Den organisation som kanske allra bäst förstod värdet av att organisera sig var Muslimska brödraskapet. ”…Målet var att etablera sig politiskt och socialt i de olika europeiska länder där det fanns muslimska kommuniteter och på så sätt skaffa sig inflytande över ”den egna” muslimska gruppen…” (Norell, a.a.)
Myndigheter och politiker har hjälpt islamisterna
Magnus Norell menar också att Muslimska brödraskapet utgör ursprunget till de dominerande islamistiska nätverken och organisationerna i Sverige och i ”Väst” i allmänhet. Brödraskapets framgång bygger, enligt Norell, på främst två pelare. Den första är en enhetlig tolkning av islam. Den andra är en stor flexibilitet när det gäller de organisatoriska formerna i vilka denna enda tolkning av islam uttrycker sig. För att våga vara generös med de organisatoriska formerna måste brödraskapet vara desto mer noga med att vinna kampen om hur islam ska definieras. Enligt Norell fanns det två skäl till att ”brödraskapet och dess efterföljare” haft så stor framgång i denna kamp.
Förståelsen för vikten att organisera sig och därmed erbjuda myndigheterna en motpart att förhandla med. Deras egen organisering gav dem också väldig fördel i förhållande till de muslimer som inte anser att islam ska ha något med samhällets lagstiftning att göra. Men de som inte vill bli identifierade utifrån sin religion organiserar sig inte, religiöst, och blir därför ointressanta för de myndigheter som vill ha en motpart som kan representera muslimerna.
Till detta skulle kunna läggas att brödraskapet, och andra islamister, kan tillgodogöra sig den traditionella kopplingen inom islam, mellan politik och religion, i debatten mot de som vill reformera eller liberalisera islam. Detta har bidragit till att en minoritet av islamister har kunnat etablera sig som företrädare för nästan alla muslimer. Till hjälp har de haft myndigheter som sökt en motpart och politiker som fiskat röster (se artikel om Carina Hägg och överenskommelsen mellan S och islamisterna).
Muslimer måste inkluderas i försvaret av demokrati och sekularism
Med tanke på islamisternas medvetna strävan efter att motverka integrering och öka segregeringen kan det vara av intresse att undersöka vad Muslimska brödraskapet, basen till de flesta islamistiska riktningar, vill. Norell har studerat nätverkets svenska policydokument. Och av Stockholmsmoskéns hemsida framgår att brödraskapet ser islam som ett system för hela mänskligheten ”och att alla skulle få fördelar av det gudomligt instiftade lagsystemet sharia”. Detta innebär att slutmålet för brödraskapet, liksom för andra islamister, måste bli en islamisering av hela samhället. Detta på grund av dess inneboende koppling mellan religion och politik, på grund av dess strävan efter att ersätta demokratiska beslutsformer och en sekulär stat med shariadomstolar, där präster styr samhället genom sina tolkningar av Koranens sharialagar.
Grunden till konflikten mellan det sekulära samhället och islam (där islamisterna sätter tonen) är alltså den historiska förseningen av islams reformering. Detta såväl i Sverige som i andra länder. I denna konflikt är det av väldig vikt att ta initiativ till samarbete till försvar av ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat. Det är också oändligt viktigt att inkludera den majoritet av muslimer, som inte önskar framväxten av shariadomstolar, i detta samarbete.
Allians med islamister – eller samarbete för jobb
Det mest uppseendeväckande är den oheliga allians som uppstått mellan islamister och partier som MP, S och V. Dessa partier verkar helt sakna insikt om behovet att ta strid för att försvara den sekulära stat som utgör ramen för ett demokratiskt samhälle. Istället tyder f.d. Broderskapsrörelsens uppgörelse med Sveriges muslimska råd på en sällsynt politisk naivitet inom hela socialdemokratin. Med islamisten Mehmed Kaplans karriär i åtanke gäller denna naivitet även för Miljöpartiet. Vänsterpartiets bidrag kan illustreras med dess ovärdiga trakasserier av Amineh Kakabaveh.
Arbetarpartiets mål, oavsett om vi arbetar självständigt, eller i vårt samarbete med andra, är att övertyga om behovet att även organisera den majoritet från muslimska länder som är icke-troende eller stöder en reformering / liberalisering av islam. Vi vill återigen understryka att vi måste visa en väg mot integrering i form av arbetstillfällen som skapar en delaktighet i samhällsbygget. Vi måste även ta tydlig ställning mot imperialism världen över. Först när det demokratiska samhället och den sekulära staten kompletteras med en positiv framtidstro, stolthet och internationell solidaritet kommer det att vara möjligt att besegra islamisterna politiskt.