Vi fortsätter vår artikelserie om coronapandemins effekter på ekonomin. Vi har tidigare publicerat ett översatt blogginlägg av ekonomen Michael Roberts rörande den globala ekonomiska nedgång som pandemin orsakat. Nu publicerar vi ett inlägg som tar upp om huruvida coronapandemin utgjorde en oförutsägbar och onormal händelse – eller om pandemin hade kunnat förutses och därmed förebyggas.
Michael Roberts har skrivit flera böcker om marxistisk ekonomisk teori och den ekonomiska krisen 2008-2009. Han driver även en populär blogg om ekonomi ur ett socialistiskt perspektiv.
Översatt utdrag ur Michael Roberts blogg 15 mars
När denna pandemi är över kommer sannolikt olika ekonomer och tyckare att påstå att den ekonomiska krisen var ett resultat av ”yttre faktorer” och inte ett resultat av inneboende brister i det kapitalistiska systemet eller uppbyggnaden av samhället. ”Det var virusets fel”, kommer att vara deras svar.
I skrivande stund har pandemin ännu inte nått sin peak. Efter att ha brutit ut i Kina har den nu spridits till alla länder och territorier i hela världen. Denna ”biologiska” kris skapade panik på finansmarknaderna. På några veckor föll börskurserna med så mycket som 30 procent. Den fantasivärld som spekulanterna levat i, där värdet på olika värdepapper som t.ex. aktier ständigt har ökat, och kostnaden för att låna pengar ständigt har sjunkit, har nu upphört att existera.
En rad teorier läggs nu fram för att förklara att den ekonomiska nedgången inte har något med det kapitalistiska ekonomiska systemet, eller med de politiska och ekonomiska makthavarnas agerande, att göra.
Vissa vill få coronaviruset att framstå som en oförutsägbar händelse som ligger utanför det normala, ungefär som den finanskris som orsakade den ekonomiska nedgången för drygt tio år sedan. Men coronaviruset, liksom finanskrisen, utgör ingen oförutsägbar blixt från klar himmel – ingen plötslig chock som drabbar en i övrigt harmoniskt växande kapitalistisk ekonomi. Redan före coronavirusets utbrott var de flesta större kapitalistiska ekonomier på väg in i en nedgång. I vissa länder höll ekonomin på att bromsa in – i andra hade den t.o.m. börjat krympa.
Utbrottet av coronapandemin utgjorde droppen som fick bägaren att rinna över. En annan liknelse skulle kunna vara i form av en hög med sand, som du lägger på nya sandkorn hela tiden. När sandhögen blivit tillräckligt hög räcker det med ett enda nytt sandkorn för att hela högen ska rasa samman.
Det stämmer dessutom inte heller att coronaviruset skulle ha varit helt oförutsägbart. I början av 2018 höll WHO ett möte i Genève där en grupp experter myntade begreppet ”sjukdom X”. De förutspådde att nästa pandemi skulle orsakas av ett nytt och tidigare okänt virus som inte tidigare hade smittat människor.
Denna ”sjukdom X” skulle troligen orsakas av ett virus som spreds från djur till människor någonstans där den ekonomiska utvecklingen drivit fram många möten mellan människor och vilda djur. Sjukdom X skulle, enligt forskarna på WHO, troligen misstas för andra sjukdomar i den inledande fasen av utbrottet. Sjukdomen skulle sprida sig snabbt och tyst till en rad länder via de globala res- och handelsvägarna, och därmed göra det mycket svårt att hindra smittspridningen. Sjukdom X skulle ha en dödlighet som var långt högre än den vanliga säsongsinfluensan, men den skulle sprida sig lika snabbt som influensan. Sjukdomen förutspåddes dessutom skaka finansmarknaderna redan innan den utvecklat sig till en pandemi. Allt detta sades alltså på WHO:s möte i Genève i början av 2018. Alla de faktorer som WHO:s experter radade upp för ”sjukdom X” stämmer in på coronaviruset.
En biolog vid namn Rob Wallace, som även är socialist, anser att pandemier inte bara utgör en del av det mänskliga samhället – de skapas genom sättet på vilket samhället är uppbyggt. Digerdöden spreds till Europa via den växande handeln längs Sidenvägen på 1300-talet. Nya former av influensa har inte sällan dykt upp i samband med djuruppfödning. Ebolaviruset, SARS, MERS och dagens coronavirus har på olika sätt spridits från vilda djur till människor.
Pandemier börjar ofta som virus i djur som sedan ”hoppar” över till människor. Risken för att virus ska göra detta ”hopp” ökar exponentiellt i takt med att exploateringen av naturresurser för det mänskliga samhället närmare vilda djur som människor annars inte skulle komma i kontakt med. Parallellt med att gränserna för det mänskliga samhället flyttas närmare de vilda djuren pågår en omfattande handel med dessa som innebär att vilda djur fraktas in för att visas upp och säljas mitt i storstäder. Vägbyggen, skogsavverkning, markröjning och jordbruk, i kombination med en global handel och ett aldrig tidigare skådat globalt resande, innebär att mänskligheten är mer blottad för virus som exempelvis coronaviruset.
Klicka här för att läsa hela blogginlägget (på engelska).
Översättning: Davis Kaza