Hur går det med Greklands statsskuld, som motsvarar 175 % av landets BNP? Syriza har hamnat på kollisionskurs med Trojkan (Internationella Valutafonden IMF, EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken ECB). Det är Trojkan som har lånat ut pengar till Grekland och som tvingat landet att anta åtstramningspaketen. Även Financial Times, som är en av den brittiska borgerlighetens viktigaste tidningar, har skrivit att Grekland halvt om halvt reducerats till en slavekonomi.
Hur ska grekerna ta sig an de rika länder som förtrycker dem? Syrizas ledare, premiärminister Tsipras, har sagt att han ska omförhandla skulderna. Han menar på att USA och Storbritannien skrev av Västtysklands skulder 1953. Detta är förvisso sant. Men det berodde inte på någon ömsinthet. Det var en muta för att säkra att Västtyskland valde rätt sida i det kalla kriget mot Sovjetunionen. Men 2015 finns inga skäl för de fordringsäkare, som enbart oroar sig för sitt eget kapital, att skriva av Greklands skulder.
Nästa våg av återbetalningar på utlandslånen kommer i slutet av februari. Trojkan hotar med att neka grekiska banker framtida lån om inte Grekland betalar sina gamla skulder enligt tidigare överenskommelser. Utan nya lån kommer de grekiska bankerna att kollapsa. De är i praktiken redan bankrutta. Om bankerna går i konkurs har Syriza inget annat val än att ta över bankernas skulder – och därmed nationalisera bankerna.
De flesta greker vill inte lämna euron. Och det finns inga regler för hur ett land ska kasta ut ur valutaunionen. De flesta ekonomer anser att om Grekland skulle kastas ut till följd av en strid om låneavbetalningar, så skulle en återgång till tidigare valutan drachman troligen betyda att den grekiska valutan skulle förlora minst halva sitt värde. Detta skulle i sin tur innebära att Grekland skulle tvingas fördubbla sin export för att få ihop till samma mängd euro för att betala av sina skulder – vilket är omöjligt. Slutsatsen är att Grekland, under alla förhållanden, inte klarar av att betala av hela sin skuld till utlandet. Ett grekiskt utträde ur euron (Grexit) är varken en lösning för Grekland eller för de dominerande EU-länderna som vill ha tillbaka sina pengar. Greklands ekonomiska svaghet skulle bestå. Och Tysklands fordringar likaså.
EU-etablissemanget har ett behov av att visa vem som bestämmer genom att tvinga Syrizas regering till lydnad. Om Syriza skulle vägra betala kan detta sprida sig som en explosion till andra länder p g a den utbredda ilskan mot åtstramningarna. Ett exempel är Vänsterpartiet Podemos i Spanien – som också är fast beslutna att bekämpa åtstramningarna. Podemos bildades i början av 2014 och har redan fått ett väldigt stöd i opinionen.
Hur ska Syriza ta itu med skattefusket och kapitalflykten? Det räcker inte med ett regeringsdekret! Rika greker började flytta sina pengar utomlands redan före Syriza valseger. Nu accelererar kapitalflykten. Om Syrizas regering ska kunna stoppa denna, måste regeringen ta kontroll över de stora kapitalägarnas bankkonton. För at kunna göra detta måste regeringen vinna över de bankanställda och nationalisera bankerna. Detta skedde under den portugisiska revolutionen 1974. De gamla härskarna försökte slussa ut pengarna ur landet. I detta läge ockuperade de anställda bankerna och lyckades få igenom kravet på att bankerna skulle nationaliseras.
Tsipras har sagt nej till att Grekland ensidigt ska skriva av sina skulder. Men problemet kommer inte att försvinna. Så länge skuldbördan vilar tung över den grekiska ekonomin så är Syrizas paroll om ”tillväxt, inte åtstramningar” bara ett tomt löfte. Parollen borde vara: ”Kan inte betala – kommer inte betala”. Men en ensidig vägran att betala skulderna måste kombineras med en nationalisering av bankerna för att hejda kapitalflykten. Den stora massan av befolkningen behöver dras in i kampen för att stödja en sådan dramatisk och radikal åtgärd. Annorlunda uttryckt: det som skulle krävas är en arbetarkamp för att beröva borgerligheten och dess stat samhällsmakten i syfte att upprätta ett socialistiskt samhällssystem.