Måndagen den 25 september genomfördes en omstridd folkomröstning för kurdisk självständighet i den del av norra Irak som har kurdiskt regionalt självstyre. Av 4,6 miljoner röstberättigade så röstade 92 % ja till självständighet. Valdeltagandet låg på 72 %. Folkomröstningen ledde till ett massivt firande på gator och torg i den irakiska delen av Kurdistan, men även andra delar av Mellanöstern som befolkas av kurder, som Iran och Turkiet. Även bland kurder i Sverige har folkomröstningen firats.
Reaktionerna från den irakiska regeringen har dock inte varit lika positiva. Tvärt om. Iraks premiärminister Haider al-Abadi talade om en nödvändighet att ingripa militärt om den Irakiska befolkningen hotas av våld vid eventuella oroligheter i samband med folkomröstningen. Han beskrev även folkomröstningen som en ”farlig eskalering” som inbjuder till brott mot Iraks suveränitet och varnade kurderna för att ”leka med elden”. Även regeringarna i Turkiet och Iran, som har stora kurdiska minoritetsbefolkningar, har fördömt folkomröstningen i hårda ordalag. Sedan folkomröstningen genomfördes har de båda länderna stängt sina gränser mot det kurdiska självstyret i norra Irak och genomfört militärövningar nära gränsen. Turkiets president Erdogan har även hotat med att stänga av de kurdiska oljeleveranser som går via Turkiet. Vad Turkiet och Iran fruktar är uppenbart; att framgångar för kurdiska självständighetssträvanden i Irak kommer att inspirera kurder i Turkiet och Iran att trappa upp kampen för självständighet.
USA vädjade om att folkomröstningen skulle ställas in, med hänvisning till att den riskerade att störa ansträngningarna att besegra Islamiska Staten och att stabilisera de återerövrade områdena. Jan Kubis, FN:s högste sändebud för Irak, bad Massoud Barzani, presidenten för det regionala kurdiska självstyret, att avstå från folkomröstningen och i stället sätta sig i förhandlingar med Bagdad med målet om att nå en uppgörelse inom tre år. Även EU avrådde det kurdiska självstyret från att genomföra omröstningen. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov har däremot uttryckt sig positivt om folkomröstningen.
En ytterligare kontroversiell faktor rörande omröstningen var att den inte bara genomfördes i den del av Irak som officiellt utgör det kurdiska självstyret, utan även i ett antal omstridda områden. Dessa områden tog kurdiska styrkor kontrollen över i samband med kriget mot Islamiska Staten (IS). Den irakiska regeringen ser dock dessa som sitt territorium. Det handlar främst om staden Kirkuk, som är mycket viktig för den irakiska oljeindustrin, samt om staden Sinjar.
Efter omröstningen trappades konflikten mellan det kurdiska självstyret och Iraks regering upp. I mitten av oktober satte den irakiska regeringen in militär för att återta Kirkuk, efter krav på att de områden som togs över av kurdiska styrkor i samband med kriget mot IS ska överlämnas till den irakiska centralmakten. I striderna ska enligt uppgift minst tio kurdiska Peshmergasoldater ha dödats och 27 skadats. och resulterade i att Kirkuk nu kontrolleras av den Irakiska centralmakten. Även staden Sinjar återtogs av Irakisk militär, utan strid.
Arbetarpartiet stöder den kurdiska nationens krav på rätten att bilda en egen nationalstat. Omvärlden står i stor tacksamhetsskuld till kurderna, vars väpnade styrkor är bland de få som lyckats pressa tillbaka IS. Detta betyder inte att Arbetarpartiet stöder vilka kampmetoder som helst i kampen för att bilda detta Kurdistan. Arbetarpartiet stöder även rätten till ökat självbestämmande för kurderna inom de existerande statsbildningarna i Turkiet, Irak, Iran och Syrien.
På vägen till ett självständigt Kurdistan baserat på de kurdiska områdena i dessa fyra länder stöder Arbetarpartiet även rätten att bilda självständiga mindre statsbildningar, för kurderna, inom dessa fyra stater. Arbetarpartiets stöd för kurdernas rätt, om en majoritet av kurderna så skulle vilja, att bilda en egen stat innebär på intet sätt att vi i alla lägen skulle anse att det var lämpligt att kurderna verkligen bildade en egen (eller egna) självständiga nationalstater. Detta kan låta förvirrande men det är inte svårt att förstå.
Då kvinnorna kämpade för rätten till skilsmässa stöddes detta av oss socialister. Men detta innebar naturligtvis inte att vi förespråkade att alla kvinnor skulle ta ut skilsmässa – oavsett om de levde i ett lyckligt eller i ett olyckligt äktenskap. Detta lade vi oss inte i. Det viktigaste var att rätten fanns. Detsamma gäller för rätten till nationellt självbestämmande. Ett Kurdistan – baserat på de kurdiska delarna av Turkiet, Irak, Iran samt Syrien – är inte nödvändigtvis den bästa lösningen i alla lägen i Arbetarpartiets ögon. Däremot stöder vi rätten för denna splittrade nation att bilda en egen självständig nationalstat – om det visar sig att det inte går att garantera kurdernas nationella rättigheter och trygghet inom ramen för de fyra stater som utgör hemvisten för strävan efter ett självständigt Kurdistan.
Senaste nytt vid pressläggning
Enligt ett reportage i P1 den 25 oktober föreslår regeringen för det regionala kurdiska självstyret en omedelbar vapenvila. De lovar också att lägga resultatet från omröstningen på is och inleda förhandlingar med Bagdad. Detta är en tvärvändning. Presidenten för det regionala kurdiska självstyret, Massoud Barzani, har tidigare lovat att resultatet ska respekteras. Barzani har vid denna tidnings pressläggning avgått. Framtiden för frågan om kurdisk självständighet ter sig nu väldigt oviss.
Vi kommer utan tvekan få anledning att återkomma med fler artiklar i denna fråga.
Fakta: Kurdistan
■ Det finns mellan 35-38 miljoner kurder totalt i världen.
■ Av dessa bor ca 7 miljoner i Irak, 18-21 miljoner i Turkiet, 7-12 miljoner i Iran och 1-2 miljoner i Syrien.
■ Kurderna utgör den största folkgruppen i världen som saknar nationalstat.
■ Det kurdiska självstyret i norra Irak har sitt ursprung i eftermälet efter Irakkriget 1991. Idag bor över 5 miljoner människor i detta område.
■ Kurdiska styrkor hör till de som haft störst framgångar i kriget mot Islamiska Staten och omvärlden står i stor tacksamhetsskuld till kurderna. De stora framgångarna har dock inte varit utan stora uppoffringar.