursprungliga beräkningarna för att helrenovera den nuvarande simhallen. Idag beräknas byggnadskostnaden bli hela 650 miljoner, medan driftkostnaderna beräknas uppgå till hela 50 miljoner kr per år. Detta är 20 miljoner dyrare, per år, än vad en helrenoverad simhall på den nuvarande platsen beräknades kosta.
Samtidigt planerar kommunen 1-2 procent nedskärningar i kommunens basverksamheter mellan 2015-2018. Detta kommer i synnerhet att drabba personalen inom vård-skola-omsorg. Dessa nedskärningar planeras trots att Linköping har en god ekonomi. 2013 års överskott i kommunen uppgick till historiskt höga 611 miljoner kronor! Däremot står Linköping inför en rad skrytprojekt som på sikt riskerar att urholka den goda ekonomin. Bland dessa finns simhallen och ett nytt resecentrum.
Enligt utredningen Badhusboom! (Timbro m fl) har bygg- och driftkostnaderna skenat iväg för en rad kommuner som har renoverat eller byggt en simhall de senaste åren. Bakom detta döljer sig ofta en politisk vilja att ”sätta kommunen på kartan”. I en rad kommuner har kostnaderna för skrytbyggena inneburit nedskärningar inom skola och omsorg. Och Linköping är, som sagt, inget undantag.
Sveriges kommuner har enorma investeringsbehov under den kommande tioårsperioden samtidigt som det krävs en ökad bemanning i vård-skola-omsorg. Men för att klara av både det ökade investeringsbehovet och en ökad bemanning måste skrytprojekten skrotas.