Ledarskiktet inom socialdemokratin, LO och Vänsterpartiet är alla oförmögna att tänka sig ett alternativ till det alltmer överstatliga EU-projektet. Exempelvis i form av en europeisk facklig federation, kapabel att vidta stridsåtgärder om så behövs, för upprättande av ett gränsöverskridande kollektivavtal.
Under ett antal år har inte minst Stefan Löfven fäst allt större förhoppningar till ett ”socialt protokoll” – inom EU. Precis som Jonas Sjöstedt före honom verkar Löfven tro att det sociala protokollet skulle göra det borgerliga EU-projektet mer ”till vänster” genom att stärka löntagarnas rättigheter. Men ett socialt protokoll innebär en ytterligare förflyttning av makt och beslutanderätt från medlemsländerna till de överstatliga EU-institutionerna. Låt oss titta närmare på det förödande självbedrägeriet från S och LO.
I november 2017 lyckades Stefan Löfven dra samman EU:s regerings- och statschefer till ett ”socialt toppmöte” i Göteborg. Där och då talade Löfven om för alla som ville höra att unionsbygget skulle stöttas med en ny ”social pelare”. Denna skulle, enligt Löfven, sätta löntagarna först i ett ”socialt Europa”. Den sociala pelaren innehöll 20 välvilligt formulerade ”principer” rörande allt och alla. De berör trygga anställningar och rättvisa löner, säkerhet i arbetsmiljön och förmåner för arbetslösa. Detta illusionernas smörgåsbord ska även skapa jämställdhet mellan könen, god utbildning, sjukvård till rimlig kostnad, hyggliga pensioner, subventionerade bostäder för hemlösa samt allas rätt till vatten!
Bakom alla dessa diffusa begrepp – som allas rätt, god, lika möjligheter, trygg, dialog, balans, skydd, hyggliga, rimliga, inkluderande, subventionera samt allas rätt igen – finns dock mer konkreta planer.
Löner och trygghet angrips
Det handlar om att ”arbetsgivare [ska] få den flexibilitet de behöver för att snabbt anpassa sig till ändrade ekonomiska förutsättningar” samt att ”innovativa anställningsformer” ska främjas och ”yrkesrörlighet” underlättas. Här avslöjas EU-projektets sanna syften. Det handlar om försämrad anställningstrygghet. Bland annat.
Ingen av principerna i den sociala pelaren är i dagsläget bindande för EU:s medlemsländer. Pelaren utgör endast en viljeinriktning. Och riktningen är, som allt annat i EU, att förflytta makt från den nationella arenan – parlament och fackföreningar – till överstatliga EU-institutioner. Detta gäller även i sociala frågor. Det är detta som S, LO och V försöker sälja som ett framsteg! Ett uttryck för denna strävan till mer makt åt EU-politikerna och EU-byråkrater är inrättandet av ytterligare ett överstatligt organ: en europeisk arbetsmarknadsmyndighet (ELA).
Den sociala pelaren ska även ses mot bakgrund av de överstatliga pakter som EU införde efter den djupa ekonomiska krisen 2008. Här återfinns ”Europlus-pakten” som syftade till att pressa ned lönekostnader, luckra upp anställningstrygghet och försämra pensioner samtidigt som skatterna (som finansierar välfärdssystemen) sänks. EU-etablissemanget vill att stora delar av Europlus-paktens innehåll snarast skrivs in i EU-lagstiftningen. Med nya angrepp på löner och trygghetssystem som följd. Det är svårt att inte bli upprörd över detta bondfångeri från S, LO och V!
Mer överstatlighet
Den sociala pelaren ger, i sig själv, inte EU är större befogenheter att stifta lagar om arbetsmarknad och välfärd. Den nuvarande utformningen av EU:s grundlag gör nämligen att varje land kan stoppa nya förslag genom att lägga in ett veto i ministerrådet. Detta är Helén Fritzon, toppkandidat för S i EU-valet, noga med att påpeka. Hon säger även att ”den svenska modellen”, där arbetsgivare och löntagare tecknar kollektivavtal, är unik i Europa och att vi ska vara rädda om den modellen och därför inte tillåta EU att lagstifta om det som berör arbetsmarknaden. Heléne Fritzon och S tror att de kan exportera den ”svenska modellen” till resten av Europa.
Därför blir budskapet i Socialdemokraternas EU-kampanj mer än uppblåst. S och LO verkar tro att de diffusa principerna kring den sociala pelaren ska kunna bekämpa den europeiska högerpopulismen genom att rycka undan grunden för exempelvis Marine Le Pens parti ”Nationell samling”. De verkar tro att de diffusa principerna ska få EU-länderna att frivilligt öka den sociala tryggheten och minska antalet arbetslösa. Innebörden blir, hur otroligt det än kan låta, att S anser att de ute i Europa – och på frivillig väg – ska kunna göra det partiet misslyckats med på hemmaplan. Där S sitter i regeringen. Men tror Löfven att han kan slå Marine Le Pen på bortaplan borde han inte ha några problem med att slå Jimmie Åkesson på hemmaplan. Det är bara att driva de 20 principerna i Sveriges riksdag! Detta var ironi: S attityd är provocerande i sin självgoda dumhet.
Majoritetsbeslut ersätter veto
Den sociala pelaren har öppnat vägen för ännu mer av överstatlighet via EU-lagstiftning. Två tunga aktörer, Frankrikes president Emmanuel Macron och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, vill vidga EU:s makt inom arbetsmarknads- och välfärdssektorerna. Idag krävs det enhällighet när beslut ska fattas som berör socialförsäkringar och arbetsmarknaden. Detta ger Sverige och andra länder möjlighet att stoppa beslut genom vetorätten. Men får Juncker som han vill blir det majoritetsbeslut framöver. Och då riskerar dagens svenska system, i form av förhandlingar och beslut mellan arbetsgivare och löntagare, att ersättas med lagstiftning. Förändringen skulle bli enorm. Från förhandlingar om kollektivavtal hemma i Sverige till lagstiftning nere i Bryssel!
EU-kommissionen har redan använt den sociala pelaren för att motivera nya lagar. Det handlar om ett arbetstidsdirektiv. Och om föräldraförsäkringen! I början av 2019 gick EU-parlamentet och ministerrådet, EU:s två lagstiftande församlingar, samman om att införa föräldraledighet. Och två månader skulle öronmärkas för ”pappaledighet”. En seger för (svensk) jämställdhet? Nej. Inte när det samtidigt talas om att förbjuda kvinnan att arbeta första tiden efter en graviditet! Inte om det tar ifrån kvinnan den beslutsrätt som vi anser vara självklar i Sverige. Exemplet visar vilket enormt misstag det var av Socialdemokraterna att öppna för EU-lagstiftning i sociala frågor.
Slutet för Svenska modellen?
Den sociala pelaren, tänkt att sprida svensk godhet, riskerar att bli början till slutet för den ”Svenska modellen” på arbetsmarknaden. Bakom ligger bl a traditionen hos det S-dominerade facket att ta hjälp av staten. Men EU:s överstatliga institutioner är inte styrda av en S-regering i Sverige. Detta verkar vara svårt att inse för exempelvis Stefan Löfven. Ute i Europa krävs verklig internationell solidaritet. På kontinenten krävs en facklig europeisk federation beredd att strejka, om så skulle behövas, för ett gränsöverskridande kollektivavtal som garanterar löner och arbetsrätt.
Det är pinsamt att behöva avsluta med följande rader. Men, de borgerliga partierna (L undantaget) har en mindre naiv syn på vad den ”sociala pelaren” kan respektive inte kan, samt bör och respektive inte bör, ta upp. Detta i jämförelse med S och facket! Majoriteten av de borgerliga skulle helst vilja skrota den sociala pelaren. Den handlar ”om sånt som vi löser bättre själva hemma i Sverige”, säger Fredrick Federley. Och kritiserar därmed S paradprojekt för dess överstatlighet!