Nyvalet i Grekland 25 januari – en vändpunkt?

I december förra året lyckades inte den styrande högerkoalition som regerar Grekland  få en majoritet i parlamentet att sluta upp bakom sin presidentkandidat. Istället utlyste premiärminister Antonis Samaras ett nyval som ska hållas den 25 januari.

Detta har fått EU:s ledare och världens finansmarknader att gå i spinn. Skälet är att vänsterpartiet Syriza, som profilerar sig som motståndare till åtstramningspolitiken, leder i opinionsmätningarna. Den grekiska befolkningen är utmattade av alla åtstramningar som tvingat ned landet i misär. En seger för Syriza skulle inte bara ge hopp åt grekiska arbetare och småbönder. Det skulle också innebära en utmaning mot den åtstramningspolitik som legat som ett svart moln över Europa alltsedan den ekonomiska krisen 2008.

Nyvalet den 25 januari blir sannolikt en nagelbitare. Högerpartier i Grekland och runt om i Europa hotar de grekiska väljarna med katastrof om de vågar rösta på Syriza. Michael Fuchs, en riksdagsledamot för de tyska Kristdemokraterna (Angela Merkels regeringsparti), hör till dem som varnat de grekiska väljarna. Fuchs sa att ”Trojkan” (Internationella Valutafonden IMF, EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken, ECB) skulle kunna tvingas hålla tillbaka framtida lån. ”Om Alexis Tsirpas från det grekiska vänsterpartiet Syriza tror att han kan dra ned på reformarbetet och åtstramningsåtgärderna så kommer Trojkan att få dra ned på Greklands krediter” sa Fuchs i en tidningsintervju.

Trojkan har i praktiken satt dagordningen för den grekiska regeringen sedan skuldkrisen bröt ut år 2009 (då statsskulden motsvarade 130 % av BNP). Trojkan anser att eftersom de har lånat ut pengar till en regering som kan tvingas låna ännu mer pengar i framtiden så kan de bossa runt Grekland hur som helst.

Situationen för den grekiska ekonomin är verkligen desperat. Idag har statsskulden stigit och motsvarar 175 % av BNP – detta trots att 240 miljarder euro pumpats in i landet genom Trojkans ”räddningsaktioner”. Det stämmer att den grekiska regeringen och medelklassen satte på sig ”spenderbyxorna” efter att landet gick med i Eurozonen år 2002. Detta var före kraschen. Pengarna lånades villigt ut av franska och tyska bankerna. Trojkans ”räddningsaktioner” syftade till att gynna bankerna. Inte det grekiska folket.

Det är viktigt att förstå att grekerna har betalat, och fortfarande betalar, priset för att rädda utländska banker. Skulderna har bara lagts på varandra för Grekland – skulder som troligen aldrig kommer att kunna återbetalas. Ett helt sanslöst faktum är att den grekiska regeringen, på grund av att den slagit sönder välfärdsstaten med sina nedskärningar, skulle gå med ett överskott (och därmed kunna börja återbetala sina skulder) om det inte vore för alla ränteutbetalningar till långivarna i utlandet! Det grekiska folket är i praktiken låneslavar som betalar ränta på ränta. De kommer troligen att behöva ett nytt räddningspaket på 30 miljoner euro bara inom några månader. Trojkan anser sig därför ha piskan i hand och kunna diktera villkoren.

Levnadsstandarden har sjunkit med 40 % sedan 2009. Arbetslösheten ligger kring 26 % medan uppemot hälften av alla ungdomar saknar jobb. Sjukhusen saknar mediciner och mycket av välfärdsstaten har fallit samman. Trojkan har drivit Grekland till gränsen för barbari. Ändå kräver den fler och större nedskärningar. Mot denna bakgrund framstår Syrizas program som en strimma av hopp för den grekiska befolkningen. Partiledaren Tsirpas lovar att omförhandla de monstruösa skulderna i syfte att skriva ned dessa. Hans parti, Syriza, lovar även att skapa 300 000 nya jobb, återställa minimilönen till 750 euro i månaden, tillhandahålla gratis elektricitet för de fattigaste hushållen samt erbjuda subventionerade måltider åt de utblottade. Allt detta är allt mycket välbehövligt. Men Syrizas program stöter på patrull.

Borgerligheten i Grekland och internationellt har ställt sig iskalla inför alla former av lättnader när det gäller det hänsynslösa söndermalandet av levnadsstandarden i landet. Om Syriza lyckas bekämpa de reaktionära krafterna, och genomföra de reformer som Grekland är i desperat behov av, skulle detta ge styrka åt arbetarrörelsen i hela Europa. Om reaktionen, å andra sidan, lyckas tvinga Syriza att kapitulera inför den grekiska borgerligheten och Trojkan, så skulle det innebära ett hårt slag mot alla som motsätter sig åtstramningar runt om i Europa.

Världens ögon riktas mot Grekland när nyvalet nu närmar sig. Tsirpas föreslår alltså att Grekland ska omförhandla sina lån. Men återbetalningarna av skulderna, som innebär fattigdom för det grekiska folket, utgör samtidigt en källa till rikedom för bankerna i norra Europa. Dessa vill inte ha någon skuldnedskrivning. Ska Grekland i detta läge bara vägra att återbetala sina skulder? Ska landet dra sig ur Eurozonen? Eller kommer Grekland att uteslutas ändå?

År 2012 fick de globala finansmarknaderna panik vid tanken på att Grekland skulle bli bankrutt. När Charles Dallara, chef för det Internationella Finansinstitutet, fick frågan om vad en grekisk bankrutt skulle innebära för världsekonomin svarade han ”någonstans mellan katastrof och Harmagedon”. Idag påstår Trojkan att de skulle överleva en grekisk statsbankrutt och att de därför inte ser något behov av att minska på trycket. Michael Fuchs, tysk riksdagsledamot, menar att Grekland inte längre utgör något ”systemproblem” för EU och Euron. Grekland kan helt enkelt slussas ut ur valutaunionen. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har beskrivit ett grekiskt utträde ur Eurozonen (en s.k ”Grexit”) som ”hanterbart”.

Oron på finansmarknaderna antyder dock att spekulanterna inte håller med. De är rädda för de bredare konsekvenserna som ett grekiskt utträde ur euron skulle innebära för världsekonomin. Är det bara EU-ledarna som går ut hårt för att skrämma grekerna inför nyvalet? Givet den bräckliga ekonomiska situationen i eurozonen så spelar de ett högt spel som riskerar återigen kasta in Europa i en recession samtidigt som ett första steg tas mot ett upplösande av euron. Detta skulle innebära ett hårt slag mot den skakiga världsekonomin. Är det verkligen vad dessa ledare vill? Nyvalet i Grekland den 25 januari kan bli en vändpunkt inte bara för Grekland, utan även för EU och hela världsekonomin.