Det pågår en maktkamp mellan två flyglar inom regeringens dominerande parti Socialdemokraterna. Denna maktkamp har sina rötter i en konflikt mellan socialdemokratins historiska självbild som ett parti som arbetar för fred och nedrustning med främst FN som redskap. Den främsta representanten för denna flygel är utrikesminister Margot Wallström.
Den andra flygeln symboliseras av försvarsminister Peter Hultqvist. Efter att Sverige 1994 röstade Ja till ett medlemskap i dåvarande EG har landet närmat sig Nato. Under de senaste åren har detta skett i ett accelererande tempo. Idag har Sverige ett partnerskapsavtal med Nato. Detta har inneburit militära samövningar mellan å ena sidan Sverige, å andra sidan Nato, militäralliansens medlemsländer samt Finland. Detta har i sin tur inneburit nya avtal mellan Sverige och Nato. Nedan finns viktiga årtal som beskriver denna process av ökat samarbete under de senaste åren.
1994: Sverige anslöt sig till Natos Partnerskap för fred (PFF),
2013: Militär samövning mellan Sverige och Nato kallad Steadfast Jazz,
2014: Sverige formaliserade sitt fördjupade militära partnerskap med Nato i vad som kallas Enhanced Opportunity Program (EOP). I detta ”program för förbättrade möjligheter” i förhållande till Nato ingår fem utvalda länder. Sverige har ”kvalificerat” sig till detta genom sina militära insatser på Balkan och i Afghanistan. Detsamma gäller för Finland. Av de fem utvalda länderna intar Sverige och Finland en särställning. Övriga länder är Jordanien, Georgien och Australien.
2015: Sverige deltog i en militär övning för stridsflyg kallad ACE15 tillsammans med åtta andra länder, de flesta från Nato. Övningarna genomfördes i luftrummet över Väster- och Norrbotten,
2016: Riksdagen röstade igenom det s.k. Värdlandsavtalet. Detta innebar den största fördjupningen av Sveriges samarbete med Nato hittills. Innebörden är att Nato nu kan få tillstånd att frakta militär materiel genom landet samt att utnyttja Sverige som bas vid eventuella angrepp på icke-Natoländer (läs Ryssland),
2017: Under september genomförs militärövningen Aurora 17. Övningen är en svensk försvarsmaktsövning där fler än 19 000 män och kvinnor deltar från Försvarsmaktens alla grenar (armé, flotta och flyg). Även förband från Nato-länder som Danmark, Estland, Frankrike, Norge och USA deltar i övningen. Samt Finland. Detta ökar antalet deltagare i Aurora 17 med ca 1 000 soldater och sjömän.
Nedrustning eller Nato
Det som har skett är att socialdemokratins långa tradition av nedrustningsarbete, även vad gäller kärnvapen, har kolliderat med det allt närmare samarbetet med Nato som vi beskrivit ovan. Detta har lett fram till ett antal kriser. Den första handlar om Sveriges relationer till Nato och dess medlemsländer. Den andra krisen handlar ommotsättningarna inom Socialdemokraterna. En möjlig tredje kris kan segla upp mellan de politiska blocken inom Sverige. Låt oss titta på händelseutvecklingen i grova drag.
Sverige har aktivt medverkat till att utarbeta en FN-konvention (internationellt avtal) vars syfte är att avskaffa kärnvapen. Arbetet med detta inleddes förra året. Andra drivande länder har varit Mexiko och Brasilien.
Vad utrikesminister Wallström stöder sig på
■ Den långa tradition som socialdemokratin i Sverige har av att arbeta för fred och nedrustning,
■ Regeringen röstade (i juli i år) för de skärpta formuleringar som innebär att de FN-länder som skriver under konventionen tar ställning för ett totalförbud av kärnvapen,
■ Den 25 augusti förklarade utrikesminister Margot Wallström, i en debattartikel i SvD, att regeringen vill skriva under FN-konventionen. Utrikesministern skriver även att regeringen, innan den undertecknar konventionen, ska göra en ingående analys av hur detta skulle påverka Sveriges olika försvarssamarbeten. Hon skriver att analysen görs ”med inriktning att kunna underteckna”. Wallström skriver slutligen att ”Vår första analys visar att våra … försvarssamarbeten, inklusive partnerskapet med Nato samt samarbete med USA, Frankrike och Storbritannien kan fortsätta”.
Vad försvarsminister Hultqvist stöder sig på
■ Det finns mycket tunga argument som talar för att Wallströms beskrivning av situationen inte stämmer. Redan innan arbetet med konventionen inleddes förra året markerade USA:s Nato-ambassadör bland annat att om Sverige stödde ett kärnvapenförbud skulle detta ”vara oförenligt med Sveriges önskan att fördjupa sitt samarbete med Nato”.
■ Kärnvapenlandet Frankrike kallade Natos europeiska partnerländer, inklusive Sverige, till ett möte i juni i år. Budskapet var följande: ”Allierade nyckelländer – Frankrike, Storbritannien, USA, Tyskland – varnar Sverige för ett kärnvapenförbuds konsekvenser för partnerskapet i Nato”.
■ Då försvarsminister Peter Hultqvist besökte USA i maj i år träffade han USA:s försvarsminister James Mattis som ska ha sagt: Om Sverige går med i totalförbudet mot kärnvapen får detta juridiska och politiska följder då USA aldrig talar om när det medföljer kärnvapen på flygplan eller fartyg. Detta kan leda till att amerikanska stridskrafter inte längre kan öva i Sverige.
■ USA och Sverige har ett nära försvarsindustriellt samarbete samt köper och säljer krigsmateriel från och till varandra. Svensk försvarsindustri är beroende av amerikansk teknik och goda vilja,
■ Till detta ska läggas att även Finland ser negativt på att Sverige undertecknar FN-konventionen. Skulle Finland, som vill hålla dörren öppen för ett Nato-medlemskap, få en mer gynnad ställning än Sverige kommer detta i sin tur att slå mot det svensk-finska försvarssamarbetet.
S splittrat vad gäller totalförbud
Det finns mycket som talar för att Margot Wallström har tagit chansen att köra sitt eget race när det gäller att ta ställning för ett totalförbud. Därmed riskerar utrikesministern de goda relationerna som både socialdemokratiska och borgerliga regeringar strävat efter att bygga upp med Nato sedan 1993.
Den 30 augusti – bara fem dagar efter Wallströms debattartikel i SvD – uttalade sig försvarsminister Peter Hultqvist i Dagens Nyheter. Där och då slog försvarsministern fast att arbetet mot kärnvapen inte får underminera Sveriges internationella försvarssamarbeten. Hultqvists uttalande i DN framstår som en uppläxning av Wallström. Utrikesministern framstår som isolerad när det gäller kravet på ett totalförbud (inte på en minskning) av antalet kärnvapen. Hade hon haft stöd någonstans inom S borde hon ha kunnat få någon att underteckna debattartikeln tillsammans med henne. I bästa fall statsministern eller försvarsministern. Men Wallström tvingades underteckna debattartikeln som förespråkar ett totalförbud mot kärnvapen helt ensam. Därför drar vi slutsatsen att det råder oenighet inom S.
En reträtt skulle skada S
Det mesta talar för att konventionen aldrig kommer till riksdagen. Vår prognos är att Margot Wallström kommer att stoppas av sitt eget parti. Hon har sannolikt kört sitt eget race inom S. Men hon har talat i namn av hela regeringen. Och har därför försatt både sitt eget parti och S+MP-regeringen i en väldigt svår situation.
För även om utrikesministern verkligen haft sitt eget parti, och hela regeringen, med sig hade det ändå återstått att få FN-konventionen ratificerad (fastställd) av riksdagen. Och detta är väldigt osannolikt. Inget av allianspartierna vill godkänna FN-konventionen. Och Jimmie Åkesson kommer inte att missa en chans att slå mot S+MP. Förslaget att anta en FN-konvention för ett totalförbud av kärnvapen skulle därför falla i riksdagen under alla förhållanden.
När den övriga socialdemokratin nu börjar inse vidden av det dilemma som partiet hamnat i, på grund av Wallströms självsvåldighet, har utvecklingen redan gått väldigt långt. Utrikesministern har redan hunnit förmedla bilden, både till befolkningen i Sverige och till landets allierade inom Nato, att Sverige kommer att skriva på för ett totalförbud av kärnvapen.
En reträtt från denna ståndpunkt, som Wallström fört fram i regeringens namn, riskerar att förödmjuka och därmed skada regeringen. Främst Socialdemokraterna. Genom sitt agerande kan Wallström nu ha gett ”de fem borgerliga partierna” det slagträ mot regeringen som de försökte skapa genom sitt misstroendevotum i somras – men som Stefan Löfven då lyckades avvärja genom en regeringsombildning. Är vår analys riktig riskerar Wallström att få sparken. Samtidigt skulle detta innebära att statsministern gjorde sig av med en av de mest populära ministrarna inom det egna partiet.
Wallströms metod stärker Natoanhängarna
S håller på att förvandlas till ett bihang till den traditionella borgerligheten. Den stora tillbakagången för Socialdemokraterna i norska valet utgör ett exempel. Den svenska socialdemokratins politiska kapitulation inför Nato utgör ett annat. Vi skulle applådera den socialdemokrat som öppet gick ut och angrep regeringens eftergiftspolitik mot Nato och USA. Men om det är detta som ligger bakom Wallströms agerande kommer det inte att ha avsedd effekt. Det enda ett sådant självsvåldigt agerande kommer att åstadkomma är en splittring av de inom S som är motståndare. Vissa tycker att Wallström var modig. Andra att hon var en illojal idiot. Och de enda som vinner på ett sådant agerande är de borgerliga partier som vill att Sverige ska gå med i Nato redan idag!
Socialdemokratin befinner sig i förfall. Utan en självständig arbetarpolitik, även när det gäller utrikes- och försvarsfrågor, kommer S endast att tvinga ta över den traditionella borgerligheten politik. En opposition mot de senaste 25 årens närmande till Nato är mer än nödvändig. Men Margot Wallströms metod, om detta nu är förklaringen till hennes handlande, utmanar inte Nato-anhängarna inom S. Den snarare stärker dessa.