Den islamistiska organisation som troligtvis bäst har lyckats organisera sig i Europa är Muslimska brödraskapet. Brödraskapet förstod tidigt vikten av att organisera sig och att knyta kontakter med politiker och myndigheter i länder som haft en stor invandring från muslimska länder, som exempelvis Sverige.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) publicerade nyligen en rapport om Muslimska brödraskapet i Sverige (diarienr 2017-1287). Rapporten bygger på delar av den internationella forskning som bedrivits om Muslimska brödraskapet i Egypten samt de studier som gjorts om den europeiska grenen under senare år. Rapporten analyserar brödraskapets roll i uppbygget av olika islamistiska nätverk och organisationer som finns i Sverige och övriga Europa.
I stora drag hävdar rapporten att brödraskapet ser islam som ett heltäckande system som innehåller en felfri uppsättning regler för varje del av samhällslivet. De erkänner bara en enda form av islam – sin egen – och de ser det som sin gudomliga mission att sprida sin tolkning av islam till hela världen. Brödraskapets grundare, egyptiern Hassan Al-Banna, ansåg att organisationens långsiktiga uppgift bestod i att ena alla muslimska länder under en islamisk stat. Al-Banna ville dessutom återerövra landområden som muslimerna förlorat till ”de otrogna”. I sina skrifter nämner han Andalusien (södra Spanien), Balkan, södra Italien och Sicilien som exempel på landområden som måste återvinnas. Vi vill understryka att det kalifat som brödraskapet syftar till att skapa, på sikt, till stora delar har samma geografiska utbredning som det kalifat IS / Daesh 2014 satte sig målet att upprätta inom fem år!
Brödraskapet anser dock att arbetet för att upprätta en islamisk stat baserad på Sharia ska ske långsiktigt, genom indoktrinering, predikan och ”dawah” (missionering). Detta betyder dock inte att Brödraskapet tar avstånd från våld. Organisationens motto lyder: ”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; Jihad är vår väg; och Döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.
Som rapporten från MSB konstaterar har Muslimska brödraskapet också ända sedan starten varit tydliga med sitt avståndstagande, ibland t.o.m. hat, mot Väst och västligt inflytande i arabiska muslimska länder. Även här skiljer sig inte brödraskapets synsätt nämnvärt från andra, mer extrema, islamister som IS / Daesh. På detta sätt kan Brödraskapet, och andra liknande ”moderata” rörelser, sägas fungera som ett islamistiskt transmissionsbälte mellan ”vanliga” muslimer och våldsinriktade jihadister.
Brödraskapets framgångar i Europa och Sverige bygger på främst två pelare. Den första är deras enhetliga tolkning av islam och den självsäkerhet med vilken de tar sig rätten att framställa sig som talesmän för alla muslimer. De förmådde tidigt knyta kontakter med politiker och myndigheter som sökte en motpart inom den växande gruppen muslimer i Sverige. (De människor som kommer från muslimska länder men som inte vill bli identifierade utifrån sin religion organiserar sig inte, religiöst, och blir därför ointressanta för de myndigheter som vill ha en motpart som kan representera muslimerna.)
Den andra pelaren är deras medvetna flexibilitet när det gäller rörelsens organisatoriska former för att sprida sin tolkning av islam. Rapporten från MSB framhåller brödraskapets medvetna strävan efter att bygga upp ett nätverk av organisationer för att stötta verksamheten ekonomiskt och ideologiskt. Enligt MSB är Sverige det land i Europa där brödraskapets strävan att placera sig själva som spindeln i nätet bland muslimska organisationer gått som längst. Några av de mest inflytelserika organisationerna som bröderna startat är välgörenhetsorganisationen Islamic Relief, studieförbundet Ibn Rushd och ungdomsrörelsen Sveriges Unga Muslimer. Brödraskapets formidabla förmåga till organisering ger dem ytterligare en väldig fördel i förhållande till de muslimer som inte anser att islam ska ha något med samhällets lagstiftning att göra.
På 90-talet skapades föreningen Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS). Detta i syfte att skapa en officiell front åt brödraskapets olika organisationer och nätverk i Sverige. Bildandet av IFIS och andra föreningar innebar dessutom att brödraskapet kunde säkra miljontals kronor i bidrag – som omsatts i ytterligare inflytande för brödraskapets olika föreningar.
Brödraskapets kanske mest betydelsefulla prestation är att de lyckats få sin stora moské vid Medborgarplatsen i Stockholm att uppnå närmast ”myndighetsstatus” bland politiker och andra. Genom sitt geografiska läge har Stockholmsmoskén inneburit ideala möjligheter att bygga samarbeten och relationer med politiker från vitt skilda partier – vilket också skett under en rad år. Mahmoud Khalfi, direktör vid Stockholmsmoskén, skrev redan 18/2-2013 följande i tidningen Tunisnews: ”Genom Mehmet Kaplans politiska karriär skedde ett genombrott för islamisterna i svensk politik”. I samma artikel berömmer Khalfi även de styrande i Sverige för att de har ”normaliserat relationerna med Islamiska Förbundet som är kända för sin tillhörighet till Muslimska Brödraskapet”.
Det mest uppseendeväckande resultatet av detta ”nätverkande” är den oheliga allians som uppstått mellan islamister och partier som S och MP. Dessa partier verkar inte förstå värdet av den sekulära stat som utgör ramen för ett demokratiskt samhälle. Ett exempel. Den kristet socialdemokratiska f.d. Broderskapsrörelsen gjorde redan 1999 en uppgörelse med Sveriges muslimska råd (SMR). I utbyte mot att bli garanterade ett visst antal namn på socialdemokratiska valsedlar till kommun, landsting och riksdag skulle brödraskapet använda sitt inflytande bland muslimerna när det gällde att få dessa att rösta på S.
Lägg märke till att S inte öppnade sitt parti för individer som genom vanligt arbete skulle få en chans att kvalificera sig till politiska uppdrag. Man lovade helt enkelt bort ett antal platser som islamisterna själva kunde fördela till (i sina ögon) lämpliga kandidater. Detta visar på en häpnadsväckande kombination av politisk naivitet och en bredvillighet att ”köpa sig” röster! Mehmet Kaplans snabba karriär antyder att det fanns liknande faktorer med i spelet även inom Miljöpartiet. Det snöpliga slutet (?) på dennes karriär applåderas av alla som följt utvecklingen i Turkiet under Erdogans regim. Kaplan framstod som en av Erdogans satelliter. Vänsterpartiets naivitet har tagit sig uttrycket i att man idiotförklarat kunniga partimedlemmar som varnat för islamism och hedersförtryck.
Naiviteten har bidragit till att Sverige är det EU-land, näst efter Belgien, som har producerat flest Syrienjihadister sett till befolkningens storlek. Det var Sveriges sekulära strukturer som angreps den 7 april på Drottninggatan. Förövaren sitter häktad. Men kampen för att försvara, och förstärka, den sekulära staten har knappt börjat.
Nej till svensk Nato-anslutning
För att segra måste vi ta strid för en mer konsekvent sekulär stat än vad Sverige har idag. Vi måste fortsätta vår 40-åriga kamp till försvar av palestiniernas rättigheter. Slutligen måste vi göra allt för att hindra att Sverige hamnar under USA:s tumme genom en blågul Nato-anslutning.
Brödraskapets syn på sekularismen
Yusuf Al-Qaradawi utgör en av Muslimska brödraskapets viktigaste ideologisk-religiösa ledare. Han skrev följande om sekularismen i sin bok ”How the Imported Solutions Disastrously Affected Our Ummah” 1977:
”Sekularismen må vara accepterad i kristna samhällen, men kan aldrig vinna allmän acceptans i ett muslimskt samhälle. […]
För muslimska samhällen betyder accepterandet av sekularism något helt annat; det vill säga att då islam utgör ett heltäckande system för gudsdyrkan (ibada) och lagstiftning (Sharia) så utgör accepterandet av sekularismen ett övergivande av Sharia – ett förnekande av gudomlig vägledning och ett förkastande av Allahs befallningar. Det är ett falskt påstående att Sharia inte duger till för de krav som vår tid ställer. Att acceptera en lagstiftning som formulerats av människor innebär att människans begränsande kunskaper och erfarenheter sätts före gudomlig ledning: ’Säg, Vet ni bättre än Gud?’ (2:140)
Av detta skäl är kravet på sekularism bland muslimer liktydigt med ateism och ett förkastande av islam. Att acceptera denna som en grund för samhällsstyre istället för Sharia innebär att avfalla.”
Brödraskapet likställer alltså kravet på sekularism med att lämna islam – något som enligt islamisk rätt kan straffas med döden.