Väven och Äventyrsbadet ska nu få sällskap av ännu ett minst sagt tvivelaktigt skrytprojekt; att bygga en skidanläggning för utförsåkning ”av internationell klass” på Vallberget i Tavelsjö. 80 miljoner kronor ska kalaset kosta, där kommunen står för ena halvan och Balticgruppen för andra halvan. Pengarna har kommunen och Balticgruppen fått fram genom att öka belåningen på Kulturhuset Väven. Det finns alltså starka skäl att se Vallberget som en förlängning av skrytbygget på kajen. Frågan om bolagsbildning för anläggningen debatterades och klubbades i kommunfullmäktige den 24 november.
Beslutsunderlaget innehåller en hel del som får varje människa med minsta verklighetskontakt att ta sig för pannan. Vad sägs om att det på fullaste allvar finns förhoppningar om att backen i Tavelsjö ska locka till sig turister från exempelvis södra Europa (med närhet till Alperna…)? Eller att folk ska åka från Norge, förbi de norska fjällen och förbi välkända svenska skidorter som t.ex. Åre, Hemavan och Tärnaby, för att åka skidor på Vallberget. Ett Vallberg som har, i sammanhanget, blygsamma 155 meters fallhöjd… Beslutsunderlaget går till och med så långt att man påstår att Vallberget ska få husera världscup-tävlingar i slalom! Det är värt att påpeka att dessa förhoppningar byggdes på en utredning där man inte ens hade kartlagt hur många snödagar man kan vänta sig på Vallberget eller konkurrensläget inom vinterturismen.
– I underlaget talas det om att Vallberget ska vara en destination för fjällvandring, säger Jan Hägglund, ledamot i Umeå kommunfullmäktige för Arbetarpartiet. Det är skrattretande. Sen jag lärde mig gå har mina föräldrar tvingat med mig på fjällvandringar – vinter, sommar, med skidor och utan. Vallberget är fint och trevligt. Jag har ju själv klättrat upp för berget. Men det går inte ens med den livligaste fantasi att kalla det för fjällvandring.
Balticgruppen är en av intressenterna på Vallberget. De ser Vallberget som sätt att fylla hotellsängar i Umeå. Antalet hotellsängar har nämligen fördubblats i Umeå de senaste åren, varav Balticgruppen driver minst ett av hotellen och äger en del av de fastigheter som huserar övriga hotell. Skidbacken i sig kommer inte att ge några intäkter, men Balticgruppen hoppas troligen att de ska tjäna in på gungorna vad de förlorar på karusellerna.
Umeås kranskommuner Bjurholm, Robertsfors, Vännäs och Vindeln har alla skidanläggningar. Detta är viktiga verksamheter för dessa kommuner som brottas med avfolkning och brist på privata arbetsgivare. Många av dessa skidanläggningar har redan idag svårt att få det hela att gå ihop. Ytterligare konkurrens från Umeå kommun kan göra att flera av dessa får slå igen.
– Istället för skrytprojektet på Vallberget vill Arbetarpartiet att Umeå försöker inleda ett samarbete med exempelvis Bjurholms kommun för att utveckla Agnäsbacken, säger Jan Hägglund. Det kan gälla exempelvis möjligheten att ta sig till Agnäs från Umeå med kollektivtrafik.
– Fallhöjden i Agnäs är högre än i Vallberget. Och där finns redan liftanläggningar, camping och värmestugor, fortsätter Hägglund. Denna verksamhet skulle kunna utvecklas om Umeå och Bjurholm samarbetade. Och kostnaden för skattebetalarna i Umeå skulle bli betydligt lägre än 40 miljoner.
Satsningen på Vallberget, som alltså kan drabba skidanläggningarna i kranskommunerna hårt, drevs hårdast av Centerpartiet.
– Det är uppenbart att de övergett sin gamla slogan ”Hela Sverige ska leva”. Från Arbetarpartiets sida ska vi göra vad vi kan för att utveckla samarbete mellan Umeå och kranskommunerna – vi anser nämligen att även kranskommunerna ska leva, avslutar Hägglund.