I nästa nummer ska vi se hur Vänsterpartiet i början av 2000-talet började överge den materiella verkligheten. Det var inte endast sveken mot arbetarkvinnorna som ägde rum under 90-talet. Det var också under detta årtionde som grunden lades för att V skulle börja distansera sig från den materiella verkligheten till förmån för en fullständigt verklighetsfrämmande ekonomisk analys. Även detta var påtagligt i det s.k. Talibantalet från 2001.
Talet blev mest känt för Schymans uppenbart bristande kunskaper när det gällde hederskultur. Om kvinnoförtrycket sade hon att det handlade om ”samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”.
När vi läser om detta Schymantal igen idag är det svårt att inte tänka på den 46-årige man som sommaren 2017 blev mördad i Falu-trakten. Detta eftersom han vägrat lyda order från en äldre släkting och därför själv blev mördad. Det 46-åringen vägrade göra var att avrätta sina två döttrar. Dessa hade nämligen blivit sedda på stan då de skakade hand med ett par pojkar, något som startat rykten kring döttrarna. Och detta var alltså nog för att släkten skulle lägga sig i, med krav på att pappan skulle mörda sina två döttrar. Då pappan inte gjorde detta blev han själv mördad av släktingar. Denna typ av förtryck, som involverar en större släkt utifrån hela denna släkts anseende, brukar kallas för hedersrelaterat våld. Någon sådan motsvarighet existerar inte hos etniska svenskar, som, vilket ska understrykas, också utsätter kvinnor för misshandel och sexuella övergrepp. Någon sådan åtskillnad kunde Schyman inte göra.
Men Talibantalet innehöll även en helt ny sorts ekonomisk analys som helt saknade förankring i verkligheten. Som en av bokstavligt flera miljoner svenskar, politiskt aktiva och / eller drabbade av 90-talets brutala besparingsprogram, tog Gudrun Schyman sats i effekterna av dessa nedskärningar. Vi återupprepar en del av Talibantalet: ”Genom de senaste tio årens skattesänkningar, kombinerade med nedskärningar, har hundratusentals kvinnor avskedats, lönerna har stått stilla och stressen har ökat. Frustrationen över att inte kunna ge barn, elever, sjuka och gamla nödvändig omsorg skapar en formlig epidemi av utbrändhet och långtidssjukskrivningar”.
Till skillnad från nästan alla andra, av de miljoner som kände igen sig i dessa ord, var Gudrun Schyman direkt ansvarig för dessa sakernas tillstånd! Och baserad på en välfärd som hon själv varit med om att kvadda skapade Schyman en helt verklighetsfrämmande ”ekonomiska” analys där Schyman först kom att jämställa produktionen av bostäder, verktyg och kläder med produktionen av omsorg, kärlek och sexualitet. Hon förklarade även att ”Omsorg och kärlek är den bas som hela samhället vilar på. Där vi hämtar vår näring som människor. Ändå säger man att skogs- och gruvindustrin är basindustrier och man kallar den privata sektorn för näringslivet”.
Omsorg, kärlek och sexualitet är självklart oändligt värdefullt. Men det utgör inte någon grund för en ekonomisk teori eller någon bas för ideologi, kultur och sociala motsättningar. Omsorg, kärlek och sexualitet är något som finns i större eller mindre mängd just beroende på om olika samhällsklasser har mat, bostad, värme, trygghet, kläder, sjukvård och fred. Det är inga begrepp som svävar fritt i luften utan koppling till den materiella världen.
I nästa nummer av denna tidning ska vi fortsätta analysen av Vänsterpartiet. Och i denna analys kommer vi att ägna en del åt detta s.k. Talibantal. Vi vill dock redan nu säga att vi kommer att lägga tyngdpunkten i vår kritik av talet på de verklighetsfrämmande ekonomiska resonemangen. Inte på Schymans jämförelser mellan Sverige och Afghanistan.