Sossarna svek det sekulära Sverige

Sedan 1980-talet har drygt 800 000 kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga. En majoritet av dessa kom från länder som domineras av islam, med förhoppningar om att bli kvitt det religiösa förtrycket i hemlandet. Socialdemokraterna hade kunnat ta fasta på den längtan som fanns efter frihet, och på den önskan som fanns att kunna leva sida vid sida med svenskar och andra icke-muslimer, hos alla de som såg religionen som en privatsak. S hade kunnat skapa ett sekulärt alternativ till det religiösa förtryck som tvingat människor att fly.

För uppfattningen att religionen ska vara en privatsak finns både hos icke troende, såväl som hos troende, människor som kommer från muslimska länder. Dessa båda riktningar utgör tillsammans den största gruppen av de hundratusentals som har kommit till Sverige från muslimska länder. Och alla dessa hade inte haft några större problem med att leva efter svenska lagar, samt efter de sedvänjor som bygger på svenska lagar, om dessa hundratusentals människor hade uppfattat att de kommit till ett tryggt sekulärt samhälle.

Socialdemokraterna hade kunnat stå för väldigt positiv handling. En handling som påverkat både väldigt många människor och som hade haft en långtgående betydelse för deras liv.

För att göra detta – att skilja på religion och politik – är en jättefråga i den muslimska världen. Förmågan att skapa ett tolerant, och därför tryggt, sekulärt samhälle är också en förutsättning för varje regering som vill lägga grunden till en framgångsrik integration av invandrare från olika länder. Men främst för de som kommer från muslimskt dominerade länder.

Den sekulära staten är förutsättningen för att religioner ska kunna samexistera. Det hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar av Socialdemokraterna. Det enda partiet hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna har att säga i de frågor som berör religionen! Det är endast en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant. Bland annat i trosfrågor.

Skapandet av ett tryggt sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier inom riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med nästan alla mindre politiska riktningar utanför riksdagen. Bakgrunden till detta är att Sverige sedan länge är ett sekulärt samhälle. Detta framgår bland annat av grundlagarna. Sverige har sedan länge haft en sekulär stat och en tolerant befolkning. Just därför hade det inte varit svårt alls att skapa en enighet för att slå vakt om det sekulära – grunden för det toleranta och trygga – och grunden för en framgångsrik integrationspolitik.

Vad innebär en sekulär stat
I ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, med en sekulär stat, får du vara troende eller icke troende (ateist). Du som är troende har rätt att bekänna dig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. För att nämna några världsreligioner. Den sekulära staten ska vara neutral i trosfrågor. Staten ska inte ha rätt att förtrycka – eller gynna – någon religion. Detta lägger grunden för ett pluralistiskt samhälle i trosfrågor.

Detsamma gäller för religionerna själva. Ingen av religionerna har rätt att förtrycka någon annan religion eller de som inte är troende (ateisterna). Det som gäller för det politiska livets olika ideologier gäller alltså även för det religiösa livet. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier. Och sedan byta parti. Eller stå utanför partipolitiken. I en sekulär stat kan människor också fritt välja mellan religionerna, byta religion eller vara ateist. Detta ska staten garantera. Och det är den enda metoden som har någon chans att lyckas få utövare av olika religiösa riktningar att vara toleranta mot varandra.

Tyvärr upprätthöll inte S Sveriges sekulära tradition. Partiet gjorde det till formen men inte till innehållet. Ett av skälen var att S inte fattade (och fortfarande inte fattar) vilka problem som islam brottas med. Ett annat skäl är att S ville köpslå om röster – något som nu hela Sverige får betala priset för, inklusive Socialdemokraterna själva.

Väldigt många människor från muslimska länder, främst för de troende men även för många icke troende, vill leva ett fromt liv. Detta i bemärkelsen att de önskar be mot Mecka fem gånger om dagen, avstå ifrån alkohol och griskött samt fira Ramadan. Väldigt många av dessa vill också anpassa sig till det svenska samhället. Detta innebär att skilja politiken från religionen, och religionen från politiken. Det är detta som krävs för att kunna anpassa sig till det svenska samhällssystemet.

Men de muslimer som vill leva på detta sätt måste genomföra en extremt svår balansgång. De måste nämligen, på ett individuellt plan, ”anpassa” den mest avgörande delen av islam till svenska förhållanden. De måste anpassa sharia till svenska förhållanden. Och det går inte. I alla fall inte utan hjälp av samhället – som måste stötta reformvänliga imamer och deras församlingar – genom att understryka vad som gäller, och vad som inte gäller, i Sverige.

Den grundläggande motsättningen kan formuleras på följande sätt: kan människan forma sitt eget öde genom att besluta sina egna lagar – eller ska människan underställas guds rätt, tolkad av människan, i form av präster? Detta är ett antingen eller!

I Sverige beslutas lagarna av en folkvald riksdag – lagar som sedan tillämpas av myndigheter, rättssystemet och av regeringen – en regering som även ska se till att lagarna upprätthålls. Det viktigaste är att upprätthålla de lagar som garanterar allmänna och fria val, för män och kvinnor, hålls regelbundet. Detta innebär att regeringen måste slå vakt om organisationsfriheten. Och om yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament. I denna demokratiska process, hur den lagstiftande församlingen (riksdagen) utses, och hur lagarna utformas och antas, saknar religionen betydelse.

I de kristna länderna har tron på gud och lagstiftningen, kyrkan och staten, skilts åt. I islam har inte kyrkan skilts från staten, och lagstiftningen har inte skilts från islam. Att göra detta strider mot sharia. Inom islam lever nämligen föreställningen om en gudomlig rätt. Denna rätt baserar sig på delar av Koranen, profeten Muhammeds sunna (uttalanden och gärningar) samt på tolkningar av dessa (fiqh). Denna gudomliga rätt står över de lagar som stiftats av människan i allmänna och fria val. Det handlar nämligen om en gudomlig rätt! Enligt islam. Och denna gudomliga rätt upprätthålls av ett självutnämnt prästerskap. Detta är sharia.

Därför går sharia inte att förena med den rätt som följer av att människan skapar sig egna lagar, via en folkvald lagstiftande församling som riksdagen eller parlamentet. Denna lagstiftande församling må sedan vara hur demokratiskt utsedd som helst. Det är nämligen inte graden av demokrati det handlar om. För islam handlar det om att den gudomliga rätten står över den mänskliga.

Och detta fattade inte Socialdemokraterna när de gjorde sin överenskommelse med islamisterna i Muslimska brödraskapet. Och därmed gav islamisterna makt att förtrycka de muslimer som ville leva ett fromt liv – men samtidigt anpassa sitt fromma liv till det svenska samhället. Socialdemokraterna svek, på ett fruktansvärt sätt de muslimer som var beredda att skilja på religion och politik, på det sätt som bland annat skett inom kristendomen.

Därmed slog Socialdemokraterna sönder en av grundvalarna till en framgångsrik integration. Istället lade (S) en av grundstenarna till utanförskap och de parallella samhällen som idag existerar runt Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och som kan anas även på andra orter.

Den stora positiva insats som Socialdemokraterna kunde ha gjort för alla de människor som har kommit till Sverige från muslimskt dominerade länder hade varit att skapa ett sekulärt alternativ för dem. En majoritet av dessa vill nämligen skilja på religion och politik.