Sverige har varit ett sekulärt samhälle under lång tid. Detta innebär att lagarna huvudsakligen stiftas av ledamöter i riksdagen som utsetts i återkommande fria val. Begreppet ”fria val” bygger på rättigheter som organisationsfrihet. Detta gör det möjligt för politiska partier att, via andra rättigheter som yttrande-, mötes- och tryckfrihet, vinna ett så stort antal ledamöter som möjligt till den lagstiftande församlingen (riksdagen). Dessa demokratiska fri- och rättigheter var inget som bönder, arbetare inom industri eller i skola (svetsare eller lärare) fick gratis.
Det krävde många århundraden av kamp mot överheten där prästerskap och kungamakt ofta samarbetade i förtrycket av folket. Redan år 1277 kan Magnus Ladulås kalla sig ”kung av Guds Nåde”. Detta innebär att han endast är ansvarig inför gud och inte inför befolkningen och dess institutioner. Kungen får denna auktoritet från prästerskapet i utbyte mot att han befriar kyrkans gårdar från skatt. Många generationer har blött och dött för att prästerskap och kungamakt ska acceptera de demokratiska fri- och rättigheter dagens Sverige bygger på. Tyvärr har denna insikt till skrämmande stor del gått förlorad.
Historielöshet och slapp filosofisk idealism
Ett farligt stort antal av dagens ledande politiker och ämbetsmän – för att inte tala om den kommande generation som fostras till dumhet inom politiska ungdomsförbund – agerar utifrån en skrämmande historielöshet. Inom ”vänstern” är detta extra påtagligt – särskilt om vi räknar in FI och MP. Viktiga beslut baseras allt oftare på bristande kunskap av typen: välfärd är oberoende av industriproduktion, demokrati är oberoende av medborgarnas deltagande och en sekulär stat är oberoende av tidigare generationers strider mot prästerskap och kungamakt. Kunskaper och materialism ersätts allt oftare av en slapp filosofisk idealism.
Arbetarpartiet distanserar sig medvetet från denna historielöshet och dess politiska konsekvenser i form av feghet och bristande vilja att försvara tidigare gjorda landvinningar. Arbetarpartiet må vara en liten, demokratisk socialistisk, rörelse. Men vårt politiska program innebär ställningstaganden i flera övergripande frågor som stora riksdagspartier skyr som pesten.
Sekulär stat och demokratiskt samhälle
Sverige är ett kapitalistiskt land som, med alla fel och brister, kom långt i jämförelse med många andra länder i en rad avseenden. Det gällde inflytandet på arbetsplatserna under 1970-talet. Under senare decennier har framsteg skett vad gäller kvinnans jämställdhet, trygghet för barnen och homosexuellas rättigheter. Dessa framsteg är kopplade till kvinnans inträde i arbetslivet och välfärdssamhället utbyggnad. Allt inramat av en sekulär stat.
Även om utvecklingen gått bakåt under en längre period anser Arbetarpartiet att det finns oändligt mycket som är värt att försvara i samhället. Till det absolut viktigaste hör en politik för arbete åt alla, bevarade trygghetssystem vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom, fungerande stadsdelar med bra bostäder, utbildning och sjukvård samt en sekulär stat. Tyvärr är det väldigt få som verkar förstå betydelsen av en sekulär stat. Desto fler politiker säger sig vilja angripa utanförskapet. Men detta är omöjligt om inte den sekulära staten försvaras, och till och med förstärks, som en avgörande del i ett handlingsprogram mot utanförskap.
För oss demokratiska socialister finns det även väldiga mål att kämpa för som vi tidigare aldrig lyckats uppnå. Till dessa hör en demokratisk kontroll över produktionen och dess fördelning. Det vi ser framför oss är en kamp som både innebär ett försvar av det goda som uppnåtts och framstötar för att vinna det som aldrig tidigare vunnits. Annorlunda uttryckt: kampen kommer att bli både defensiv och offensiv. Och den sekulära frågan kommer att bli central.
Allianser med bevarad identitet
Det är genom kombinationen av två handlingar som Arbetarpartiet kan lämna ett betydelsefullt bidrag i försvaret av att ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat. Detta i kampen mot de islamister som strävar efter att införa shariadomstolar där ett nytt prästerskap organiserar samhället efter sina tolkningar – också dessa på ”guds nåde” – av bl a de sharialagar som finns i Koranen.
Den första handlingen från Arbetarpartiet innebär en aktiv strävan efter samarbete. Faktum är att vi i praktiken redan har inlett en form av samarbete. Detta genom att Nya Arbetartidningens ansvarige utgivare och gruppledare för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige, erbjudits att underteckna ett Öppet brev med titel ”Till försvar av ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat” tillsammans med en rad veteraner i dessa frågor. Bland de kunniga och modiga individer som vi de facto samarbetar med återfinns både personer från den traditionella vänstern och liberaler i Thomas Jeffersons anda (Jefferson författade den revolutionära självständighetsförklaring som utgjorde inledningen till Förenta Staternas frihetskrig mot Storbritannien – vi talar alltså inte om några ”dussinfolkpartister”). Bland undertecknarna finns forskare, författare och debattörer. Målet med det Öppna brevet är att skapa en landsomfattande rörelse till försvar av ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat. Ett led i skapandet av denna rörelse är att inbjuda partiledarna i riksdagen till en hearing om de frågor som tas upp i det Öppna brevet (en länk till brevet finns på
här).
Den andra handling som gör att Arbetarpartiet kan lämna ett betydelsefullt bidrag är att slå vakt om den egna demokratiskt socialistiska identiteten. Detta genom att visa hur samhället kan skapa jobb – och via jobben delaktighet i samhället genom arbete med bygget av bostäder samt fungerande stadsdelar med skolor och vårdcentraler, barn- och äldreomsorg, fritidsanläggningar och kommunikationer. För oss går vägen till jobb och delaktighet genom kontroll av bankernas och storföretagens vinster och kapitalrörelser. Detta innebär en möjligheten att styra investeringarna – bort från avindustrialisering – mot en framtida grön industriell produktion.
För de som har en egen tydlig identitet är samarbete inte farligt. Detta är grunden för Arbetarpartiets icke-sekteristiska hållning när det gäller samarbete, mot islamisterna som vill skapa shariadomstolar och segregerade muslimska enklaver i samhället, mot det hedersförtryck som breder ut sig.