Två grundläggande frågor måste ställas när en modell för heltidsanställningar ska införas. Dessa två frågor är:
1. Införs heltidsmodellen med tanke på personalen?
2. Innebär heltidsmodellen ökad personaltäthet?
I Umeå kommun är svaret på båda dessa frågor ”nej”. Detta förklarar inslaget av utpressning som finns i det ”erbjudande” Umeå kommuns anställda, inom vård och omsorg, fått av de politiska makthavarna. Det förklarar hotet om försämringar genom de politiska makthavarnas krav på ökad flexibilitet.
Ökad personaltäthet
Det vore självklart bra om anställda i kvinnodominerade yrken som äldreomsorg, hemtjänst, barnomsorg kunde arbeta heltid. Idag arbetar bara hälften på heltid av de som ligger under Äldrenämnden. Siffran är låg, jämfört med andra yrkesgrupper, även för de som ligger under Individ- och familjenämnden. En bra heltidsmodell kräver två saker: först en ekonomisk satsning för att öka personaltätheten. Sedan större makt för personalen. Vi ska återkomma till båda.
Det första benet en bra heltidsmodell måste stå på innebär ökad personaltäthet. Vid mitten av 1990-talet gick det 0,9 årsarbetare per brukare/vårdtagare på kommunens särskilda boenden. Idag går det knappt 0,6 årsarbetare. Det är en minskning med en tredjedel. Men till detta ska läggas att andelen brukare, 80 år och äldre, har ökat och därmed vårdtyngden per person. Det borde ha varit självklart att nya heltidsmodellen skulle ha byggt på ökad personaltäthet. Då skulle makthavarnas tal om brukarnas bästa inte – i praktiken – bli till ett hot om försämringar för personalen.
Personalinflytandet måste öka
Det andra benet en bra heltidsmodell måste stå på är ökat personalinflytande. Detta för att förebygga den rad av grova misstag makthavarna begått under senare år. Förutom missen med den förra heltidsmodellen försökte de införa lustkontrakt år 2010 och psyktester 2012. Lägg till detta en trendmässig överdokumentation samt en brutalisering av ledarskapskulturen och behovet av ökat personalinflytande framstår allt tydligare. Men den nya heltidsmodellen innebär inte ökat personalinflytande – utan motsatsen. Det är här inslaget av utpressning kommer in.
”Ökad flexibilitet”
Alla som jobbar inom vård och omsorg (utom personliga assistenter) får ett ”erbjudande” om en heltidstjänst. De som accepterar kan sedan begära att få gå ned i tjänstgöringsgrad – exempelvis till 75 procent. I ”erbjudandet” om heltid visas vad arbetsgivaren menar med kravet på en ökad flexibilitet. Detta kan innebära tjänstgöring på natt, helg, kväll och dag. Även om den anställde inte jobbat så tidigare. Effekten kan bli att någon som exempelvis tidigare enbart arbetat natten, och anpassat familjelivet efter detta, i framtiden kan tvingas jobba både helg och dag. Om behov uppstår kan den anställde tvingas arbeta en del av sin tid på andra enheter.
Saklig grund för uppsägning = utpressning
Arbetsgivaren lovar göra sitt bästa för att personalen inte ska behöva byta arbetsplats. Men det finns inga garantier. Garantier saknas också när det gäller att få sina önskemål tillgodosedda när det gäller att kunna gå ned, från heltid, till en viss lägre nivå. Arbetsgivaren strävar efter ökad flexibilitet. De som inte accepterar ”erbjudandet” kan då försätta sig i ett läge då det uppstår arbetsbrist. Arbetsbrist är saklig grund för uppsägning! I praktiken hamnar därmed de anställda i en situation av utpressning.
Som en sista vink från makthavarna till de anställda, om vem som bestämmer, tvingas de anställda ge besked ”senast fem arbetsdagar” efter ”erbjudandet”. Detta anser vi är en ren förolämpning. För många kommer valet mellan att ta risken att bli uppsagd och risken att få sämre arbetsvillkor att bli en närmast livsavgörande fråga. Detta förstärker intrycket att det både behövs ökad personaltäthet. Och ökad makt för personalen. Denna utformning av heltidsmodellen, och sättet den påtvingas de anställda, är oacceptabelt för Arbetarpartiet.
De politiska makthavare som är ansvariga
Partier som ställt sig bakom
Socialdemokraterna
Moderaterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet
Liberalerna
Centerpartiet
Kristdemokraterna
Instanserna som beslutat
Personalutskottet
Individ- och Familjenämnden
Äldrenämnden
Kommentar
Den nya heltidsmodellen är en av Umeå kommuns viktigaste frågor efter millennieskiftet. Men modellen ska inte tas upp i kommunens högsta beslutande organ – kommunfullmäktige – där debatten sker offentligt inför både media och åhörare. De nämnda partierna, som finns i tabellen, försöker genomföra denna heltidsmodell under största möjliga tystnad.
Politikerna har nu vänt de anställda ryggen. Cheferna har fria händer att genomföra förslaget. Detta ska vara gjort före sommaren 2017. Om förslaget inte stoppas av protester.