Den svenska regeringen och en riksdagsmajoritet vill till varje pris undvika att ställa de IS-anhängare som reste från Sverige för att ansluta sig till IS / Daesh inför rätta. Detta provocerar med rätta en stor del av befolkningen och utgör ett hot mot rättsstaten. Det kommer oundvikligen att leda till att samhällskontraktet undermineras än mer.
Regeringens vägran att ställa individer med svenskt medborgarskap, som anslutit sig till Islamiska Staten, inför rätta leder till extremt skilda straffskalor för samma handlingar. Vissa riskerar att avrättas. Detta gäller för de som tagits tillfånga i Irak och Syrien. Samtidigt har redan andra IS-anhängare återkommit till Sverige utan att behöva besvara en enda fråga från polisen och kan idag skryta med eventuella brott inför en utvald publik och även värva nya IS-anhängare! Detta gäller för de som åkte hem i tid (vi ska återkomma till detta mer utförligt senare). När samma handling leder till så diametralt skilda konsekvenser, liv eller död, undermineras befolkningens tro på en rättsstat.
De IS-anhängare som har återvänt till Sverige utan att ha behövt besvara en enda fråga från polisen (om de inte gjort detta frivilligt), och de IS-anhängare som idag sitter i fångläger och riskerar att avrättas, har gjort samma sak – de har lämnat Sverige för att kämpa för uppbygget av ett IS-kalifat.
Varför riskerar vissa att avrättas medan andra kan komma hem och göra ”karriär” som IS-krigare?
Skälet till denna oacceptabla skillnad, vad gäller juridisk påföljd för samma handling, är att regeringen inte vågar stöta sig med islamisterna på hemmaplan!
Kan det verkligen vara så illa? Ja. I år blir det exakt 20 år sedan Socialdemokraterna slöt en överenskommelse med Muslimska brödraskapet via var sin buffertorganisation. Socialdemokraterna använde sig av dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (idag ”Tro och Solidaritet”). Islamiska Förbundet i Sverige är ”brödraskapet” i Sverige. Deras buffertorganisation var Sveriges Muslimska Råd. Under de tjugo år som gått har islamisterna skaffat sig ett väldigt inflytande. Bland annat genom att infiltrera andra organisationer på nästan varje nivå i samhället.
Dåvarande ordföranden i Islamiska förbundet (Muslimska brödraskapet i Sverige), Omar Mustafa, valdes t o m in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse – för att bli avsatt efter en vecka. Idag är han förbundsrektor för det ”brödraskapet” närstående studieförbundet Ibn Rushd. Allra lättast har islamisterna haft att infiltrera MP. Via detta parti tog sig islamisten Mehmet Kaplan ända in i regeringen! På senare tid har det avslöjats hur islamisterna infiltrerat SSU-Skåne. Många kommer ihåg att islamisterna även infiltrerat rättssystemet via de två kvinnliga nämndemännen i Solna Tingsrätt som dömde enligt sharianormer – i namn av Centerpartiet. För att ta några av oändligt många exempel.
Det skulle leda till för svåra interna konvulsioner, bland annat inom regeringspartierna S+MP med kringorganisationer, om de återvändande IS-anhängarna ställdes inför rätta. Precis så illa är det. Och nu sänker sig den Stora Tystnaden över detta faktum.
Ett av skälen till denna tystnad är att alltför många medier, om än inte alla, också de vägrar att göra sin plikt och ställa regeringen mot väggen. Detta för att vissa IS-anhängare som återvänt från stridszonerna i Irak och Syrien inte ens har behövt svara på polisens frågor, samtidigt som andra riskerar att avrättas sedan de tagits tillfånga, eftersom regeringen vägrar att ta sitt ansvar och ställa de IS-anhängare som återvänt inför rätta.
Det behövs att de återvändande IS-anhängarna ställs inför rätta
IS-krigarna har begått övergrepp som kan liknas med de grymheter som utfördes av Waffen SS. Det innebär en direkt utmaning mot rättskänslan att sådana förbrytare ska kunna gå omkring och, i värsta fall, skryta med sina brott. Dessutom skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas folkmord och brott mot mänskligheten fylla en enormt viktig funktion genom att dra upp skiljelinjerna inom samhället.
Rättegångar mot återvändande IS-anhängare skulle stärka positionen för muslimer som accepterar att religionen är en privatsak och som stöder allmänna och fria val – för både män och kvinnor. Detta i förhållande till de islamister som arbetar för parallella samhällen och som stöder tanken på ett nytt kalifat.
Det är nämligen inte endast de som åkt ned till Irak och Syrien för att, med vapen i hand, kämpa för Islamiska Staten som stöder tanken på ett kalifat. Även Muslimska brödraskapet här i Sverige arbetar för ett nytt kalifat – fast på längre sikt. Just därför skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas kopplingar till övriga islamister kunna stärka ställningen för de muslimer som betraktar religionen som en privatsak.
Säpo uppger att ca 150 IS-anhängare har återvänt till Sverige
Det sägs även att det var 300 svenska medborgare som lämnade Sverige för att ansluta sig till IS, dess föregångare eller till någon annan beväpnad islamistisk organisation som vill skapa ett nytt Kalifat med hjälp av vapenmakt. Av dessa svenska medborgare uppges 50 ha stupat. Av de 150 som återvänt från Islamiska Staten har alltså ingen ställts inför rätta för det som hänt i stridszonen eller på Islamiska Statens territorium. Det har till och med varit frivilligt för de IS-anhängare som återvänder att tala med polisen, som i sin tur inte ens har kunnat begära att få titta igenom mobiler och datorer från de som återvänt, vilket inte varit polisens fel.
Det är regeringen och en riksdagsmajoritet som aktivt har undvikit att skaffa sig de juridiska instrument som skulle ha krävts för att ställa de återvändande IS-anhängarna inför rätta och istället vräkt över ansvaret på kommunerna. Därför finns det inget som hindrar att vissa IS-anhängare som återvänt, och eventuellt deltagit i folkmordet på folkgruppen yazidierna, skulle kunna skryta om sina brott för de som är mottagliga. De skulle t o m kunna visa upp filmer på sin mobiltelefon där de deltog i massmord och gruppvåldtäkter! Det är stötande att denna möjlighet finns – och att den sannolikt utnyttjas – även om det är svårt att uttala sig om uppfattningen. Polisen skulle istället ha kunnat samla in eventuella filmer från stridszonerna och Islamiska Staten som bevis. Samtidigt riskerar alltså andra att avrättas.
En rättsstat måste förhindra att dess medborgare avrättas – och själv döma sina medborgare
Det är svårt att veta hur många av de cirka hundra individer med svenskt medborgarskap som sitter i fångläger och hur många som befinner sig på flykt eller fortsätter att strida. Men då nu de kurder, som har blött och dött mer än några andra för att besegra IS / Daesh, ber de stater vars medborgare de tillfångatagit att ta ansvar för sina egna medborgare måste så ske. En av de stater vars medborgare rest ned för att bygga upp IS-kalifatet, och nu sitter i fångenskap, är Sverige. Och det är Sveriges förbannade skyldighet att tillmötesgå kurdernas begäran att ta hem dessa individer med svenskt medborgarskap.
Dels för att kurderna, som utan att ha ett eget land, är den folkgrupp som gjort de allra största uppoffringarna för att besegra den Islamiska Statens beväpnade milis ”på marken”. Sverige, som inte gjort ett förbannat dugg för att besegra IS, ska åtminstone ha vett nog att befria kurderna från bördan av att ta hand om fångar med svenskt medborgarskap. Dels ska Sverige ta hand om sina egna medborgare eftersom det är en rättsstats skyldighet att självt ta ansvar för att dess medborgare ställs inför rätta.
Men då kurderna ber Sverige ta ansvar för sina egna medborgare avfärdar Stefan Löfven denna begäran. Detta är fruktansvärt skamligt. Detta är den andra ytterligheten. Den första ytterligheten bestod i att 150 IS-anhängare kunde återvända till Sverige utan att ställas inför rätta och göra karriär som IS-krigare och värva nya. Men i detta fall riskerar Sveriges agerande, via Stefan Löfven, att döma de tillfångatagna individerna med svenskt medlemskap till döden. För samma handlingar.
Det är med misstro och motvilja vi lyssnat till de som lämnade Sverige för att kämpa för IS-kalifatet med vapen eller på andra sätt. Nu sitter de med krokodiltårarna rinnande och vädjar om att få komma ”hem till Sverige” – ett av de ”dekadenta västländerna”. Men låt oss understryka detta: Vi anser inte att vi ska ta hem de som tagits tillfånga för att det är synd om dem (barnen undantagna). Skälet till att IS-anhängarna måste tas hem är för att de ska kunna ställas inför rätta. Vi måste nämligen försvara rättsstatens principer. Detta är av avgörande betydelse.
Det är en rättsstats plikt att själv döma sina medborgare. Det vore att låta Sverige sjunka ned ännu djupare i rättshaveriets träsk om vi i tysthet accepterade att uppåt 100 individer med svenskt medborgarskap dömdes till döden eller dödades ändå – i Irak eller Syrien. Om detta tillåts ske dör även rättsstaten.