Det europeiska etablissemanget försöker normalisera valet till EU-parlamentet. Men sedan det första valet 1979 har medborgarna i EU:s medlemsländer visat en bestående och även tilltagande skepsis mot EU-projektet. Trots det trendmässigt minskade folkliga stödet fortsätter banker, politiker och EU-byråkrater, uppbackade av media, att driva på för ännu större överstatlighet. De som vill gå längst talar om ett ”Europas Förenta Stater”!
Ett Europas Förenta Stater skulle innebära en helt ny statsbildning. Men en ny statsbildning kan bara genomföras om dagens nationalstater som Sverige, Danmark, Finland, Polen, Tyskland, Frankrike, Italien, osv, avvecklas. Det låter chockartat. Men ett Europas Förenta Stater är målet för EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och för Frankrikes president Emmanuel Macron. Detta mål innebär ett generalangrepp mot välfärd, arbetsrätt och demokratiska fri- och rättigheter.
I många EU-länder ifrågasätts utvecklingen mot ytterligare överstatlighet. Planen på ett Europas Förenta Stater både diskuteras och kritiseras. Detsamma gäller den början på en EU-armé i form av 60 000 soldater som redan existerar (Eurokorps). Men i Sverige lyser all kritisk debatt med sin frånvaro. Ett skäl till detta är att alla riksdagspartier har kapitulerat för EU-projektet – inklusive Vänsterpartiet, MP och SD. Men Sverige är bara ett land av 28 som deltar i EU-valet.
I tabellen brevidkan du själv se att andelen som avstått från att rösta hela tiden har ökat. Detta mätt som andel av det totala antalet röstberättigade medborgare i EU-länderna vid de olika valtillfällena sedan EU-val började hållas för 40 år sedan (1979).
EU:s folkliga förankring har alltså minskat (dramatiskt) under hela denna 40-årsperiod. Samtidigt har regeringar och övriga makthavare i de länder som ingått i EU medvetet valt att överföra makt och befogenheter från de nationella parlamenten till EU-institutionerna. Vi ser en kollision mellan två trender som alltså pågått under 40 år. Allt fler vägrar att delta i valen till EU-parlamentet, samtidigt som EU får allt mer att säga till om. Klyftan ökar mellan medborgarna och etablissemanget. Det är detta som kallas för det demokratiska underskottet.
Men det finns alternativa vägar till internationellt samarbete. Borgarnas överstatliga EU-projekt är naturligtvis inte det enda alternativet. Vi och andra med oss ser ett gränsöverskridande kollektivavtal, tillsammans med en levande facklig federation inom EU-länderna, som delar av ett framtida alternativ till ett Europas Förenta Stater. Vi ska visa på alternativen i detta temanummer av NyA.