I Region Skåne råder kris inom sjukvården. Mycket av vad som hänt på sjukhusen med nedskärningar osv. är rikskänt, i alla fall i vänstermedia. Nu i sommar har emellertid en ny kris visat sig, nämligen den i ambulansvården.
Region Skåne har köpt upp ambulansvård från bolaget Falck, men Falck är ett vinstdrivande företag och vill i första hand göra vinst och i andra hand rädda liv. Det är en målsättning som kanske rimmar illa i öronen för vanligt folk, men för systemet vi lever i är det ingen självmotsägelse. I dagens läge, där allting privatiseras, letar topparna inom politiken inte efter den ambulansvård som räddar flest liv, utan efter den som kostar samhället minst i kronor och ören.
Det går inte ihop. Nej, lösningen är för företag som Falck att pressa löner och avskeda folk, så att man kan å ena sidan göra så stor vinst som möjligt, å andra sidan att erbjuda en så billig ”produkt” som möjligt. Det är samma tänkande som ledde fram till tågkrisen. Nu kan vi hoppas att ambulanssköterskorna tar intryck från tågpersonalen, för det är jäkligt när tågen inte fungerar och man kommer för sent till jobbet. Men när liv och hälsa genom sjukvården sätts på spel, då är situationen ohållbar.
Vad som konkret har hänt är att Falck saknar personal för 7200 arbetstimmar i Skåne under nio sommarveckor. Det har egentligen inte förts fram någon lösning, men företaget hotar anställda med indragna semestrar om de inte ställer upp på övertid.
Vad lär vi oss av detta? Jo, att borgarna regerar i Skånes regionparlament med stöd från Miljöpartiet, officiellt för att inte göra Sverigedemokraterna till vågmästare. Miljöpartiet tycker uppenbarligen att det är okej att skära ner i offentliga sektorn och riskera, inte bara folks trivsel på arbetsplatsen, utan också de skånska väljarnas liv och hälsa. Tänk på detta om du vill ha förändring i rikspolitiken och funderar på att rösta på mp! En röst på sossarna eller vänstern är ingen garant för förändring, men partierna har i alla fall förankring inom folkrörelserna och kan därför sättas press på underifrån för att stå för en annan politik. Men i grund och botten visar det här att det finns behov för ett verkligt arbetarparti även inom rikspolitiken. Varken sossarna eller vänstern vill ta ordet ”klass” i sin mun, det begrepp som allt fler ser som nödvändigt om vi skall ha en verklig förändring.