Då och då hörs röster i flyktingdebatten som hävdar att det bara är en liten rännil av världens flyktingar som kommer till Europa och Sverige. Ofta används detta sedan för att motivera varför Sverige borde ta emot ett större antal flyktingar.
Men det är en helt orimligt att jämföra det totala antalet flyktingar i världen med antalet asylsökande som kommer till Sverige. I juni 2018 fanns det ca 68 miljoner människor i världen som av olika skäl tvingats fly sina hem. Av dessa var den största andelen, hela 40 miljoner, människor som befann sig på flykt inom sitt eget hemland. Ca 25 miljoner människor var på flykt utanför sitt hemland. Till dessa räknas även drygt fem miljoner palestinska flyktingar som levt i permanenta flyktingläger i decennier. Resterande tre miljoner var människor som söker asyl i ett annat land. Se tabell nedan.
Av de 3,1 miljoner asylsökande som finns i världen kom 650 000 till EU-länderna under 2017. De övriga sökte sig till bl a Sydamerika, Nordamerika och Australien. Det är endast rimligt att jämföra Sverige med det antal asylsökande som kommer till EU – som var 650 000 år 2017. Mot denna bakgrund blir det därför medvetet vilseledande att jämföra Sveriges flyktingmottagande med de 68 miljoner människor som är på flykt i hela världen. Medvetet vilseledande – eller en oförsvarlig brist på kunskap. En majoritet av de 68 miljoner flyktingarna har varken intresse av eller möjlighet att ta sig till Sverige.
Låt oss sedan jämföra kostnaderna för flyktingmottagningen i Sverige med den budget som FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, har att röra sig med för att hantera den globala flyktingsituationen. År 2017 beräknade UNHCR att de behövde ca 70 miljarder kronor för att hantera den globala flyktingsituationen. Men deras anslag uppgick endast till ca 41 miljarder kronor. Detta ska jämföras med att den svenska budgeten för flyktingmottagande som under samma år uppgick till 61 miljarder kronor!
Att ta emot flyktingar i Sverige kommer naturligtvis alltid att vara dyrare än i exempelvis Turkiet. Den svenska flyktingpolitiken har en mycket högre ambitionsnivå. Men det är absurt att Sverige har dragit på sig större kostnader för flyktingmottagande än de totala medel som UNHCR har att tillgå för att ta hand om de 68 miljoner flyktingar som finns i hela världen. Detta borde diskuteras. Det kommer att diskuteras. Och de som försöker att förhindra denna diskussion kommer att dömas hårt av historien.
Tramspropaganda ni sysslar med. Att det kostar mer i Sverige är som ni skriver mest beroende av en betydligt högre ambitionsnivå. UNHCRs pengar går till att se till att flyktingar i läger överlever och det är knappt. I Sverige sysslar vi med utbildning och anpassning till den svenska modellen och det svenska livet. Det innebär att här lägger vi ofantliga mängder pengar på folks ut/fort-bildning, fri vård, barnomsorg, social vård, bostäder som inte är tält. Vilket gör att vi ger folk möjligheter att återhämta sig från allt hemskt de varit med om. Och sverige är ett rikt land även om många vill spela på att de har det svårt. Det värsta ni på arbetartidningen varit med om var när kaffemaskinen gick sönder antar jag. Tänk om ni skapade fler arbeten istället för att skapa sådan här propaganda. Skäms på er för den här artikeln.
Vi skrev i slutet av artikeln att denna fråga borde diskuteras. Och att de som försöker förhindra denna diskussion kommer att dömas hårt av historien. Att kalla det hela för ”tramspropaganda” är just att försöka förhindra en diskussion.
Argumentet om att det finns 68 miljoner flyktingar i hela världen kommer alltid upp, förr eller senare, i diskussioner kring svensk flyktingpolitik. Artikeln är en polemik mot de människor som argumenterar som om alla flyktingar i hela världen skulle kunna komma till Sverige. Den lilla rännil som kommer till Sverige leder till större kostnader än hela UNHCR:s årliga medel. Detta beror på att Sverige har en otroligt mycket högre ambitionsnivå med flyktingmottagandet än exempelvis Turkiet. Men om denna ambitionsnivå ska kunna upprätthållas finns det begränsningar för hur många flyktingar som kan komma till Sverige under en viss tidsperiod.
Statsbudgetens poster som hör till flyktingmottagande ökade, som du kan läsa i en annan artikel vi skrivit, från ca 12 miljarder 2011 till 61 miljarder 2017. Och detta helt utan egentlig debatt. Detta eftersom alla diskussioner om kostnader avfärdats som ”rasism” (eller din innovation ”tramspropaganda”). Jämför hur debatten gått kring ett annat område där kostnaderna ökat kraftigt, om än under en längre tidsperiod: LSS-ersättningen. En statlig utredning har presenterats. Olika har förslag har stötts och blötts. Debatten har stundtals gått het. Kort och gott: det normala för hur en politisk fråga ska behandlas.
När det gäller flyktingpolitiken har debatten aldrig förts på ett normalt vis. Istället för att diskutera sakfrågan har det ständigt pågått fördummande kamp mellan de som avfärdar behovet av diskussion som ”tramspropaganda” eller ”rasism” – och de som inte vill ha hit utlänningar av ideologiska skäl.
Det är inte vi som försöker föra en saklig debatt som ska skämmas.
Davis Kaza, artikelförfattare