Riksdagens överväldigande majoritet försöker smygansluta Sverige till Nato. Ett av stegen utgörs av de militära samövningarna mellan Sverige och Nato. Sverige deltog i den största Natoövningen på 7 år, kallad Steadfast Jazz, i nov 2013. Den involverade mark-, luft- och sjöstridskrafter. Den kommande Natoövningen kallas ACE 15, och genomförs 25 maj – 4 juni i år. Den ska omfatta totalt ca 115 flygplan och nio länder. Förutom Sverige även USA, Tyskland, Norge, Finland, Schweiz, Storbritannien, Frankrike samt Nederländerna.
Värdlandsavtalet smygs igenom?
Ett annat steg mot Nato-anslutning handlar om att olika avtal sluts – utan folklig debatt. Sedan okt 2013 är Sverige medlem i Natos snabb-insatsstyrka (NRF). Nu försöker riksdagens majoritet lotsa igenom ett nytt ”Värdlandsavtal” – med minimal uppmärksamhet. Enligt Birger Schlaug (Fria Tidningen 8/4-2015) kommer avtalet att ge Nato rätt att bl a bygga upp militär infrastruktur i Sverige. Nato vill förbereda transporter av militära styrkor via land, på hav och i luften. Till detta behövs flygfält, hamnar och vägar. Avtalet innebär även rätt att lagra bomber, missiler och mat – allt som behövs för krigföring. Sverige förbereds för att kunna utnyttjas av Nato som en bas för anfall mot ”tredje land” (läs Ryssland).
Steg-för-steg
Vi talar här om ett ramavtal som på engelska kallas för ”Memorandum of understanding” (MOU). Ramavtalet (MOU) ger inte Nato automatisk rätt att ensidigt genomföra operationer från svenskt territorium. Enligt punkt 3.5 krävs att Sverige samtycker till Natos förslag. Värdlandsavtalets anhängare gör stor sak av detta samtycke. Men punkterna 3.6 – 3.7 visar att riktningen är att fördjupa innehållet i avtalet. Dessutom: om Natos militära aktiviteter kräver ”mångnationellt” stöd – i form av flyg, helikoptrar, skepp med manskap – ska dessa kunna transporteras via svenskt territorium med nyttjande av svenska hamnar, samt civila och militära fartyg. Detta ska genom ett generellt tillstånd (3.8).
Sverige ansluts till Nato steg-för-steg. Det är också naivt att tro att de partier, som länge arbetat för en Natoanslutning, inte skulle ge det nödvändiga samtycket för militära operationer – om skarpt läge skulle uppstå. Detta om ett sådant samtycke då fortfarande skulle vara nödvändigt. Om dagens riksdagsmajoritet får som den vill kan Sverige då redan vara ett av Natos medlemsländer!
Utan offentlig debatt – med stöd av MP
För att slippa en offentlig demokratisk debatt presenterades innehållet i ”Värdlandsavtalet” endast tio dagar före valet i fjol (4 sept). För att avtalet ska kunna träda i kraft måste en proposition, med bl a lagändringar, antas av riksdagen. Detta är tänkt att ske redan under nästa år. Därmed skulle frågan vara överspelad vid valet 2018 och inte heller kunna diskuteras inför nästa val.
Det enda riksdagsparti som hittills varit kritiska är Vänsterpartiet. Åsa Romson (vem annars) gjorde före valet en poäng av att MP inte reserverat sig mot de steg som tagits hittills – till skillnad från V. Om vi får tro Birger Schlaug har Romsons inställning varit pragmatisk och närmast positiv! Men Romsons position inom partiet är försvagad. MP-ledningen kan tvingas backa på kongressen i juni. Återigen: det är bra att V är kritiska till avtalet. Man kan dock vara kritisk på två sätt. Dels för att ha ”rena händer”. Dels med syfte att försöka starta en verklig rörelse för att stoppa förslaget. Frågan är om Sjöstedt & Co är beredda att verkligen utmana övriga riksdagspartier.
Försvar av välfärd och demokratiska rättigheter
Under det kalla kriget lydde Sveriges säkerhetspolitiska paroll så här: ”För alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Men verkligheten var annorlunda. Sverige utförde flygspaning åt USA/Nato. Det var inget fel på parollen – felet låg i att landets politiska och militära ledning försökte lura befolkningen. I samarbete med USA/Nato.
Sverige ska stanna utanför Nato. Av två avgörande skäl. Dels för att inte dras in i USA:s krig. Svenska soldater ska inte dö för denna stormakts politiska eller ekonomiska intressen. Dels för att Försvarsmakten inte ska kopplas ihop med, och utveckla en lojalitet mot, Natos militära organisation och aggressiva målsättningar. En sådan utveckling är negativ ur demokratisk synvinkel. Vid många tillfällen i historien, även idag, har militär satts in mot civilbefolkningen – även i det egna landet.
En Försvarsmakts själva organisation är avgörande för dess politiska identitet. Ett ”civil-militärt” värnpliktsförsvar, som vi föreslår, är närmast omöjligt att använda för att anfalla andra länder. Det kan heller inte heller användas mot den egna befolkningen. Den Försvarsmakt vi föreslår kommer endast att vara utrustad, och ha en organisation som fungerar, för defensiva syften. Värnpliktiga kan helt enkelt inte fås att marscherna för att återta det Norge kungen förlorade 1905. De kan heller inte simma över Östersjön för att inta St. Petersburg i Ryssland – även om USA så skulle vilja.
Värnpliktiga flickor och pojkar känner en identitet med, inte Natos befälsstruktur, utan med det svenska samhälle de ska försvara – eftersom detta är det samhälle de lever i och ofta vill förbättra. Värnpliktiga, både de civila och militära delarna, kommer att vara beredda att försvara rätten till sjukvård och utbildning, beredda att försvara rätten till ersättning vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraskap och pension, beredda att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna att kämpa för jobb med kollektivavtal och anständiga ingångslöner via facklig och politisk organisering. Det blir ytterst svårt att sätta in värnpliktiga mot strejkande.
Alliansfrihet och neutralitet är andra ord för självständighet. Självständighet kräver något annat än dagens lilla, på yrkesmilitärer och Jas/Gripenplan baserade, försvar. Självständighet kräver en demokratis, till antalet omfattande, för defensivt försvar organiserad, civil-militär organisation. Detta kan endast uppnås av ett moderniserat värnpliktsförsvar. Av folket, för folket – men aldrig mot folket.
Arbetarpartiets partistyrelse presenterar här ett förslag. Det är ett modernt värnpliktsförsvar – för att klara självständigheten och minska risken för krig. Detta anser vi vara det nödvändiga alternativet till Nato. Medlemmarna har nu att ta ställning till förslaget. Även andra än partimedlemmar är välkomna att tycka till.
Jag tänker på att artikeln påstår att Natoanslutning hetsar till krig. Jag undrar om alla de nationer som i dag är anslutna till Nato är krigshetsare? Norge? Danmark? Varför har inte krigshetsarnationen Danmark anfallit Sverige för att ta tillbaka åtminstone Skäne? Efter att ha läst ovanstående stupida artikel hoppas jag som skåning att Danmark verkligen gör ett försök.
För nästan nio år sedan skrev jag ovanstående inlägg. Förhoppningsvis är artikelförfattaren idag något klokare än då artikeln skrevs.