Flyktingkrisen i Sverige är långt ifrån över

Flera svenska regeringar under 2010-talet har velat leka ”humanitär stormakt”. Detta genom ett flyktingmottagande som saknat motstycke i övriga Europa – och i svensk historia. Samhället har helt saknat beredskap för detta. Dels praktiskt, i form av bostäder och arbetstillfällen. Dels politiskt, i form av en ärlig debatt om konsekvenserna av flyktingpolitiken. Kombinationen av ett väldigt stort flyktingmottagande och bristen på beredskap lade grunden till den flyktingkris som kommer att sätta sin prägel på det svenska samhället under lång tid framöver.

Förra året kom hela 163 000 asylsökande till Sverige. Detta var tre gånger fler än som sökte asyl i Tyskland – sett till ländernas befolkningsstorlek. Under den mest intensiva perioden var mottagningssystemen extremt pressade. Flyktingar inkvarterades i tältläger, på golvet i gymnastiksalar, i gamla fängelser och på otaliga privatägda asylboenden. Trots detta var trycket så stort att flyktingar tvingades sova utomhus, exempelvis i Malmö!

Det var uppenbart, för alla som ville se, att myndigheterna helt höll på att tappa kontrollen över utvecklingen. Efter mycket tvekan agerade till sist regeringen. Den 24 november 2015 drog Stefan Löfven i nödbromsen och införde en rad åtgärder som innebar en återgång till en mer restriktiv flyktingpolitik som alltid kännetecknat Sverige. Åtgärderna bidrog till att strömmen av flyktingar till Sverige avtog och återgick till mer normala nivåer. Samtidigt är krisen i flyktingmottagningen långt ifrån över. Det som avslutades var snarare krisens mest akuta fas. Se tabell 1.

Fortsatt stort antal asylsökande
I år beräknas cirka 29 000 människor söka asyl i Sverige. Detta är, å ena sidan, det lägsta antalet asylsökande sedan 2011. Å andra sidan utgjorde de fyra åren 2012-2015 en extrem undantagsperiod för svensk flyktingpolitik. Undantaget var en följd av en politisk uppgörelse mellan Alliansen och MP år 2011, som öppnade för ett närmast obegränsat flyktingmottagande. Antalet asylsökande år 2016 kan alltså inte jämföras med de senaste fyra åren, utan måste ses i ett längre perspektiv (se tabel 2). Och i ett längre perspektiv är även 29 000 asylsökande en hög siffra.

Rekordstor anhöriginvandring
Väntetiderna för att få ett besked om uppehållstillstånd, eller utvisning, är dessutom mycket långa. De som kom till Sverige under 2015 väntas inte få besked förrän tidigast under nästa år. Till detta ska läggas att Migrationsverket beräknar att hela 307 000 anhöriga till flyktingar kommer att söka uppehållstillstånd i Sverige åren 2017-2020 (se tabell 3). Dessa läggs alltså ovanpå övriga asylsökande. Den tillfälliga asyllag som trädde i kraft den 20 juli 2016 innebar att det blir svårare för flyktingar att återförenas med sina anhöriga i Sverige. Men lagen gäller bara för de som sökt asyl efter den 24 november 2015. Det är därför svårt att veta vad lagen får för effekt.

Det är inte bara Migrationsverkets mottagningssystem som är fortsatt pressat. Alla flyktingar som fått uppehållstillstånd ska kommunplaceras. Detta innebär att de ska få en bostad i en kommun samt erbjudas en etableringsplan via Arbetsförmedlingen. I etableringsplanen ingår bl a svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering och s.k ”arbetsförberedande insatser”. Sedan i mars 2016 har alla kommuner fått en kvot på ett visst antal flyktingar som de är skyldiga enligt lag att ta emot och placera. Problemet är att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner! Bostadsbristen har gjort att sju kommuner runt om i landet har sagt att de inte kommer att kunna ta emot det antal flyktingar som de är skyldiga att ta emot under 2016. En granskning från Svt Nyheter (19/10) visar att långt fler kommuner har svårt att uppfylla sina flyktingkvoter. Av de 50 kommuner som ska ta emot flest personer med uppehållstillstånd anser sig endast 14 helt kunna klara situationen i år. För år 2017 är läget ännu mer oklart och endast fyra (!) av de 50 kommunerna anser sig ha situationen under kontroll!

Tält, hotell och gymnastiksalar – igen
Svårigheten att hitta bostäder åt alla flyktingar innebär att vissa kommuner riskerar att få ta till drastiska åtgärder ännu en gång. I Malmö talar kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) om att det i nödfall kan bli aktuellt med sovsalar. I moderata Täby diskuteras eventuellt tältläger fr.o.m slutet av 2017. I S-ledda Stockholm har kommunen beslutat att hyra in sig på ett stort antal hotell och vandrarhem för att kunna placera alla flyktingar – till en kostnad av mellan 20-40 miljoner… Bristen på bostäder är en bidragande orsak till att det i slutet av 2016 beräknas finnas hela 23 000 flyktingar med beviljade uppehållstillstånd som bor kvar på asylboenden.

Ett nummer av NyA under våren 2015 hade rubriken ”Akut behov av nysatsning på välfärden – resultatet av ny kompromisslös asylpolitik”. Vi varnade, i flera nummer, för att det stora flyktingmottagandet krävde ett väldigt investeringsprogram – något som regeringen inte alls hade planerat för – annars riskerade välfärdssamhället att brytas sönder. Detta gäller fortfarande. Det första steget i ett sådant investeringsprogram handlar om att sätta stopp för avindustrialiseringen. Istället måste företagens vinster, i långt större utsträckning än idag, återinvesteras i Sverige. Detta för att kunna skapa jobb och finansiera den väldiga satsning som krävs på nya bostäder under de kommande åren. Att marknaden skulle klara detta är lika osannolikt som Jultomten. Vi utvecklar vår syn på flyktingpolitiken i kommande nummer av NyA.