Arbetarpartiet har ställt frågan om framtiden för sjukvården i Sverige på följande sätt: Ska den punktvisa upprustning av sjukvården som skett för att bemöta pandemin övergå i en generell upprustning. Eller ska den generella nedrustning av sjukvården som pågått under årtionden fortsätta när samhället slutligen fått bukt med pandemin.
Besluten om fortsatta nedskärningar är redan tagna i 17 av Sveriges 21 regioner (tidigare landsting). I fjol beslutade en politisk majoritet att skära ned en halv miljard kr i sjukvården i Västerbotten under de tre åren 2020-2022. I Stockholm innebär politikernas beslut att 1,1 miljard kr ska bort bara under innevarande år (2020). Alltså: antingen rivs de redan tagna besluten om nya nedskärningar upp – och istället fattas nya beslut om mer pengar och personal till sjukvården. Eller så fortsätter de nedskärningar som har pågått under årtionden sedan pandemin klingat av. Precis som om ingenting har hänt! Frågan måste ställas på precis samma sätt när det gäller kommunens omsorger: antingen fortsatta nedskärningar – eller nysatsningar för fler händer inom omsorgerna.
I flera av Sveriges 21 regioner (tidigare landsting) har det anställts extrapersonal. Detta för att bättre kunna hantera effekterna av Coronapandemin. I veckotidningen Dagens Samhälle Nr 19/2020 (28/5) publicerades en sammanställning av de punktvisa upprustningar som gjorts pga Coronapandemin.
Sveriges samtliga 21 regioner hade tillfrågats. Det var 16 regioner som kunde svara med siffror när det gällde extraanställda. Dessa 16 regioner har tillsammans anställt över 2 600 extra, i olika yrkeskategorier, för arbete inom sjukvården under pandemin. Den region som har anställt flest extrapersonal är Region Stockholm. Trots att det saknas siffror från två av regionens sjukhus så kommer Stockholmsregionen upp i 779 extraanställda.
Antal extraanställda per region (av de 16 svarande)
Källa: Dagens Samhälle
Den största yrkeskategorin bland de extraanställda är undersköterskor. Dessa utgör 1 020 personer av de totalt över 2 600 extraanställda (i de 16 av regioner som svarat med siffror – av Sveriges totalt 21 regioner). På Karolinska universitetssjukhuset har man även timanställt ett stort antal personer, utan vårdutbildning, som oftast fått titeln ”avdelningsassistent”.
Enligt hr-direktören på Karolinska universitetssjukhuset har dessa bland annat jobbat med materialförsörjning, vakat över oroliga patienter samt jobbat med bårhusverksamheten som de tvingats utöka. De räknar dock med att klara sig med sin ordinarie personal från och med den 1 september. Då har Karolinska universitetssjukhuset planerat att återgå till den bemanning som fanns före pandemin.
Tabell: Extraanställda inom sjukvården
| Totalt antal extraanställda | 2 639 |
| varav undersköterskor | 1 020 |
| varav sjuksköterskor | 303 |
| varav läkare | 49 |
| varav övriga yrkesgrupper | 565 |
| varav i regioner där uppdelning på yrkesgrupper saknas | 702 |
Källa: Dagens Samhälle
I Region Västmanland har drygt 500 personer svarat på annonserna om sjukvårdens behov av extrapersonal under pandemin. Av dessa har 62 anställts. Av de anställda är 44 undersköterskor. Regionen har dock inte lyckats anställa fler läkare via denna särskilda rekryteringsprocess. Istället har regionen tvingats hyra in fler läkare än normalt via bemanningsföretag. Enligt Therese Deutsch, personalchef för hälso- och sjukvården i Region Västmanland, räknar de med att behöva vårda patienter som drabbats av coronavirus under ett halvt år framåt.
Ann Georgsson, förbundsombudsman på fackförbundet Kommunal, hoppas att regionerna ska ta lärdomar av pandemin och se över bemanningen. Det gör även vi i Arbetarpartiet. Vill vill göra extraanställningarna permanenta. Och fortsätta med en generell upprustning av sjukvården (och av kommunernas omsorger). Dels i väntan på nästa pandemi. Dels för att arbeta av den enorma puckel av uppskjutna operationer som blivit resultatet av coronapandemin. (Se separat artikel)
De inställda operationerna innebär väldiga kostnader. Både i form av mänskligt lidande. Men även rent ekonomiskt eftersom många, som inte blir opererade, tvingas sjukskriva sig och måste leva på sjukersättning. Till detta kommer kostnaden för ett växande produktionsbortfall.
Det krävs fler händer i sjukvården. Och i kommunernas omsorger.