Historia | Kultur

Antinazisten Torgny Segerstedt

Kalle Wadin Wesslén
Publicerad i
#82
Lästid 3 min

SVENSKA HJÄLTAR I år är det 70 år sedan Torgny Segerstedt dog. Segerstedt blev känd som chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), en dagstidning som gavs ut under åren 1832–1985. Segerstedt var mycket kritiskt till nazisternas maktövertagande i Tyskland och gjorde sig därför till fiende med stora delar av det dåtida etablissemanget i Sverige.

Segerstedt började sin bana som religionsforskare och var redan vid denna tid inte rädd för att stå upp för sina ideal. Han avslutade sin doktorsavhandling 1903. Men avhandlingen blev nedröstad och underkänd eftersom ett antal inflytelserika professorer ansåg att den var alltför kritisk mot kristendomen. Denna process kom att diskuteras över hela landet och har hos eftervärlden blivit känd som Segerstedtstriden.

Under 1910-talet började Segerstedt att arbeta inom tidningsbranschen. Under första världskrigets slutskede utsågs han till chefredaktör för GHT och under mellankrigstiden blev tidningen en av landets mest respekterade opinionsbildare. Under 1920-talet förde Segerstedt framförallt en stark kritik mot Sovjetunionen. Men i och med nazismens frammarsch i Tyskland kom tidningen under 1930- och 1940-talen att i första hand rikta sin politiska kritik mot nazisterna. Detta blev extra kontroversiellt, då GHT under första världskriget och Weimarrepublikens tid haft en tyskvänlig linje.

Efter tidningens första nazistkritiska artikel, efter maktövertagandet 1933, skickade Hermann Göring ett telegram som kritiserade tidningen. Men Segerstedt lät sig inte skrämmas. Inte heller av ”hemmanazisternas” kritik. Tidningen fortsatte sin kritik mot Nazityskland även under krigsåren. I och med den svenska samlingsregeringens politik under kriget, då Sverige gjorde en lång rad eftergifter till Tyskland, så riktade Segerstedt också stark kritik mot den egna regeringen.

Många av samhällets makthavare, bland annat Marcus Wallenberg och kung Gustav V, försökte få Segerstedt att mildra sin kritik mot nazismen. Under hösten 1940 blev han kallad till slottet för ett möte med kungen, som hävdade att Segerstedts texter skadade Sveriges intressen och riskerade att dra in landet i kriget, i vilket man på pappret ställde sig neutrala. Segerstedt vägrade böja sig för kungen, och ska ha svarat honom ”är det kanske bättre att leva på knä än att dö upprätt?”. GHT:s antinazism förblev oförändrad kriget ut.

Segerstedt fick aldrig uppleva krigsslutet eftersom han dog en dryg månad innan Tysklands villkorslösa kapitulation. I sin allra sista artikel, från mitten av mars 1945, kritiserade han skarpt den svenska samlingsregeringen, framförallt dess försök att stävja den antinazistiska agitation som vissa av de svenska tidningarna under denna tid bedrev. Hos eftervärlden har det funnits en rad olika uppfattningar om hans agerande under kriget. Vissa ansåg att han var en viktig försvarare av press- och yttrandefriheten, medan det även har funnits de som betraktade honom som ansvarslös och en landsförrädare – en person som genom sina texter hade kunnat provocera Tyskland till en invasion av Sverige.

Under krigsåren blev åtta olika nummer av tidningen beslagtagna. Bland annat när Segerstedt hade skrivit artiklar som avslöjade vissa av regeringens eftergifter gentemot Tyskland, som regeringen ville undanhålla allmänheten. Ett exempel var i september 1940 när Segerstedt avslöjade att regeringen hade godkänt betydligt större tyska trupptransporter än vad som hade offentliggjorts. Vid ett tillfälle i mars 1942 beslutade regeringen att beslagta upplagorna från 17 olika svenska dagstidningar, bland annat GHT, då dessa tänkte publicera en artikel om tyskarnas övergrepp i norska fängelser och koncentrationsläger. Segerstedt valde att enbart publicera själva artikelrubriken, men utelämnade texten, och undvek på så sätt att GHT blev beslagtagen denna gång.

Torgny Segerstedt var en liberal och på många sätt knuten till det svenska etablissemanget. Men liksom nöjespersonligheter som Karl Gerhard, som vi tidigare skrivit om, var han beredd att sätta hela sin karriär på spel i kampen mot nazismen. Detta i ett läge då stora delar av den svenska överklassen sympatiserade med nazisterna. Samtidigt fick Segerstedts och GHT:s artiklar genklang i hela Europa, och tidningen smugglades bland annat till motståndsmän både i Norge och Danmark under ockupationsåren.