Exempel på sharialagar

Artikeln är uppdaterad 2019-11-20 med källhänvisningar efter frågor från våra läsare.

Sharia är ett helt system av religiösa lagar och regler. Sharia innehåller både en uppsättning moraliska regler för hur en muslim bör leva och en uppsättning lagar för hur samhället bör styras.

Sharia behandlar frågor om allt ifrån klädsel, kost, hygien och bön till giftermål, kriminalitet och synen på icke-muslimer. Källan till dessa lagar och regler är 350 verser i Koranen samt det som kallas Profetens sunna (Muhammeds leverne och yttranden). Till detta kommer fiqh, som innebär muslimska rättslärdas tolkning av hur sharialagarna ska tillämpas i samhället. Detta gäller exempelvis frågor som berör bestraffningar.

Några exempel på vad som är tillåtet och inte tillåtet enligt Sharia:

■ Månggifte. En man får gifta sig med fyra kvinnor så länge han behandlar alla lika. Kvinnor får endast gifta sig med en man.
■ Barnäktenskap. Enligt Sharia är det tillåtet för en man att gifta sig med en kvinna då hon nått puberteten. Detta legitimeras av att Profeten Muhammad fullbordade sitt äktenskap med flickan Aisha då hon var 9 år. Modernare uttolkare av Sharia anser dock att även den ”mentala mognaden” måste tas med i beräkningen och inte bara tiden för den biologiska puberteten.
■ Utomäktenskapliga sexuella förbindelser är förbjudna. Straffet är hundra piskrapp enligt Koranen. Enligt vissa tolkningar av sunna kan äktenskapsbrott beläggas med dödsstraff.
■ Skilsmässa är tillåtet, men ogillas av Gud. Mannen har rätt att villkorslöst ta ut skilsmässa medan kvinnan endast får skilja sig under vissa villkor.
■ Vårdnaden av barn efter skilsmässa går till modern fram till dess att barnen är i sjuårsåldern. För äldre barn tillfaller vårdnaden fadern. Gifter kvinnan om sig förlorar hon automatiskt vårdnaden.
■ Mannen har rätt att fysiskt tillrättavisa sin fru i vissa situationer, exempelvis om hon ”beter sig upproriskt” på ett sätt som riskerar att leda till skilsmässa. I Koranen uppmanas mannen att först tala med sin fru, därefter varna henne och sedan att inte gå till sängs med henne. Endast som en sista utväg får mannen tillrättavisa sin fru fysiskt.
■ Arvsrätten innebär att en kvinna i regel ärver hälften så mycket som en man. En syster ärver t ex hälften så mycket som sin bror då en förälder avlider. Det kan finnas vissa undantagsfall då en kvinna ärver lika mycket, eller mer, än en man – men under de vanligaste förhållandena (barn som ärver föräldrar) får männen dubbelt så mycket. Detta motiveras med att mannen har ett större ansvar att försörja familjen. (Källor: 1, 2, 3)
■ Att lämna islam ses som förräderi och skall bestraffas med döden. Kvinnor och minderåriga kan i vissa fall undantas från dödsstraff. En vanlig tolkning i modern tid är att dödsstraffet för avfällingar enbart gäller i muslimska länder.
■ Stöld skall bestraffas genom att ena handen amputeras. För att dömas till amputation krävs att det finns fyra vittnen till stölden. Oftast godkänns enbart vittnesmål från muslimska män.
■ En kvinnas vittnesmål är i vissa fall bara värt hälften så mycket som mannens i domstol.
■ Kvinnlig könsstympning är vanligt i många muslimska länder, i synnerhet i Afrika. Det finns dock inget stöd för detta – varken i Koranen eller sunna. Manlig omskärelse finns inte heller omnämnt i Koranen, däremot påbjuds det i sunna.

Hur bokstavligt sharialagarna ska tillämpas har varit en pågående diskussion inom den muslimska världen i hundratals år. Under stora delar av 1900-talet påbörjades en liberalisering av islam parallellt med en sekularisering av en rad muslimska länder. Denna strävan fullbordades dock aldrig. Prästerskapet har behållit sin världsliga makt. Sedan 1980-talet pågår istället en reaktion, som inneburit att islamismen – och därmed en mer bokstavlig tolkning av sharialagarna – återigen stärkts.