Inrikes

Begränsningen av asylmottagandet innebär en normalisering

Publicerad i
#91
Lästid 3 min

För det onormala stod Alliansen och Miljöpartiet som tillsammans angrep kollektivavtal och välfärdssystem åren 2011-2015 med hjälp av EU:s mest liberala flyktingpolitik

Den 24 november ifjol beslutade regeringen att försöka normalisera svensk flyktingpolitik. Det är uppenbart att Socialdemokraterna varit pådrivande för normaliseringen. Det är lika uppenbart att MP försökt förhindra normaliseringen. Asylpolitiken representerade deras strävan mot fri invandring.

Istället har MP strävat efter att den flyktingpolitik som partiet utarbetade tillsammans med Alliansregeringen, och som sjösattes 2011, skulle leva vidare även efter Alliansens förlust av regeringsmakten. Vi ska återkomma till den roll som MP spelat för att den flyktingpolitik som utformades under Alliansregeringen – EU:s mest liberala – skulle utgöra en ledstjärna även för den S-ledda regering som tillträdde efter valet 2014.

Men först vill vi slå fast att den nuvarande regeringens omläggning av flyktingpolitiken i november innebar en återgång till det normala för Sverige. Det onormala var den flyktingpolitik som bedrevs under de fyra (inte mer) åren 2011-2015. Under dessa år förde alltså Sverige en mer liberal flyktingpolitik än något annat EU-land. Sveriges liberala flyktingpolitik var inte bara främmande för de övriga 27 länderna i EU. Denna fyraåriga parantes var onormal även i förhållande till Sveriges egen politiska historia. Det är denna politik som vi, sedan april ifjol, har kallat för den Nya Kompromisslösa Asylpolitiken. Den politiska paradoxen består i att den s.k. vänstern – Vänsterpartiet och andra – slöt upp bakom Reinfeldt i denna fråga och detta i direkt strid med arbetarnas intressen.

Kursomläggningen i flyktingpolitiken i november har gjort vissa liberala debattörer, inom partier och media, desperata. Vi ska även återkomma till orsakerna bakom detta. Dessa liberala debattörer gör högljudda försök att framställa kursomläggningen som ett brott mot en långvarig svensk tradition. Helt i strid med fakta kallar de kursomläggningen både för ”SD-anpassning” och för ”rasism”. Detta helt i linje med det hårt politiserade mediala etablissemangets egen, och allt annat än neutrala, åsiktsagenda. Försöket att framställa den fyraåriga parentesen 2011-2015 (initierad av Alliansen och MP) som norm, och den S-ledda regeringens kursändring i november som en avvikelse, utgör en ren historieförfalskning. Det handlar om en medveten lögn!

Den desperata kritiken av kursomläggningen i flyktingpolitiken kommer främst från borgerligt liberala tidningar. Men kritiker finns även bland vänsterliberalerna. Till dessa hör Vänsterpartiet, de sorgliga resterna av 70-talsvänstern och delar av SSU. Plus givetvis MP och FI.

De åtgärder regeringen beslutade om i november innebär att färre av de som redan anlänt till Sverige kommer att beviljas asyl. Besluten innebär även att färre personer kommer att kunna ta sig in i Sverige. Detta på grund av de id-kontroller som började gälla den 4 januari. Kursändringen gav upphov till en våldsam uppståndelse som ännu inte lagt sig. Våldsamma utfall har alltså gjorts i syfte att stämpla regeringens beslut som ett normbrott. Det underförstådda är att regeringen har brutit mot en påstådd långvarig svensk tradition. Men vi upprepar: detta är en lögn och en myt. Vi har två huvudsyften med artiklarna i detta nummer. Dels att avslöja lögnarna samt deras motiv. Dels att bevisa att begränsningen av asylmottagandet innebär en normalisering av svensk flyktingpolitik.

Läs även:

Kommentarer är stängda.