Du har troligen aldrig hört talas om det Transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP). Det är inte meningen att du ska det heller. TTIP är ett avtal mellan EU och USA som håller på att förhandlas fram under stort hemlighetsmakeri.
Inte undra på att det kantas av hemlighetsmakeri. Avtalet syftar till att göra handeln mellan EU och USA ännu friare. Men tullarna och tarifferna mellan de båda regionerna är redan mycket låga. Målsättningen med TTIP är därför långt lömskare. Den syftar till att avskaffa handelshinder som inte har med tullar och tariffer att göra. Vad detta syftar på är olika regleringar som regeringar lagt på storföretagens verksamheter, regleringar som företagen brukar stämpla som ”onödig byråkrati”. Men dessa regleringar innebär ett visst skydd för löntagares rättigheter, hälsa och säkerhet samt livsmedelsstandarder och miljöskydd. Om TTIP-avtalet skrivs under kommer allt detta att svepas undan och storföretagen kommer att kunna husera fritt.
Ett exempel är att EU, pga trycket från löntagare och konsumenter, drivit igenom lagstiftning som innebär att det knappt säljs någon genmanipulerad mat inom EU och om sådant innehåll finns måste detta tydligt skrivas på etiketten. I USA, å andra sidan, innehåller 70 % av de bearbetade livsmedlen genmanipulerade ingredienser – utan att detta redovisas på etiketten. Stora amerikanska livsmedelsföretag kommer att kunna hävda att europeiska livsmedelsregleringar utgör ett ”orättvist” handelshinder.
Men det som demokratiskt beslutats är ett nej till genmanipulerad mat! Kapitalismens försvarare brukar påstå att marknaden – kapitalismen – är ett sätt att ge människor vad de vill ha. Om TTIP går igenom kommer det dock visa sig att det är storfinansen som regerar under kapitalismen – inte konsumenternas önskemål.
EU har även lagar som reglerar användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket som kan vara hälsovådliga. Även dessa regleringar riskerar att svepas åt sidan för ”frihandelns” skull. TTIP kommer att inleda ett ”race mot botten” vad gäller arbetares rättigheter, miljöskyddslagar och tillhandahållandet av offentlig service.
Ett sätt på vilket storfinansen kommer att tvinga igenom sin vilja är vad som kallas för ”Investor-State Dispute Settlement” (ISDS). ISDS är ett slags internationell tvistlösningsmekanism som ger investerare rätt att stämma hela stater pga nya bestämmelser som de infört. Här följer ett exempel från ett avtal som redan är ingått. Den australiensiska regeringen har beslutat om att cigaretter enbart ska få säljas i omärkta paket med varningsbilder (av uppenbara hälsoskäl). Nu har tobaksjätten Philip Morris Asia stämt Australien för dess uteblivna vinster. En ISDS-rätt kommer att besluta huruvida Australien gjort sig skyldiga till avtalsbrott och kommer i så fall att få betala enorma böter.
Två frågor:
1. Vi vet alla vilka som valde den australiensiska regeringen. Vilka valde Philip Morris Asia?
2. Vilket ljushuvud beslutade att rätten för ett tobaksbolag att slå mynt av att förgifta människor är viktigare än en regerings rätt att stifta lagar för att skydda sina medborgares hälsa?
Vilka är det som tar beslut i ett ISDS-fall? Företagsjurister som träffas bakom lyckta dörrar. Socialister är kritiska till hur en normal rättslig process går till under kapitalismen. Men i en sådan rättegång måste domarna åtminstone följa regler, skälen till ett domslut måste förklaras och domsluten kan överklagas. Inget av detta gäller under ISDS.
ISDS-systemet kommer att användas av amerikanska multinationella företag för att öppna offentliga tjänster för privata företag. Det offentligt finansierade brittiska sjukförsäkringssystemet National Health Service (NHS) är hotat. NHS är så omtyckt att t.o.m högerpartierna tvingas lova att försvara det i valtider. Men oavsett vad det brittiska folket anser så skulle sjukvården läggas ut på anbud och NHS svepas undan om TTIP-avtalet infördes. Vatten och utbildning skulle också bli de multinationella företagens ”leksaker” – trots att ingen, varken i Europa eller USA, har röstat för det.
Varje offentlig verksamhet som privatiseras av en högerregering skulle förbli privat för evigt och ständigt utsättas för konkurrens mellan olika privata företag. Nationalisering skulle vara olagligt under TTIP eftersom det tar ifrån storfinansen dess vinster. Vinsterna regerar under TTIP. Så har det visserligen alltid varit under kapitalismen, men nu görs det officiellt.
Processen är djupt odemokratisk. Representanter från olika länder får bara granska TTIP-avtalets dokument i ett särskilt läsrum. De får varken anteckna eller förmedla dokumentens innehåll till någon annan. Vi behandlas som barn. De styrande i EU och USA hoppas kunna driva igenom TTIP med så lite publicitet som möjligt.
Vinsterna med ett handelsavtal som TTIP är en illusion. När det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA slöts år 1994 blev arbetare i Kanada, USA och Mexiko lovade ett överflöd av nya välbetalda jobb. Men så blev inte fallet, och så blir inte fallet den här gången heller. Faktum är att EU-kommissionen förutspår en ”långvarig och omfattande förskjutning” för europeiska arbetare som ett resultat av införandet av TTIP.
Om EU och USA kommer överens är det troliga att TTIP införs under nästa år. Fackföreningar på båda sidor om Atlanten har börjat mobilisera mot hotet från TTIP. De måste ta strid mot den tysta konspiration som omgärdar förhandlingarna. Det är alla socialisters plikt att med kraft föra ut vilken skada TTIP skulle innebära för löntagare och att bekämpa avtalet med alla till buds stående medel.