Årets avtalsrörelse har varit mer spänd än på länge och flera fackföreningar har fått ta till strejkvapnet. Nyligen avslutades två uppmärksammade strejker – Byggnads och Målarnas.
I slutet av mars varslade Byggnads om strejk för 2 600 medlemmar på 60 företag. Den 12 april inleddes strejken med 1 600 arbetare i en första strejkvåg. Bakgrunden var att motparten ville ändra på dagens ackordssystem. Detta skulle i praktiken leda till en lönesänkning för majoriteten av alla som arbetar inom byggbranschen. Vidare riktade man ett krav om löneökning på 3,2 % istället för medlarnas förslag på 2,2 %. Byggnads ville även se en låglönesatsning och en satsning på att få in fler kvinnor och nyanlända i branschen. Skälet är att branschen behöver få in mer folk med tanke på den stora efterfrågan på nya bostäder i landet.
Efter en vecka var strejken över och det undertecknades ett nytt avtal som ger 2,38 procents löneökningar över 13 månader, vilket motsvarar industrins s.k märke på 2,2 procent. Förbundsordföranden hävdade att resultatet blev lyckat: en efterfrågad låglönesatsning, arbetstidsförkortning och höjda löner. Byggstädarna, med de lägsta lönerna, fick en löneökning på över tre procent. Avtalet innebar också att ackordslönerna blev kvar utan några förändringar.
Även Målarförbundet fick ta till strejkvapnet i avtalsrörelsen. Strejken inleddes 8 april och omfattade 260 målare på 35 olika arbetsplatser. Precis som för Byggnads handlade strejken till stor del om att företagarna ville förändra ackordssystemet vilket riskerade leda till lönesänkningar.
Efter två veckor, den 22 april, var även målarstrejken över. Löneökningarna hamnade på samma nivå som för Byggnads. Ackordssystemet står fast som tidigare. En annan viktig del i avtalet var rätt till uppskjuten uppsägningstid vid graviditetspenning, vilket innebär ett förstärkt anställningsskydd för gravida och kan vara en del i strävan att få in fler kvinnor i branschen och göra den mer jämställd. Förbundets ordförande hävdar att just det förstärkta anställningsskyddet för gravida är en historisk framgång där förbundet går före både riksdagen och andra fackförbund.
På det stora hela innebar både bygg- och målarstrejkerna en framgång för facket. Samtidigt är det tydligt att varken Byggnads eller Målarna på allvar var beredda att utmana industrins ”märke” på 2,2 procents löneökningar. Detta trots att man, inför avtalsrörelsen, t.o.m hade högre lönekrav än industrifacken.